PAUSAD!! Dem vackra gråa ögonen

Kära dagbok

Hermione
------------------------------------------------------
Jag vaknade med ett ryck. Jag hade drömt samma dröm som natten innan, om mamma och om bilkraschen. Jag kollar på klockan, 07.46.
Jag sätter på TVn eftersom jag vet att jag inte kommer kunna somna om. Jag bläddrar genom kanalerna och hittar en med ett program om fåglar. Jag slötittar en stund och går sedan för att göra frukost. Det blir två rostade mackor och ett glas mjölk. Jag tar med frukosten till datorn och hittar ett program där istället. När jag har tittat i lite över en timme så plockar jag undan och går upp på mitt rum.
Jag letar i bokhyllan efter någon bok som jag inte har läst men hittar ingen. På sista raden så ser jag en tunn bok som sitter inklämd. Jag tar fram den och läser Min Dagbok. Jag öppnar boken och börjar läsa.

Kära dagbok
Idag har jag kommit till Hogwarts! Det är jättehäftigt här med porträtt som rör sig och pratar. De har också ett jättestort bibliotek! Jag blev sorterad in i Gryffindor vilket verkar vara bra, jag ville verkligen inte bli en Slytherin!
Jag träffade några som hette Harry Potter, Ron Weasley och Neville Longbottom på tåget. De verkar snälla och alla de blev också sorterade in i Gryffindor. Jag ska försöka lära känna dem mer imorgon, men nu måste jag sova. Vi får våra scheman imorgon!

Jag känner hur en ensam tår rinner ner för min kind. Jag minns så väl den dagen, min första dag på Hogwarts. När jag då hade träffat Ron och Harry så visste jag verkligen inte att vi skulle bli bästa vänner. Jag fortsatte att läsa.

Kära dagbok
Förlåt att jag inte skrev igår! Allt var bara så konstigt. Jag hörde att Ron och Harry pratade om att jag bara var en självgod besserwisser och blev ledsen. Jag låste in mig på flicktoaletten och var där nästan hela dagen. Jag skulle precis gå ut när jag såg ett troll stå i vägen. Trollet lyfte upp mig och jag skrek. Då kom Ron och Harry in och besegrade trollet! Sen kom alla professorer och var jättearga så jag ljög, även om pappa har sagt att man inte får det. Eftersom att jag ljög så bra så fick vi 5 poäng till Gryffindor! Jag, Ron och Harry är vänner nu!

Jag minns det som om det var igår, det var så våran vänskap hade börjat. Jag läste några fler sidor innan jag märkte vad klockan var, 10.33
Jag började snabbt att byta om till min klänning och fixade sedan håret. Jag satte upp det i en lång frissig hästsvans. Jag övervägde om jag skulle ha smink på mig eller inte men kom sedan på att jag kommer att gråta så mycket att jag med smink skulle se ut ännu mer som ett monster.
Klockan tjugo över elva så var jag klar och väntade på pappa. Han kom prick klockan halv tolv som han hade sagt och vi åkte i tystnad till kyrkan.
Jag kliver ur bilen och ser att alla andra som ska vara med på begravningen står på parkeringen. Jag går mot dem och kramar mormor som jag ser gråter.
Vi alla går in och sätter oss. Prästen börjar prata och alla sitter tysta eller gråter. När begravningen är klar så går alla utom jag ut. Jag sätter mig bredvid mammas kista och gråter. Varför måste jag gå igenom det här? Jag böjer huvudet över kistan och det bildas en pöl utav mina tårar på den.
Jag vet inte hur länge jag sitter där men pappa kommer iallafall upp bakom mig.
"Kom gumman" säger han försiktigt och lägger en hand på min axel. Jag hör på hans röst att han har gråtit.
"Jag vill inte lämna henne" säger jag och lägger huvudet på kistans lock. Några fler tårar faller från mina kinder.
"Jag vet att det är svårt, men hon har redan lämnat oss" säger pappa och tar tag i min axel och lyfter upp mig. Jag kramar honom hårt och länge.
"Kom nu" vi går ut ur kyrkan och går mot bilen.
"Hur känns det?" Frågar pappa när vi har satt oss.
"Tomt, som om en del av mig saknas" svarar jag och tittar ner i mitt knä.
"Jag förstår hur du känner men vi måste göra det bästa av situationen, ellerhur?"
"Ja" säger jag tyst och jag känner hur någon enstaka tår rinner ner för min kind.
Vi kommer hem och jag går direkt upp och slänger mig på sängen. Varför är mitt liv såhär? Frågar jag mig själv medan jag ligger på rygg och stirrar upp i taket.
Varför måste jag genomlida det här?
------------------------------------------------------
Ginny
------------------------------------------------------
"Varför sa du så? 'Mione var med Malfoy!" Säger Ron argt.
"Kanske för att de får vara med varandra om de vill!" Säger jag i den lugnaste röst jag kan.
"Hon är med en MALFOY!!" Skriker Ron ut.
"Ta det lugnt! Vi pratar om det här någon annan stans" säger jag och går mot min och Hermiones sovsal. Ron och Harry följer efter. "Varför är ni arga på Hermione?" Frågar jag strängt.
"För att hon var med Malfoy!!" Svarar Ron argt.
"Förstår du inte vad hon går igenom just nu? Hennes mamma har precis dött och du blir arg på henne för att hon är med den hon gillar!" Säger jag argt och ledsamt. Varför kunde de inte vara förstå hur Hermione känner?
"Den hon gillar?!" Säger Ron.
"Ja, hon gillar Draco. Vad är felet?"
"Att hon gillar en MALFOY!" Skriker Ron.
"Vad tycker du Harry? Du har suttit helt tyst" säger jag istället för att behöva prata med den skrikande Ron.
"Jag tycker att vi ska låta henne vara, jag kan till hälften förstå hur det känns för henne men skillnaden är att hon kände sin mamma och det gjorde inte jag. Om Malfoy nu gör så att hon mår bättre så får hon väl vara med honom" säger Harry och jag rycker till. Tyckte han verkligen att det var okej att Hermione var med Draco?
Ron gick argt ut och Harry gick efter för att lugna ner honom. Jag bestämmer mig för att skicka ett brev till Hermione

Till Hermione Granger
Hej 'Mione. Jag förstår att du kanske inte vill skriva just nu och du måste inte skriva tillbaka. Jag vill bara säga att vi finns här. Både jag, Harry, Ron (även om han har varit lite arg), tvillingarna och alla dina vänner. Vi vill bara hjälpa dig och få sig att må bättre! Du bestämmer själv när du vill komma tillbaka men jag lovar att jag kommer att möta dig.

//Ginny

Jag gick upp till uggletornet för att låna en av skolans ugglor för att skicka brevet.
"Flyg till Hermione Granger!" Säger jag och ugglan flyger iväg med brevet fastsatt vid ena foten.
------------------------------------------------------
Sorry för att detta blev ett lite kort kapitel, lovar att nästa kommer bli längre!

//A true Dramione fan