PAUSAD!! Dem vackra gråa ögonen

Du rör inte henne!

Draco
------------------------------------------------------
Det hade snart gått en vecka och Hermione hade inte hört av sig. Jag började bli lite orolig, allt jag kunde tänka på var henne.
Hon kanske inte ville ha mig här, tänkte jag för mig själv. Jag kände hur det isade till i kroppen, hon kanske inte känner för mig som jag känner för henne.
Jag måste få veta hur Hermione mår! Jag går genom korridorerna och försöker hitta Ginny. När jag nästan ska ge upp så ser jag hennes röda långa hår bland dem andra eleverna.
"Ginny" säger jag och går mot henne.
"Vad vill du?" Frågar hon medan vi går mot ett hörn där ingen ser oss.
"Fråga hur Hermione mår, hon har inte skrivit till mig på hela veckan"
"Hon mår inte så bra, om du vill prata med henne så får du skynda dig, hon packar för att hon ska åka hem" säger Ginny.
"Tack" säger jag och skyndar mot Gryffindors uppehållsrum. Jag struntar i om någon ser, jag måste få prata med Hermione innan hon åker. Jag kommer snabbt in genom porträttet och in i uppehållsrummet där inte så många sitter. Jag kollar snabbt runt och ser Potter och Weasley sitta i ett hörn och göra sina läxor. Jag skyndar mig förbi och går snabbt mot Hermiones rum. Jag öppnar dörren och ser henne stå med en resväska.
"Draco?" Säger hon när hon ser mig.
"Hej, varför har du inte skrivit? Hur mår du?" Frågar jag och går fram mot henne.
"J...jag ville inte att du skulle missa lektioner för min skull" svarar hon och ser upp mot mig.
"Jag skulle göra allt för din skull" säger jag och kramar henne. "Vart ska du?"
"Hem till mammas begravning" säger hon och börjar gråta. Jag kramar henne hårdare och jag känner hennes varma tårar mot mitt bröst.
"Tack för att du är här" säger hon tyst.
"Jag kommer alltid att vara här för dig" säger jag. "Vill du att jag följer dig ut?" Frågar jag och ler försiktigt mot henne.
"Men vad kommer dina och mina vänner säga?" Frågar hon och ser lite rädd ut.
"Strunta i dem, kom nu" säger jag och tar hennes koffert.
Vi går ner för trappan och alla i uppehållsrummet (där det har kommit in några fler) stirrar på oss.
"Vad gör du här Malfoy?" Säger Ron argt.
"Jag hjälper Hermione ut" säger jag kallt.
"Du rör inte henne!" Säger Harry och höjer trollstaven emot mig.
"Det där låter du bli med!" Säger en röst som precis har kommit in genom porträttet. Jag tittar dit och ser Ginny komma gåendes med trollstaven riktad mot Harry och Ron.
"Varför skulle vi?" Säger Ron ännu argare.
"För att jag säger det, AKTA PÅ ER!!"
Alla flyttar sig ur vägen och vi går snabbt ut ur uppehållsrummet. Vi går genom korridorerna och alla tittar konstigt mot oss. Jag håller kofferten i ena handen och har andra handen på Hermiones axel.
Vi kommer mer till entrén där McGonnagal väntar. Hon tittar konstigt på oss bär vi kommer ner för trappan.
"Hejdå" säger Hermione tyst.
"Hejdå" säger jag och kramar henne snabbt. Jag ger henne kofferten och ser henne vandra ut tillsammans med professorn.
------------------------------------------------------
Hermione
------------------------------------------------------

