PAUSAD!! Dem vackra gråa ögonen

En plötslig vändning

Hermione
------------------------------------------------------
Jag vaknar snabbt och tittar på klockan som visar 07.39. Varför vaknar jag såhär tidigt på en Lördag? Frågar jag mig själv men inser ganska snart varför. Min mage gör så ont att det känns som att den kommer explodera. Jag rullar runt i sängen för att hitta någon ställning där det inte gör lika ont men det går inte.
Jag bestämmer mig för att gå till toaletten. När jag är halvvägs nerför trapporna så känner jag den känslan som jag hatar. Jag måste kräkas.
Jag springer ner till toaletten och hinner precis fram. (Detta kan bli lite TMI)
Jag sitter där inlåst med huvudet över toaletten och kräks samtidigt som jag gråter.
Vad händer med mig?

Efter jag vet inte hur länge så går jag upp och in i sovsalen.
"Hermione! Vart har du varit?" Frågar Ginny snabbt när jag kommer in.
"Jag har varit på toa" svarar jag.
"Sluta, jag hörde dig när du gick, det var ju över en timme sen!"
"Okej okej, jag hade väldigt ont i magen" säger jag irriterat.
"Hur länge har du haft det?" Frågar Ginny.
"Några dagar, varför undrar du?" Svarar jag.
"Kräktes du?" Frågar hon bestämt.
"Ja, hur kan du veta det?" Detta började bli lite läskigt.
"Sätt på dig kläder nu! Vi måste gå snabbt"
"Varför då?" Frågar jag irriterat. Varför kunde hon inte bara berätta?
"Strunta i det, klä bara på dig!" Jag gör som hon säger. Jag har aldrig hört Ginny med sån bestämd röst förut.
"Kom nu fort!" Säger hon snabbt när jag har bytt om.
"Okej okej" säger jag och följer efter Ginny ut genom uppehållsrummet och ut i korridorerna.
"Kan du berätta vart vi ska?" Frågar jag argt.
"Till Madam Pomfrey" svarar Ginny kort.
"Varför det?"
"Du måste kolla upp detta"

Vi kommer in på sjukhusflygeln.
"Jag väntar utanför" säger Ginny och går ut.
"Jahapp" tänker jag. Hon vill att jag ska komma till sjukhusflygeln men hon vill inte berätta varför.
"Miss Granger! Vad kan jag göra för dig?" Frågar Madame Pomfrey.
"Ehhm, jo Ginny sa att jag behövde kolla upp en sak. Jag har haft ont i magen i några dagar och jag blev jätteillamående imorse också" svarar jag.
"Okej, jag tror jag vet vad det kan vara. Lägg dig här" säger hon och pekar mot en av sängarna. Jag går dit och lägger mig.
"Kan du vara så snäll att dra upp din tröja" säger Madam Pomfrey och jag gör som hon säger. Hon klämmer på magen, kollar min puls och massa mer.
"Skulle du kunna följa med in på mitt kontor?" Säger hon efter ett tag. Jag säger inget utan följer bara efter henne.
"Sätt dig" säger hon när vi har kommit in. Jag gör som hon säger och sätter mig.
"Jo miss Granger, du är gravid"
Sa hon gravid? Gravid? Jag kan inte vara gravid jag är bara sexton!
"Ehhm va?" Säger jag för att försäkra mig om att det jag hörde var fel.
"Du är gravid" upprepar hon.
"Men jag är bara sexton! Jag kan inte bli mamma!"
"Du kan om du vill, får man fråga vem den lycklige pappan är?"
"D... det är Draco Malfoy" stammar jag fram. Varför måste det vara honom? Han som inte ens kan titta på mig.
"Ehhm oj" säger Madam lite chockat.
"Hur långt gången är jag?" Frågar jag.
"Ungefär två månader" svarar hon.
"Kan du lova att inte berätta för någon" säger jag medan några tårar rann ner för mina kinder. Jag kan inte bli mamma!
"Ett tag, men så småningom kommer det att synas, och du måste berätta för rektorn"
"Jag vet" säger jag tyst och gråter mer.
"Det är inget att gråta över, du kan gå nu om du vill. Du får komma tillbaka om en månad"
Jag går ut till Ginny gråtandes.
"Så det var som jag trodde" säger hon och kramar mig hårt.
"H...hur kunde du veta?" Frågar jag.
"Fleur blev gravid innan sommarlovet, så hon berättade hur det var" svarar hon.
"Vad ska jag göra? Jag kan inte bli mamma!" Säger jag förtvivlat.
"Du kommer bli en fantastisk mamma!" Säger hon och kramar mig igen.
"Hermione? Ginny?" Säger någon bakom oss.
"Gå härifrån Harry! Vi kan inte prata nu" säger Ginny argt.
"Ehhm okej, du vet att matchen börjar om en timme" säger han och går sen.
Jag reser mig upp och tittar på Ginny.
"Vad ska jag göra?" Frågar jag henne.
"Du borde berätta för Draco, för det är väl han?" Svarar Ginny.
"Men han pratar inte ens med mig, han kommer hata mig!" Säger jag och gråter ännu mer.
"Han måste prata med dig! Och om han blir arg så förhäxar jag honom!" Säger Ginny och kramar om mig en tredje gång.
"Gå upp till sovsalen nu, kom till matchen om du vill" säger hon och jag går till sovsalen.
Varför måste allt hända mig? Först så dör mamma, sen så blir jag kär i en kille som jag egentligen borde hata, och nu så är jag tydligen gravid med honom!
Jag känner hur fler varma tårar rinner längs mina kinder medan jag går. Alla verkar vara på frukosten nu vilket är bra eftersom ingen då ser mig.
Jag kommer upp till sovsalen och lägger mig på sängen. Varför är mitt liv såhär?

