Hermione
------------------------------------------------------
Jag skulle precis gå in i stora salen för att äta frukost när någon drog mig i armen.
"Draco?" Sa jag.
"Jag vill bara att du ska veta att det är prefektmöte på rektorns kontor idag innan middagen"
"Jag vet det, sa du detta bara för att få prata med mig?" Frågade jag och log.
"Kanske" sa han och log tillbaka.
"Bort från henne Malfoy!!" Ropade någon bakom oss. Jag vände mig om och såg Ron och Harry komma framrusande mot oss.
"Har han gjort dig illa?" Frågade Ron.
"Nej det har jag inte" sa Draco och gick mot Slytherins bord.
"Har han slagit dig?" Frågade Harry oroligt.
"Snälla ta det lugnt! Draco har inte ens rört mig, vi pratade bara" svarade jag.
"Draco?! Han heter Malfoy!"
"Nej han heter faktiskt Draco, kan ni snälla sluta försöka beskydda mig från något som inte ens är farligt?" Sa jag irriterat. Varför kunde de inte bara acceptera mitt privatliv?
"Han är visst farlig 'Mione!" Sa Ron argt.
"Nej" sa jag kort och gick mot Gryffindors bord. Jag satte mig bredvid Ginny.
"Varför ser du så arg ut?" Frågade hon.
"För att Ron och Harry hela tiden ska beskydda mig från en fara som inte finns"
"Vilken fara?"
"Draco Malfoy" precis efter att jag hade sagt det så kom posten. Hundratals ugglor flög runt över våra huvuden och försökte hitta rätt person. En svart stor tornuggla landade precis bredvid min pumpajuice. Vad konstigt, tänkte jag. Vem skulle skicka brev till mig? Jag tog upp brevet och öppnade det.Goddag miss Granger.
Detta brevet kommer från ministeriet som har som jobb att berätta att din mot Jean Granger igår omkom i en bilolycka.
Mer läste jag inte. Det var som om allting omkring mig blev svart. Jag hörde inte vad någon sa och jag såg inte vad någon gjorde. Jag känner hur mina ben sprang ut ur stora salen och ut på bakgården. Helt plötsligt så satt jag på en sten alldeles utanför den förbjudna skogen. Jag kände hur tårarna rann ner för mina kinder och jag kände hur kallt hårt regn träffade mitt huvud. Vad hade hänt? Hade min mor dött? Jag tog upp brevet som jag fortfarande höll i handen och läste igenom hela.Goddag miss Granger.
Detta brevet kommer från ministeriet som har som jobb att berätta att din mor Jean Granger igår omkom i en bilolycka. Orsaken till olyckan är ännu oklar. En begravning kommer hållas den 13 oktober alltså om en vecka och du kommer att få åka hem imorgon. Dina professorer och din rektor har i denna stund blivit informerade om vad som har hänt.Med vänliga hälsningar
Trolldomsministeriet.Jag slängde ner brevet i en vattenpöl och satte händerna för ansiktet. Jag grät i vad som kändes som timmar men det kunde lika gärna ha varit bara några minuter. Min klädsel var genomblöt och iskall och jag skakade av köld. Plötsligt kände jag en hand på min axel. Jag vände på huvudet och såg professor McGonnagal stå där med tårar i ögonen.
"Kom" säger hon och jag reser på mig och följer efter henne mot rektorns kontor. Jag möter en kille i andra årskursen från Ravenclaw som tittar väldigt konstigt på mig. Vi kommer in på Dumbledores kontor.
"Oh miss Granger, kom och sätt dig" säger han och visar med handen mot en stol. Jag sätter mig och jag känner hur ännu fler tårar rinner ner för mina kinder.
"Jag antar att du har fått reda på vad som har hänt" säger Rektorn. Jag nickar och lägger huvudet i händerna.
