PAUSAD!! Dem vackra gråa ögonen

För att du är så vacker

Hermione
------------------------------------------------------
Vi satte oss vid bordet och var helt tysta. Jag tittade in i Dracos ögon och han i mina.
"Här har ni menyerna" säger en servitör plötsligt och ger oss varsin meny.
"Tack" säger Draco och börjar bläddra i sin.
"Vad vill du ha?" Frågar han när servitören har gått.
"Jag vet inte, den här salladen verkar god" svarar jag. Jag väljer hellre en sallad än att äta djur.
"Varför vill du ha en sallad?" Frågar han.
"För att jag helst inte äter djur" svarar jag.
"Okej" säger han och börjar bläddra i sin meny igen.
"Vad ska du ha?" Frågar jag efter ett tag.
"Stekt fläskytterfilé med kurrysås och stekt potatis" svarar han och tittar på mig.
"Varför tittar du så på mig?" Frågar jag oroligt.
"För att du är så vacker" svarar han och jag känner hur jag blir röd om kinderna.
"Tack"
"Har ni bestämt er?" Frågar servitören som precis har kommit tillbaka till vårat bord.
"En sallad och en stekt fläskytterfilé med tillbehör" svarar Draco och servitören går iväg.
"Hur mår du egentligen?" Frågar han plötsligt och tittar allvarligt på mig.
Jag har ju redan svarat på det, tänker jag.
"Jag har ju redan sagt det" svarar jag snabbt.
"Men hur känner du egentligen?"
"Jag vill inte prata om det här, okej?" Säger jag och tittar ner på bordet. Jag vill inte berätta det här för jag vet att jag kommer att gråta och jag vill inte förstöra våran middag.
"Varsågod" säger servitören och ställer ut våran mat.
"Tack" svarar vi båda samtidigt.

Vi äter och pratar om allt möjligt så som skolan, quidditch och våra familjer. Eller ja, jag pratarom min familj och Draco lyssnar men vill inte riktigt prata om hans egen.
"Är du klar?" Frågar Draco när vi har suttit där i ungefär en och en halv timme.
"Ja" svarar jag och Draco lämnar några galleoner på bordet innan vi går.
"Tack för maten" säger jag när vi har kommit ut från restaurangen.
"Det var så lite" säger Draco och tittar på mig.
"Fryser du?" Fortsätter han.
"Lite, men det gör inget" svarar jag och ryser till.
"Jo det gör det" säger han och tar av sig sin skolrock.
"Här" jag tar hans rock och virar den över axlarna. Det känns faktiskt mycket varmare.
"Tack" säger jag och tittar mot honom.
"Du är fin i Slytherins färger" säger Draco och ler.
"Inte lika fin som du" säger jag och skrattar. Han kramar mig och böjer sitt huvud mot mitt och våra läppar möts. Det var en härlig varm känsla som rann genom kroppen när jag kände Dracos läppar mot mina.
Han släpper mig och tittar på mig.
"Vi måste nog gå innan någon lärare blir orolig" säger han och vi går hand i hand mot slottet.
När vi kommer in så står Ginny och väntar på oss.
"Hermione" ropar hon och springer mot mig. Jag släpper Dracos hand och kramar om henne.
"Hur mår du?" Frågar hon.
"Okej" svarar jag kort. Vi går tillsammans mot Gryffindors uppehållsrum.
"Modige mannen" säger jag när vi kommer fram till porträttet och det svänger upp.
När vi går in så tystnar alla och tittar mot mig. Varför måste jag få all uppmärksamhet? Tänker jag.
"Vad stirrar ni på?!" Säger Ginny argt och alla vänder snabbt på huvudet. Det är bra att ha Ginny som en vän.
Vi går upp och in i våran sovsal.
"Tänker du gå på några lektioner nästa vecka?" Frågar Ginny när vi har satt oss på sängen.
"Jag tror det" svarar jag och hör hur dörren öppnas.
"Hermione!" Säger Harry och Ron samtidigt när de kommer in.
"Hej" säger jag och ler mot dem.
"Hur mår du?" Frågar Ron.
"Okej" svarar jag och tittar ner i lakanen.
"Vi har saknat dig"
"Jag har saknat er med"
"Nu måste du berätta vad som händer mellan dig och Draco!" Säger Ginny och tittar på mig. Varför behövde hon ta upp det medan killarna var här?
"Vad menar du?" Frågar jag för att vinna lite mer tid att tänka på vad jag ska säga.
"Var inte dum, du höll honom i handen när du kom in här och ni tittar på varandra hela tiden!"
