PAUSAD!! Dem vackra gråa ögonen

De vackra gråa ögonen

Hermione
------------------------------------------------------
Efter en halvtimmes bilkörning så kom de fram till King's cross station. Det var många där så det var svårt att känna igen någon.
-hejdå, sa jag till pappa och kramade honom.
-hejdå gumman, kom ihåg att ta hand om dig!
-jag ska, mumlade Hermione och sprang in genom spärren till perrong 9 3/4. Hon kom ihåg första gången hon gjorde det, hon visste inte riktigt hur hon skulle göra, hon hade varit rädd. Men sen kom en kille med silverblont bakåt kammat hår fram. Han frågade om hon var rädd och hjälpte sedan henne igenom spärren. De hade tagit en kupé för sig själva och satt och pratade. Han frågade vad jag hette och när jag svarade så sprang han ut. Och sen kom Ron och Harry, hennes nu bästa vänner.

-Hermione!! Ropade någon och avbröt hennes dagdrömmar.
-Ginny!! Jag såg henne och sprang fram och kramade henne.
-jag har saknat dig!
-jag har saknat dig också!
-hej Hermione! Sa Harry glatt som precis kommit fram till dem.
-hej Harry! Vad mager du ser ut.
Harry var alltid mager när han kom från Dursleys, det var därför som hon brukade skicka mat till honom.
-jag vet, men jag tror det kommer bli bra.
-Hermione? Harry? Sa en knubbig kvinna till dem.
-Molly, vad trevligt att se dig! Sa Hermione. Molly var Rons mamma, hon var snäll och man var alltid inbjuden till henne.
-Hermione, vad kul att höra att du har blivit prefekt! Sa Molly glatt.
-Har du blivit prefekt?! Sa Harry i väldigt förvånad ton.
-varför låter du förvånad? Jag och Ron är Gryffindors prefekter, sa hon med ett leende.
-Sa någon mitt namn? Hörde man Rons grötiga stämma.
-hej Ron! Hermione tänkte krama honom men ändrade sig tvärt.
De hörde tåget låta och började gå på.
-ska vi leta efter en kupé? Frågade Harry.
-Vi måste till prefektvagnen först, men om du tar en kupé så kommer vi snart, svarade Hermione och såg Harrys ledsna blick.
-okej, sa han och gick mot en kupé.
-kommer du 'Mione? Frågade Ron och började gå mot prefektvagnen.
-jag kommer, sa jag och följde efter.
-jag undrar vilka de andra prefekterna är! Sa Ron och öppnade dörren till vagnen.
Där stod han, killen med de vackra gråa ögonen, där stod Draco Malfoy.
-varför är ni sena? Sa en vass röst.
-förlåt professorn, sa jag, vi hittade inte vagnen.
-okej, ni kommer bli indelade i par och kommer patrullera i korridoren.

Snälla inte med Malfoy, snälla inte med Malfoy, snälla inte med Malfoy, tänkte hon.

-Zabini och Abbot, Weasley och Parkinson, Ivyr med Nott, och till sist Malfoy och Granger.
------------------------------------------------------
Draco
------------------------------------------------------
På stationen var det som vanligt många mugglare, många dumma mugglare, tänkte Draco och suckade.
-varför måste mitt liv vara såhär? Frågade han sig själv.
-varför måste jag göra dethär?
Sen såg han henne, Granger, hennes hår var lockigt och fint, hennes kläder satt perfekt på hennes lilla späda kropp, vilken fin kropp hon hade fått. Om hon inte var mugglarfödd så kanske hon skulle haft en skans.
Han kom med ens ihåg första gången de hade träffats, hur söt hon hade varit. Draco hade sett att hon var rädd och hjälpte henne genom spärren, de hade suttit i en egen kupé och pratat, hon var så söt, trevlig och söt. Vi hade haft så trevligt tills jag kom på den dumma idén att fråga efter hennes namn.

Snälla var inte mugglarfödd, snälla var inte mugglarfödd, hade han tänkt innan hon sa,
-Hermione Granger.
Jag hade fått panik, Granger var absolut inget trollkarlsnamn!
Han hade fått sån panik att han hade sprungit ut från kupén och in på toaletten,
Och gråtit.
Jag grät aldrig, men nu visste jag inget annat jag kunde göra.

Varför var hon en mugglarfödd? Varför var hon en mugglarfödd?
------------------------------------------------------
Sorry för tråkigt kapitel, de kommer snart att hända saker! Kommentera gärna!

//A true Dramione fan