Jag vaknar upp snabbt och kollar på klockan. Onej! Matchen börjar om tio minuter!
Jag kommer plötsligt ihåg vad som har hänt en timme tidigare. Jag drar upp min tröja och kollar mig i spegeln. Det kanske bara är jag som inbillar mig, men jag ser lite tjockare ut.
Jag sätter på mig andra kläder och min Gryffindor halsduk. Jag känner inte för att gå, men jag vill inte svika mina vänner.
Jag går ner och sätter mig på läktaren emellan Neville och Lavender precis när alla spelare skjuter upp ifrån marken. Jag ser Ginny sitta på sin kvast längst fram. Harry är längst upp för att spana efter kvicken och Ron är vid målringarna.
"LÅT SPELET BÖRJA!!" Skriker kommentatorn med en röst jag inte känner igen. Förut hade ju Lee varit det men sen han slutade så har det varit fight om vem som ska få jobbet.
"OCH GRYFFINDOR GÖR 10-0 EFTER BARA NÅGRA SEKUNDER!! DET ÄR GINNY WEASLEY SOM BLEV FRAMPASSAD AV KATIE BELL!!"
Alla applåderar. Jag inser plötsligt att Draco är med och spelar. Jag letar efter honom och tillslut så ser jag honom långt upp i sin gröna klädnad. Han spejar efter kvicken och ser ganska koncentrerad ut.
"OCH GFYFFINDOR GÖR ETT TILL MÅL! ÄVEN DENNA GÅNG SÅ ÄR DET GINNY WEASLEY SOM STÅR FÖR DET!!" Ropar kommentatorn och alla från Gryffindor applicerar igen.
"SLYTHERIN GÖR ETT MÅL! NU STÅR DET 20-10 TILL GRYFFINDOR!"
Såhär fortsätter det ett långt tag. 20-20, 20-30, 30-30, 40-30.
Helt plötsligt börjar alla i Gryffindor jubla.
"HARRY POTTER HAR FÅNGAT KVICKEN OCH GÖR SÅ ATT GRYFFINDOR VINNER MED 190-30!!!!"
Jag ställer mig upp och applåderar som alla andra på våran läktare.
"Visst var det snyggt!" Ropar Neville till mig men jag svarar inte. Jag tittade bara på Draco. Alla andra från Slytherins team hade kommit fram till honom och såg väldigt arga ut. Stackars Draco, tänker jag. Det är ju nästan en omöjlig uppgift att försöka fånga kvicken när man spelar mot Harry.
"kommer du?" Frågar Lavender. "Vi ska ha fest i uppehållsrummet!"
"Okej jag kommer" svarar jag och följer efter henne ner från läktaren.
"Hermione!" Ropar Ron när jag har kommit ner.
"Hej, grattis!!" Säger jag och kramar honom. Sen kramar jag även Ginny och Harry.
"Du gjorde snygga mål!" Säger jag till Ginny.
------------------------------------------------------
Draco
------------------------------------------------------
"Varför tog du inte kvicken?!"
"Den var ju alldeles framför näsan på dig!"
"Du lät POTTER ta den!"
Jag orkar inte! Försök själv att ta kvicken när man tävlar mot Potter!
Jag går in i omklädningsrummet och duschar snabbt och byter om.
Varför blir alla så jävla sura?
Jag packar ihop mina saker och öppnar dörren för att gå ut. Jag blir som förstelnad, där utanför står Hermione med några tårar rinnandes ner för hennes kinder.
Jag ville krama henne, men jag kunde inte.
Jag ville trösta henne, men jag kunde inte.
Jag ville prata med henne, men jag kunde inte.
"Jag måste prata med dig" säger hon försiktigt. Jag ville prata med henne, säga varför jag hade ignorerat henne. Men jag kunde inte. Jag gick rakt förbi henne och in i slottet.
Varför måste jag ignorera den person som jag älskar mest?
"Draco" säger någon när jag kommer in i min sovsal.
"Vad i helvete gör du här?" Säger jag argt när jag ser vem som är där, Pansy.
"Svär inte" säger hon lugnt tillbaka.
"Gå ur härifrån!" Säger jag.
"Varför skulle jag?"
"FÖR ATT DETTA ÄR MIN SOVSAL!!" Skriker jag.
"Passa dig, du vet vad som står på spel" säger hon och viftar med ett brev.
"Du skulle bara våga!" Säger jag och försöker ta ifrån henne det.
"Varför skulle jag inte?" Frågar hon och ler.
"Din idiot!"
------------------------------------------------------
Såå detta var ett spännande kapitel. Vad tycker du? Vad vill du ska hända? Kommentera!

//A true Dramione Fan