"Va?!" Säger Ron upprört.
"Ta det lugnt! Jag kanske gillar Draco lite"
"Gillar honom?!" Säger Ron argt.
"Ta det lugnt Ron! 'Mione får gilla vem hon vill!" Säger Ginny till Ron och tittar argt på honom.
"Okej okej, ta det lugnt!"
"Bara så du vet 'Mione att om han gör dig det minsta illa så kommer vi att döda honom!"
Harry och Ron gick för att de skulle träna quidditch så det var bara jag och Ginny kvar. Jag tittade på Ginny och såg att en tår rann ner för hennes kind.
"Vad är det Ginny?" Frågar jag oroligt.
"D...det är inget" svarar hon och tråkar bort tåren.
"Säg inte så, du gråter"
"De....det är Dean" säger hon tillslut.
"Vad har han gjort?!"
"H...han slog mig" säger Ginny och lägger huvudet i händerna.
"Va?!" Jag kramade Ginny hårt och länge. Hur kunde Dean göra något sånt? Han som verkade så snäll!
"Varför slog han dig?" Frågar jag försiktigt.
"Han b....blev arg på mig för att jag var med Harry" svarade hon och grät ännu mer.
"Det är inte okej!" Säger jag snabbt och innan jag han tänka så var jag påväg ner mot uppehållsrummet för att hitta Dean. Jag var så arg på honom för vad han hade gjort att jag glömde bort allt annat.
"DEAN?!!" Skriker jag samtidigt som jag kommer ner i uppehållsrummet.
"Vad är det?" Frågar han trevligt.
"DU DIN ELAKA MÄNNISKA!!" Skriker jag.
"Vad har jag gjort?" Frågar han.
"VAD DU HAR GJORT?! DU HAR SLAGIT DIN FLICKVÄN GINNY WEASLEY!!" Skriker jag extra högt bara för att alla ska höra vilken kille han egentligen är och det funkade. Alla tittade på honom med en äcklad min.
"Hur kunde du?!" Frågade Seamus upprört.
"J....jag" började Dean.
"KOM INTE MED NÅGRA BORTFÖRKLARINGAR!! MAN SLÅR INTE SIN TJEJ!! OCH FÖRRESTEN, DU ÄR INTE TILLSAMMANS MED GINNY LÄNGRE!!" Skriker jag mot honom. Att han ens har mage att slå sin flickvän!
"SKA DU SÄGA!! DET ÄR INTE JAG SOM ÄR TILLSAMMANS MED DRACO MALFOY!!" Skriker Dean tillbaka. Nu har alla kommit och ställt sig runt oss.
"HAN SLÅR IALLAFALL INTE MIG!!"
"DU KAN IALLAFALL INTE BESTÄMMA OM JAG SKA VARA TILLSAMMANS MED GINNY ELLER INTE!!"
"JO DET KAN JAG!! HON ÄR MIN BÄSTA VÄN OCH JAG KAN GÖRA SET OM JAG VILL!!"
"VÅGA INTE SÄGA SÅ!" Skriker han och höjer näven mot mig.
"DET DÄR LÅTER DU BLI MED!!" Skriker en annan röst. Jag vänder mig om och ser Ginny komma gåendes mot oss samtidigt som hon torkar bort hennes tårar.
"ALDRIG!!" Skriker han och slår till mig på käken så hårt att jag trillar omkull. Jag faller ner på golvet och skakar.
"HUR VÅGAR DU?!!" Hör jag att någon skriker. Alla hade nu samlats runt mig för att kolla hur jag mådde.
"Vad händer här?!" Hör jag McGonagalls röst ropa.
"Dean slog Hermione!" Ropar någon.
"Herregud!" Jag hör hur professorn springer fram till mig.
"Du måste gå till madam Pomfrey!"
"Nej, det går bra" säger jag och reser mig upp. Jag känner på min käke och jag ser på min hand att jag blöder.
"Gå dit ändå!" Säger McGonagall och puttar mig lätt mot dörren. "Miss Weasley var snäll och följ med henne"
Jag och Ginny gick mot sjukhusflygeln.
"Förlåt" säger Ginny försiktigt.
"Förlåt för vad?" Frågar jag oförstående. Vad har hon att säga förlåt för?
"För Dean, om du inte hade stått upp för mig så hade han aldrig slagit dig"
"Det är inte ditt fel, det var jag själv som skrek åt honom"
------------------------------------------------------
Draco
------------------------------------------------------
"Hörde du vad som har hänt Granger?" Hörde jag någon säga i korridoren. Jag tittade dit och såg ett gäng från Hufflepuff stå där och prata.
