PAUSAD!! Dem vackra gråa ögonen

POTTER!

Hermione
------------------------------------------------------
"Varför kom du inte?" Frågar en röst bakom mig. Jag vänder mig om och ser Erich stå där.
"Vad menar du?" Frågar jag oförstående samtidigt som han sätter sig bredvid mig.
"Vi hade bestämt att vi skulle träffas i Hogsmeade men du kom aldrig" svarar han och ser besviken ut.
"Förlåt, jag hade inte riktigt fokus på det" säger jag och skämms lite. Jag kunde väl iallafall ha skrivit en lapp?
"Juste, förlåt jag tänkte inte riktigt på det. Min första tanke hade nog inte heller varit att meddela om just det"
"Tystnad!!" Ropar professorn och alla tystnar genast. "Idag ska ni få arbeta två och två, ni ska förvandla varandras böcker till små hästar. Jobba som ni sitter"
Jag vänder mig om mot Erich.
"Okej, ska vi börja?" Frågar jag.
"Ehhm va? Vad ska vi göra? Jag satt och tänkte på hur det måste vara att förlora en förälder" svarar han. Skämtar han med mig? Han sitter och pratar som om det inte är någon stor grej att ens förälder dör!
"Okej, vi ska förvandla varandras böcker till små hästar. Vi ska själva leta upp trollformeln i boken" säger jag och slår upp boken och börjar leta.
"Hittar du något?" Frågar jag efter ett tag. Jag tittar på honom och ser att han inte ens har öppnat sin bok.
"Varför letar du inte?" Frågar jag irriterat.
"Tänk om min mamma skulle ha dött" mumlar han för sig själv. Har han ingen respekt?! Jag känner hur tårarna börjar rinna ner för mina kinder när jag tänker på mamma.
Jag reste mig snabbt upp och gick ut. Jag tänkte inte sitta inne på en lektion och gråta!
När jag tänkte efter så var jag nog egentligen bara arg på Erich för hur lite respekt han hade. Att sitta och prata om döda föräldrar när man vet att personen som sitter bredvid en precis har förlorat en av sina. Det är inte att ha respekt!
Jag torkade bort tårarna och gick mot Gryffindors uppehållsrum. Jag satte mig i en av fåtöljerna och tänkte.
Jag måste börja vara som vanligt igen! Jag har missat alldeles för många lektioner!

Jag kollar på schemat, försvar mot svartkonst med Slytherin är nästa lektion. Jag tar med mig mina böcker och går tillsammans med Ron och Harry till klassrummet.
"Har du äntligen slutat gråta över din mamma?" Säger Pansy med bebisröst bakom mig.
Gråt inte, gråt inte. Upprepar jag tyst för mig själv.
"Käften Parkinson" säger Ron spydigt tillbaka.
"Hur skulle du känna om det var din mamma?" Säger Harry argt.
"Juste, du har ju varken mamma eller pappa Potter!" Säger Pansy och skrattar.
Jag känner hur någon drar mig bort från folkmassan.
"Förlåt" säger en röst bakom mig. Jag vänder mig om och ser Draco stå där.
"Kan du inte säga till henne att sluta? Hon förolämpar mina vänner!" Säger jag irriterat.
"Jag kan inte" säger han dämpat.
"Varför inte?!" Jag känner hur jag blir mer och mer irriterad. Varför var jag ens arg?
"Hon kommer inte lyssna" är det sista jag hör innan jag går iväg till dem andra och går in i klassrummet.
Jag sätter mig emellan Harry och Ron långt ifrån Draco. Varför vet jag inte, men det blev så.
"Idag ska ni få lära er att lamslå. Ni kommer tråkigt nog att få göra det på dockor för ministeriet har beslutat att man inte ska lamslå någon elev. Ni får varsin docka som ni ska använda" säger professor Snape och det trollar fram en docka på varje bänk. "Börja nu"
Harry ställer sin docka upp och lamslår den enkelt eftersom att han har använt den besvärjelsen ända sedan andra året. Ända problemet var att dockan flög genom hela rummet och landade precis bredvid Snape på katedern.
"POTTER!! 15 poäng från Gryffindor!!" Säger Snape argt och högt. Alla i Gryffindor suckar men ingen säger något då de vet att det bara kommer bli värre då.

