Hermione
------------------------------------------------------
Draco kom inte på några lektioner på hela veckan. Jag blev mer och mer orolig. Vad hade hänt med honom? Jag tänkte flera gånger gå till sjukhusflygeln men blev alltid stoppad i sista sekunden. När vi skulle ha våran sista trolldryckslektion med arbetet om amortensian så hade jag nästan gett upp. Varför skulle han vara här idag? Frågade jag mig själv när jag gick in i klassrummet. Jag tittade mot min plats och där satt han, Draco Malfoy. Han hade huvudet och vänstra armen inlindat i bandage och tittade rakt ner på bänken. Jag ville springa fram till honom men jag hejdade mig och gick så lugnt jag kunde fram till honom.
"Hej" säger jag och han tittar upp på mig med sina gråa ögon.
"Hej" mumlar han. "Förlåt att jag inte har varit här"
"Det är okej" jag ville fråga varför han har varit borta och varför han är skadad men det kändes inte som rätt tillfälle.
"Mr. Malfoy så trevligt att ha dig tillbaka!" Sa professor Snigelhorn och alla i klassrummet tittade på Draco.
"Jo nu ska ni göra klart det sista på eran amortensia och sedan lukta på den" sa professorn och alla började nu titta på honom igen.
Alla började och professorn gick fram till våran bänk.
"Mr. Malfoy ni har haft turen att vara med miss Granger som redan har gjort klart drycken så det ända ni behöver göra nu är att lukta på den och skriva en pergamentrulle om doften och varför ni tror att den doftar som den gör"
"Okej professorn" sa jag och gick och hämtade våran kittel med amortensian i.
"Vill du börja?" Frågar jag Draco.
"Okej" sa han och böjde sig över kitteln.
"Vad doftar den?" Frågar jag nyfiket.
"Ehhm böcker, pergamentrulle och rosor" säger han. "Din tur" jag böjde mig ner över kitteln och luktade.
"Den luktar fräscha lakan, mörk parfym och ehhm..." Säger jag och blir nervös.
"Vad doftar den sista?" Frågar han.
"Inget särkilt" säger jag och börjar skriva.
Vi båda skriver klart och lämnar in.
"Vad bra! Ni kan sluta nu om ni vill"
------------------------------------------------------
Draco
------------------------------------------------------
Idag skulle jag gå på min första lektion efter olyckan. Det var trolldryckskonst med Gryffindor. Vi hade haft ett grupparbete där jag hade varit tillsammans med Granger och idag skulle vi göra klart det.
"Hon måste vara jättearg på mig" tänker jag när jag går mot klassrummet, jag har ju inte varit med på någon lektion.
När jag kommer dit så öppnas precis dörrarna och jag går in direkt för att slippa prata med Pansy. Jag sätter mig vid min och Grangers bänk och stirrar ner på den.
"Hej" säger en mjuk röst bredvid mig. Jag tittar upp och ser Hermione stå där.
"Hej" mumlar jag tyst. "Förlåt att jag inte har varit här" fortsätter jag. För att vara ärlig så var jag lite skamsen för att hon hade behövt göra allt själv.
"Det gör inget" sa hon och sätter sig bredvid mig. Varför blev hon inte arg? Varför lät hon inte ens irriterad?
"Mr. Malfoy så trevligt att ha dig tillbaka!" Sa professorn och alla tittade mot mig. Varför var han tvungen att ge mig den uppmärksamheten? Jag blev så irriterad att jag knöt mina händer hårt. Aj. Jag hade glömt min skadade arm. Fan.
Professorn började prata igen och alla elever tittade mot honom. Alla började hämta sina drycker och professorn gick fram mot våran bänk.
"Mr. Malfoy ni har haft turen att vara med miss Granger som redan har gjort klart drycken så det ända ni behöver göra nu är att lukta på den och skriva en pergamentrulle om doften och varför ni tror att den doftar som den gör" sa han och gick igen. Hermione gick och hämtade våran kittel.
"Vill du börja?" Frågade hon när hon hade kommit tillbaka.
"Okej" svarade jag och böjde mig över kitteln.
"Vad doftar den?"
"Ehhm böcker, pergamentrulle och rosor" sa jag. Vem kan det vara som doftar så? Jag skrev ner det på mitt papper samtidigt som Hermione böjde sig över kitteln.
"Den luktar fräscha lakan, mörk parfym och ehhm..." Säger hon och jag hör att hon blir nervös.
"Vad doftar den sista?" Frågar jag.
"Inget särkilt" säger hon snabbt och börjar skriva. Varför ville hon inte berätta? Trodde hon kanske att jag skulle reta henne för vem hon var kär i? Jag började skriva och ett tag senare var både hon och jag klara. Vi lämnar in och går ut ur klassrummet. Jag ska precis gå till vårat uppehållsrum när Hermione tar tag i min arm.
"Du måste ge mig några svar!" Säger hon. Jag visste att hon skulle vilja veta vad som hade hänt.
"Okej, följ med till vårat uppehållsrum" säger jag och vi går tyst mot rummet.
"Minns du lösenordet?" Frågar jag när vi har kommit fram till porträttet.
"Ja, rent blod" svarar hon och porträttet svänger upp.
"Kom" säger jag och pekar mot en av sofforna.
"Kan du ge mig några svar nu?" Säger hon när vi har satt oss ner.
"Vad vill du veta?"
"Allt, varför var du borta? Varför låg du nerblodad på sjukhusflygeln?" Det var som om en pil gick rakt in i magen på mig.
"Såg du mig?" Frågar jag oroligt.
"Ja, du bad mig att döda dig!" Nästan skrek hon.
"Du skulle inte ha sett det där" mumlar jag.
"Vad sa du?" Jag såg att det hade börjat rinna tårar ner på hennes kinder.
"Inget, varför gråter du?" Frågar jag och torkar bort hennes tårar.
"Vad tror du? Jag trodde att du var död!"
"Men varför bryr du dig?" Frågar jag. Varför skulle hon bry sig om en sån som mig?
"Jag tror att jag är kär i dig Draco!" Orden sticker rakt in i bröstet på mig. Kär i mig?
"Ehhm va?"
"Vad hände i astronomitornet?!" Frågade hon och tårarna strömmade ner för ansiktet.
"De...det kan jag inte berätta" stammar jag fram.
"Du försökte ta ditt liv, ellerhur!?"
"Nej, även fast det hade varit en frestande tanke" varför sa jag det sista? Jag såg hur rädd hon blev.
"Du... Du får inte!" Sa hon och slängde sina armar om mig. Jag blev väldigt överraskad, varför kramade hon mig?
"Jag ska inte" sa jag och kramade henne tillbaka. Jag kände hennes varma tårar mot min axel. Hon var så perfekt.
"Lova mig det" viskade hon.
"Jag ska" viskade jag tillbaka.
------------------------------------------------------
ВЫ ЧИТАЕТЕ
PAUSAD!! Dem vackra gråa ögonen
ФанфикHermione Granger skulle börja sitt sjätte år på Hogwarts tillsammans med sina två bästa vänner Ron Weasley och Harry Potter. Men det var en sak hon inte ville berätta, hon ville inte berätta om honom, han som räddade henne från att trilla, han med d...