"Vad har hänt med henne?" Frågar jag oroligt.
"Hon hade tydligen blivit slagen av Dean Thomas" svarade en av dem.
"Vart är hon?"
"Hos madam Pomfrey tror jag, varför undrar du?"
Jag svarade inte på frågan utan sprang bara så fort jag kunde mot sjukhusflygeln. Jag stannade utanför dörrarna för att hämta andan och gick sedan in.
"Hermione!" Ropade jag när jag såg henne. Hon satt på en av sängarna och pratade med Ginny.
"Vad gör du här?" Frågade hon förvånat.
"Jag hörde att Thomas hade slagit dig! Hur mår du?" Jag tittade mot henne och hon log.
"Jag mår bra"
"Jag ska döda honom!" Säger jag och Hermione skrattar.
"Du kan väl göra det sen och stanna här nu?"
"Visst" säger jag och går fram till henne. Jag ser hennes ena käke är lite svullen.
"Jag ska gå till min första lektion" säger Ginny och går ut.
Jag gissade att hon tyckte att jag och Hermione skulle vara själva eftersom att alla lektioner börjar om 40 minuter.
"Vad hände?" Frågar jag.
"Dean hade slagit Ginny och jag blev arg, så jag gick ner till uppehållsrummet och skrek på honom. Han blev arg och skrek tillbaka och slog mig" svarar hon enkelt.
"Jag ska döda honom!" "Vart är han nu?"
Hur kan man ha mage att slå sin egen tjej och hennes bästa vän?
"Vart är han nu?" Frågar jag oroligt.
"Hos McGonagall" svarar hon.
"Miss Granger, oh hej mr. Malfoy! Miss Granger du får gärna gå nu om du vill" säger madam Pomfrey.
"Okej tack!" Säger Hermione och vi går ut.
"Ska du gå på nästa lektion?"Frågar jag.
"Jag har tänkt det" svarar hon.
"Vad har du för ämne?"
"Talmagi, vad har du?"
"Skötsel med magiska djur"
"Vi ses sen" säger Hermione och kramar mig snabbt. Jag går mot Slytherins uppehållsrum för att hämta nya böcker.
------------------------------------------------------
Hermione
------------------------------------------------------
"Vi ses sen" säger jag och kramar honom snabbt. Draco går mot Slytherins uppehållsrum och jag går mot Gryffindors.
På vägen så tittar några konstigt på mig och jag inser direkt hur Harry har det varje dag.
Jag går in i uppehållsrummet och Harry kommer fram till mig.
"Har du hört vad som har hänt Dean?" Frågar han.
"Nej hurså?" Svarar jag.
"Han har blivit avstängd i en månad"
"Va? Vet Ginny det?" Säger jag lite chockat. Jag trodde att han skulle få straffkomvertering men inte att han skulle bli avstängd!
"Ja det vet hon, jag pratade precis med henne"
"Hur mår hon?"
"Hyfsat, hon är i eran sovsal så du kan gå och prata med henne" säger Harry och jag går direkt till våran sovsal.
"Ginny?" Säger jag när jag kommer in. Jon sitter ihopkrupen på sin säng.
"Förlåt" säger hon tyst.
"Vad menar du?" Frågar jag oförstående. Vad behövde hon be om ursäkt för?
"För att jag är sån här, jag sitter här och gråter för att min pojkvän har slagit dig medan din mamma har dött" svarar hon och jag hör hur hon gråter mer. Det sticker till lite när hon nämner mamma men jag känner att det är inte rätt tillfälle att gråta nu.
"Det gör inget, du har rätt att gråta även om min mamma har dött" säger jag och sätter mig bredvid henne på sängen.
"Ska du gå på lektionen?" Frågar hon.
"Ja, ska du?" Svarar jag.
"Tror det, vilket ämne har du?"
"Talmagi, och jag måste gå nu! Talmagin börjar tio minuter tidigare än alla andra lektioner" säger jag och packar snabbt ihop mina grejor och går mot klassrummet. Jag hinner precis i tid.
"Miss Granger" säger professorn. Jag går fram till honom och han börjar tala med en lägre röst.
"Om du av någon anledning känner att du behöver gå tidigare så säg bara till"
"Tack professorn" säger jag och sätter mig på en plats långt bak.
"Varför kom du inte?" Frågar en röst bakom mig.
------------------------------------------------------
Hoppas ni gillade detta kapitel! Och hörni ni är bäst!! Vi har nått 200 läsare! Det trodde jag aldrig skulle hända! Tack!💗💗💗

//A true Dramione fan