"Professor McGonnagal kommer att imorgon följa dig till stationen så att du kan ta dig hem till begravningen" jag tittar mot henne och ser en tår rinna från hennes ena öga.
"Du kommer att få komma tillbaka när du känner dig redo och du kommer att kunna skippa några klasser om du vill det" säger rektorn. "Kan du ta dig till din sovsal själv?" Fortsätter han. Jag nickar och ska precis gå ut när Rektorn fortsätter.
"Jag beklagar" säger han och jag går snabbt ner för trapporna och kommer ut till en av korridorerna. Jag går mot tjocka damen och säger snabbt lösenordet "modige mannen" och klättrar sedan in genom hålet.
"Hermione" ropar Ron när han ser mig. När folk hör honom ropa så tittar alla mot mig.
"Vad är det?" Frågar Ginny och kramar mig hårt. Jag ville berätta men min mun kunde inte få ut några ljud. Jag började istället gråta mer och sprang in i min sovsal.
"Vad har hänt 'Mione?" Frågar Ginny som hade sprungit efter mig.
"M...min mamma har dött" säger jag tyst och jag känner hur fler tårar trycker mot ögonen.
"Va?!" Säger hon högt och springer mot mig. Hon kramar mig hårt och länge. När hon släpper så ser jag hur tårar sakta rinner nerför hennes kinder.
"H...hur dog hon?" Frågade Ginny medan hon försökte torka bort tårarna.
"Hon dog i en bilolycka" sa jag återigen tyst. "Vill du att jag ska gå?" Frågar hon.
"Om du vill, du får berätta för killarna" svarar jag och hon går ut. Jag gömmer huvudet i händerna och gråter mer.
------------------------------------------------------
Ginny
------------------------------------------------------
Det hade kommit som ett slag i ansiktet. Hade 'Miones mamma dött? Jag tänkte tanken på hur det hade varit om min mamma hade dött och jag insåg att jag nog inte skulle klara mig då. Jag kände hur flera tunga tårar rann ner för mina kinder när jag gick mot Gryffindors uppehållsrum. Så fort jag kom in dit så sprang Ron, Harry, Fred och George emot mig.
"Vad har hänt med 'Mione?" Frågade alla samtidigt. Alla blev tysta när de såg att jag grät.
"Henn....hennes mamma har dött" sa jag och kände hur fler tårar rann ut ur mina ögon.
"Va? Hur?" Frågade Fred medan han tittade med ett konstigt och ledsamt ansikte på mig. Ett ansikte jag aldrig sett honom ha.
"Bilolycka" var det ända jag kunde få fram. Jag kände hur Harry kramade mig och jag blev för en sekund alldeles varm. Jag såg att Ron var påväg mot flickornas sovsal men jag hindrade honom i sista sekunden.
"Ron, gå inte in där! Hon vill nog vara ensam" han stannade och gick sedan långsamt tillbaka mot oss. Jag kände att jag ville vara ensam så jag gick ut ur uppehållsrummet och gick mot astronomitornet. När jag kom upp där så såg jag en person sitta på golvet med huvudet mot fönstret. Jag skulle precis gå ut när personen började prata.
"Ginny?"
"Ja" sa jag nervöst. Han vände sig om och reste sig snabbt upp och jag kände direkt igen vem det var. "Malfoy?"
"Ja, du måste berätta vad som har hänt Hermione!" Nästan skrek han.
"Nej jag tror... Jag vet inte om hon vill" började jag men han avbröt mig.
"Du måste berätta! Jag måste få veta!" Sa han.
"Hennes mamma har dött"
------------------------------------------------------
YOU ARE READING
PAUSAD!! Dem vackra gråa ögonen
FanfictionHermione Granger skulle börja sitt sjätte år på Hogwarts tillsammans med sina två bästa vänner Ron Weasley och Harry Potter. Men det var en sak hon inte ville berätta, hon ville inte berätta om honom, han som räddade henne från att trilla, han med d...