Jag hör att någon öppnar dörren och tittar dit.
"Draco?" Får jag fram när jag ser vem som står i dörröppningen.
"Hej, varför har du inte skrivit? Hur mår du?" Frågar han och går mot mig.
"J...jag ville inte att du skulle missa lektioner för min skull" svarar jag och kollar ner mot kofferten.
"Jag skulle göra allt för din skull" säger han och kramar mig. Det är en sån speciell känsla när just Draco kramar mig. Jag blir så varm inombords.
"Vart ska du?" Frågar han.
"Hem till mammas begravning" svarar jag ledsamt och jag känner hur massor av tårar rinner ner för mina kinder. Han kramar mig hårdare och jag känner hur snäll och vänlig han är innerst inne.
"Tack för att du är här" säger jag tyst och trycker mitt ansikte mot hans bröst (Draco är 1,80 cm och Hermione är 1,60 cm lång).
"Jag kommer alltid att vara här för dig" säger han. "Vill du att jag följer dig ut?
Han ler mot mig och jag försöker le tillbaka.
"Men vad kommer dina och mina vänner säga?" Frågar jag när jag inser att Ron och Harry troligtvis kommer att se oss.
"Strunta i dem, kom nu" säger han och tar min koffert. Vi går ner för trappan och kommer ner till uppehållsrummet. Jag försöker torka bort mina tårar och ser sedan att alla stirrar på oss.
"Vad gör du här Malfoy?" Säger en röst som jag vet tillhör Ron.
"Jag hjälper Hermione ut" säger Draco med den kyliga rösten som han använder till alla utom mig.
"Du rör inte henne!" Säger Harry och höjer trollstaven emot honom.
"Det där låter du bli med!" Säger en stark röst som jag känner igen. Ginny, tänker jag.
"Varför skulle vi?" Säger Ron och låter arg.
"För att jag säger det, AKTA PÅ ER!!" Skriker Ginny. Alla flyttar sig ur vägen och vi går snabbt ut ur uppehållsrummet.
Vi går igenom korridorerna och alla tittar på oss. Draco kanske är van vid det men jag känner mig väldigt obekväm. Han håller min koffert i ena handen och har sin andra hand bekvämt på min axel.
Vi går ner för trappan till entrén där McGonnagal står och väntar. Inte så konstigt, tänker jag. Hon är ju Gryffindors professor. Hon tittar lite förvånat på oss när vi kommer dit. Det kanske inte är så konstigt eftersom att vi är väldigt olika, jag och Draco.
"Hejdå" säger jag försiktigt och tittar mot honom.
"Hejdå" säger han och kramar mig. Sen ger han mig min koffert och jag och professorn går mot grindarna.
Vi går under tystnad och sitter tysta under hela resan till stationen.
"Ta hand om dig" säger hon snabbt innan jag går på tåget. Jag behöver inte leta länge efter en plats eftersom det nästan inte är några på tåget. Jag hittar en kupé som ser mysig ut och sätter mig där.
Jag sitter tätt intill väggen med Krumben i knät. Han spinner och jamar och jag bara sitter där och tittar ut genom fönstret.
Hur mår pappa? Tänker jag och känner hur några tårar rinner ner för mina kinder. En utav tårarna faller ner på Krumben och han rycker till.
Resan går ganska fort och helt plötsligt så går jag mot parkeringen på King's Cross station. Jag betalar en taxi och åker hem. När jag kommer fram så betalar jag och chauffören tar ut min koffert. Jag går långsamt mot dörren och ringer på. Jag hör hur pappa kommer ner och öppnar.
"Hej gumman" säger han och kramar mig.
"Hej" säger jag tyst. Jag ser upp på pappa och ser att hans ögonfärg svullna.
Jag går upp till mitt rum och slänger mig på sängen. Det står lite thé och mackor på mitt nattygsbord som jag snabbt äter upp eftersom att jag nästan inte har ätit något på hela veckan.

Jag vaknade sent nästa morgon av att någon knackade på min dörr.
"Kom in" säger jag sömnigt och pappa kommer in.
"Hur mår du?" Frågar han och sätter sig på sängkanten.
"Jag vet inte" svarar jag och känner hur jag börjar gråta.
"Åh gumman" pappa kramar mig hårt och jag gråter. Varför måste detta hända just mig?
"Frukosten är klar, så du kan komma ner när du känner för det" säger pappa och går ut.
Jag ser mig om i rummet och min blick fastnar på ett foto med mig och mamma. Jag lyfter upp fotot och trycker det mot bröstet.
"Jag saknar dig" viskar jag.
Efter ett tag så går jag ner till köket och äter frukost. Jag får en klump i halsen när jag tänker på att begravningen är imorgon. När jag har ätit upp så bestämmer jag mig för att åka in till stan för att försöka hitta en klänning.

Jag ska inte gråta, jag ska inte gråta. Upprepar jag tyst för mig själv när jag sitter på bussen.
"London Bridge" ekar i bussen och jag går av. Jag har inte riktigt tänkte på hur jag vill att klänningen ska se ut men jag vill ha något enkelt och svart.

Efter att ha gått i olika butiker i över en timme så börjar jag ge upp. Varför finns det inga fina svarta klänningar?
Jag går in i en butik till för att leta.
"Behöver du hjälp?" Frågar en expedit.
"Ehhm ja, jag skulle behöva en svart enkel klänning" svarar jag snabbt.
"Okej, följ med här" säger hon och börjar gå mot ett utav hörnen i butiken.
"Vad tycker du om den här?" Frågar hon och håller fram en klänning.

"Den är fin" säger jag och tar klänningen och testar den.
Den är fin, tänker jag när jag tittar på mig själv i spegeln. Helt plötsligt så känner jag hur tårarna börjar rinna och jag bryter ihop helt.
Jag ska inte gråta, tänker jag men det är försent. Tårarna rann redan ner för kinderna. Jag torkar bort tårarna och går snabbt och betalar. Jag går sedan direkt och tar nästa buss.
Jag kommer hem och ser en lapp ligga på köksbordet.

Hej gumman
Jag har åkt och sover borta inatt men det finns pengar på köksbordet och mat i kylen. Jag hämtar upp dig imorgon kl 11.30 och så åker vi tillsammans till begravningen.
Sköt om dig!

//pappa

"Vad ska jag göra nu?" Frågar jag mig själv. Jag tittar i frysen och hittar lite glass. Jag tar med mig glassen och sätter på TVn och bläddrar bland kanalerna. Tillslut hittar jag en kanal som visar någon film och jag somnar.
------------------------------------------------------
Hoppas ni gillar detta kapitel! Det kanske blev lite hoppigt eftersom att jag skrev vid olika tillfällen.

//A true Dramione fan