Jag heter Dean, Dean Thomas

309 13 0
                                    

Draco
------------------------------------------------------
Varför har ni inte gått av?! Det var en skarp röst som talade. Jag vände mig om och såg en arg McGonnagal stå i dörröppningen.
"Prof...professorn, ehhm vi... "
Jag hörde att Hermione var nervös men visste inte vad jag skulle göra.
"Ni båda är prefekter och ska bidra med gott exempel!" Säger professorn argt.
Jag ser att Hermione håller på att börja gråta, vad ska jag göra?
"Ehhm förlåt professorn, vi var mitt i ett intressant samtal om prefektuppgifterna"
Jag blev nästan själv förvånad över vilken bra lögn jag kom på.
"Jaha okej, ni får skynda er av nu!" Hon pekade mot dörren och vi gick ut och mot en av vagnsläpen som skulle dra oss till Hogwarts.
"Det var nära!" Sa jag lyckosamt, men Hermione verkade inte tycka detsamma.
De satt tysta resten av vägen till Hogwarts. Jag satt och tittade ut genom det regniga fönstret. Jag ville prata med henne, men hon ville troligen inte prata med mig!
Vi anlände till Hogwarts och sprang tills vi han ikapp den stora skaran med dem andra eleverna.
Jag tappade bort Hermione, fan.
"Drakie! Vart har du varit? Jag har varit så orolig!" Jag kände direkt igen den fula rösten, den kom från Pansy. Fan, sa jag tyst för mig själv igen.
"Ååhh Drakie! Hur mår du?" Pansy sprang fram och kramade mig, men jag kramade inte tillbaka.
"Kalla mig inte Drakie!" Jag hatade det, det var till och med värre än när mor kallar mig älskling.
"Varför stannade du kvar så länge?" Frågade Pansy och försökte ignorera det jag sa innan.
"Sluta hoppa på honom, du märker väl att han inte gillar det!" Sa en mörk röst bakom mig.
"Håll käft Zabini! Drakie älskar mig!"
"Kalla mig INTE Drakie!" Nu var jag arg, jag puttade Pansy så att hon föll ner på marken. Jag visste att man inte skulle höra så, men jag orkade inte bry mig.
------------------------------------------------------
Hermione
------------------------------------------------------
Professor McGonnagals röst skar igenom mig. Vad skulle jag göra? Jag skulle aldrig mer få vara prefekt mer! Jag håller på att börja gråta. Jag försöker prata med henne men jag får inte fram ett ord. Jag får inte börja gråta!
"Ehhm förlåt professorn, vi var mitt i ett intressant samtal om prefektuppgifterna" sa Draco fort. Vad duktig han var på att ljuga! Vänta lite... Det är väl inget bra tecken?!
Professorn tittar på oss och pekar att vi ska gå ut. Jag följer efter Draco in mot ett vagnsläp. Jag ville prata med honom, säga tack, men så fort jag öppnade munnen så var det som att jag inte kunde prata.
Resan till Hogwarts gick fort, så snart vagnen stannade så gick jag av och hörde Harry ropa
"Hermione!" Jag gick fram mot Harry och Ron och mötte deras blickar.
"Vart har du varit?!" Sa Ron argt. Vi väntade men du kom aldrig!
Jag tänkte precis hitta på en bortförklaring men så hörde jag Pansy och vände mig om.
"Drakie! Vart har du varit? Jag har varit så orolig!" Hon kramade honom men han kramade inte tillbaka. Vad var det hon inte förstod? Draco gillar henne inte.
"Vad tittar du på 'Mione?" Det var Harry son frågade och jag tänkte precis svara när jag såg det.
Draco gjorde så att Pansy föll till marken. Det kunde jag inte tro om honom.
"Titta vad äcklet gör mot Parkinson!" Sa Ron och tittade med en äcklad min mot henne.
"Jag tycker det är rätt åt henne, så som hon håller på" det var Harry som pratade denna gången, men vad hade han sagt? Hade han sagt att Pansy var värd det? Jag kunde inte tro mina öron.
"Vad tror ni att ni håller på med?! Ni är lika äckliga som de!" Jag var frustrerad, visst var inte Pansy den snällaste, men att Harry kunde säga att hon var värd det, hur vågar han?!
Jag visste inte var jag var påväg, men plötsligt gick jag in i någon.
"Förlåt!" Mumlar jag.
"Hej, du måste vara Hermione? Hermione Granger?
"Ja det stämmer, vem är du?" Jag kände igen personen, men jag visste inte vad han hette.
"Oj förlåt, jag heter Dean, Dean Thomas". 
"Dean Thomas?!" Sa jag förvånat.
"Så det är du som är Ginnys pojkvän?"
Dean nickade, och jag kan hålla med Ginny, han var söt.
"Vet du vart Ginny är" frågade jag.
"Jag tror hon är med Luna" sa Dean och pekade till höger om elevhopen.
"Tack Dean" sa jag snabbt och gick dit han pekade.
"Hermione!" Ropade Ginny till mig.
"Hej!" Ropade jag tillbaka.
"Vad gjorde Malfoy mot dig?" Frågade Ginny oroligt.
"Han bad om förlåtelse"
"Bad om förlåtelse? Vilken Malfoy pratar du om?!"
"Draco Malfoy" svarade jag tyst.
"Jag tror du är sjuk, du måste nog gå till Madam Pomfrey"
Jag skulle precis svara att jag absolut inte var sjuk när McGonnagals skarpa röst avbröt mig.
"Nu får alla gå in i stora salen!" Vi gjorde som hon sa och satte oss vid Gryffindors bord.
Jag hörde att Ron och Harry försökte prata med mig, men jag hörde inte vad de sa. Det ända jag fokuserade på var dem gråa ögonen på andra sidan salen, Draco Malfoys ögon. Draco Malfoy som förut hade gjort så att Pansy Parkinson föll till marken, men varför gjorde han det? Inte ens Malfoy skulle göra något sånt!
"Hermione! Hermione!" Det var Harry som ropade.
"Vad är det?" Jag ville skrika åt honom, skrika att han är hemsk som säger att Pansy är värd att bli nerputtad på marken. Men jag kunde inte, jag kunde inte säga ett ord.
"Vad är det med dig?"
"Inget!" Jag nästan skrek ut det och alla tittade på mig, elever, lärare, alla. Jag fick panik, vad skulle jag göra?
------------------------------------------------------
Draco
------------------------------------------------------
"Inget!" Hermione skrek, det trodde jag aldrig att hon skulle göra. Alla tittade på henne, alla utom Pansy som satt längst ifrån mig och grät. Rätt åt henne tänkte jag. Sen slog det mig, Pansys och mina föräldrar var goda vänner. Såklart att hon skulle berätta för sin mor som skulle berätta för min. Fan. Snar kommer jag alltså få ett illvrål från min far och mor där de skriker att jag har varit elak och hemsk som puttade Pansy, att jag absolut inte var någon gentleman. Och sen skulle far säkert komma med den fina kommentaren "kom ihåg uppdraget" det där jävla uppdraget. Jag vill inte göra det, men jag har inget val. Herren har valt mig, jag kan inte återvända.
Jag vaknade upp ur mina tankar, var är Hermione?
------------------------------------------------------
Hoppas ni gillade detta kapitel! Uppdateringen har varit bra nu för att det har varit helg men jag tror att det oftast kommer att komma upp 4-5 kapitel i veckan!

//A true Dramione fan

PAUSAD!! Dem vackra gråa ögonenDonde viven las historias. Descúbrelo ahora