Efter lektionen så går jag mot biblioteket.
"Hermione" säger Ginny och vikar dit mig mot sitt bord.
"Hej" säger jag och sätter mig vid bordet där Ginny, Luna, Parvati och Padma sitter.
"Hur mår du?" Frågar Luna med sin svävande röst.
"Okej" svarar jag kort och inser att jag inte har tänkt på mamma på hela lektionen.
"Är det sant det med Malfoy?" Frågar Parvati nyfiket.
"Parvati!" Säger Padma argt till sin tvillingsyster. Man inser direkt att de har två helt olika personligheter.
"Det beror på vad du menar" säger jag. Jag är rätt så säker på att hon menar om jag och Draco är tillsammans men att säga så gör att jag får lite mer tid att tänka.
"Att du och Draco är tillsammans" säger hon. "Nja, vi är inte tillsammans" säger jag och tänker. Vi har ju kyssts men vi är ju inte officiellt tillsammans.
"Gillar du honom?" Frågar hon.
"Parvati sluta! Du behöver inte pressa henne på frågor!" Säger Padma argt.
"Ska vi äta?" Frågar Ginny mig och vi går ut ur biblioteket.
"Vad jobbig Parvati är!" Säger hon när vi har kommit ut.
"Hon är nyfiken" säger jag.
"Nyfiken? Hon är jobbig!!" Säger Ginny och skrattar.
Vi går in i stora salen och sätter oss vid Gryffindors bord.
"Vilken är din nästa lektion?" Frågar jag när vi nästan har ätit klart.
"Försvar mot svartkonst med Slytherin, vad har du?" Svarar hon med mat i munnen.
"Jag har örtlära med Ravenclaw"
"Hur är Snape som professor i försvar mot svartkonst?" Frågar Ginny.
"Som vanligt, lättirriterad, otydlig och petig" svarar jag och äter upp det sista på min tallrik.
"Ska vi gå?" Frågar Ginny och jag nickar. Vi går ut och möter Ron och Harry på vägen.
"Ska ni äta nu?" Frågar Ginny förvånat.
"Ja" svarar Harry kort och Ginny rodnar lite. "Örtläran börjar om en kvart, ni måste skynda er" säger jag. Varför kunde de aldrig vara i tid?
Jag och Ginny går tillsammans till Gryffindors uppehållsrum för att hämta våra saker.

"Hejdå!" Säger Ginny när vi skiljs åt vid entrén.
"Vi ses i uppehållsrummet" säger jag och vi går åt olika håll. Jag går ut och känner hur kallt det är.
"Fryser du?" Frågar någon bakom mig. Jag vänder mig om och ser Draco stå där. När jag ser honom så kan jag inte låta bli att le.
"Nej" svarar jag men inser hur jag darrar.
"Är du säker?" Frågar han och ler. Jag nickar till svar.
"Är du fortfarande arg på mig?" Frågar han.
"Jag var aldrig arg på dig!" Svarar jag. "Kanske bara lite irriterad"
"Lite irriterad? Du skrek mig upp i ansiktet" Draco skrattar och jag kan inte låta bli att le. Det går bara inte att vara arg på honom!
"Vilket fin leende du har" säger han och jag känner hur jag rodnar.
"Tack! Ska inte du ha lektion?" Frågar jag.
"Jag har håltimme, men jag ser att du ska ha örtlära" svarar han och nickar mot min famn där mina böcker ligger.
"Varför går du med mig?" Frågar jag när vi nästan är vid växthusen.
"Varför skulle jag inte?" Svarar han förvånat.
"Du, eller din far, om han får reda på det"
Jag hade hört om Dracos pappa, och han verkade inte gilla mugglarfödda.
"Det spelar ingen roll, jag bryr mig bara om dig" säger han och kysser mig i pannan.
"Vi ses sen" säger han när vi kommer fram till växthusen. Jag ger honom en snabb kram och ser hur hans siluett rör sig tillbaka mot slottet.
------------------------------------------------------
Hoppas ni gillade detta kapitel! Förlåt att jag inte har uppdaterat på ett tag men jag har haft mycket i skolan. Sorry att detta kapitel blev ganska kort.

//A true Dramione fan