PAUSAD!! Dem vackra gråa ögonen

Vart är miss Granger?

Hermione
------------------------------------------------------
Harry knackade på kupédörren,
-kan jag komma in? Bildade han med munnen.
Ginny tittade frågande på mig och jag nickar och Harry öppnar dörren och kommer in.
-hur mår du? Frågade Harry snällt.
-jag mår bra, svarade hon snabbt. Det var egentligen en lögn men hon ville inte riktigt prata med Harry om det nu. Harry verkade förstå det och frågade inte mer om vad som hade hänt.
Ginny avbröt tystnaden
-jag ska gå och träffa Dean nu, men vi ses sen!
Jag såg Ginny gå ut, Dean, vem var han egentligen? Tänkte hon. Han är ju Ginnys pojkvän men hur är han som person? Allt Ginny hade sagt var att han var trevlig och perfekt för henne.
Jag tittade på Harry, han såg sorgsen ut.
Jag visste att han gillade Ginny, och att det måste vara svårt att se henne med någon annan.
-hur känns det? Frågade hon utan att tänka, varför frågade jag? Varför skulle Harry svara om jag inte svarade honom?
-jag vet inte, det känns tomt, svarade han ledsamt. Precis då kom Ron in springandes.
-Hermione, hur mår du? Gjorde han dig illa? Nästan skrek Ron samtidigt som han flåsade.
-ta det lugnt, jag mår bra! Svarade jag.
-vad gjorde Malfoy med dig?! Varför kom du inte tillbaka med honom?
-det hände en sak, men det är över nu!
-VAD HÄNDE!! Skrek Ron.
-ta det lugnt Ron! Sa jag och försökte låta så lugn som möjligt.
-hon kommer inte att berätta för dig, jag försökte men hon pratar bara med Ginny, sa Harry och på tal om det, jag ska ut och ta lite luft.
Jag visste att Harry skulle leta efter Ginny, men jag struntade i att nämna det.
------------------------------------------------------
Draco
------------------------------------------------------
Jag kom tillbaka till prefektvagnen ensam och alla tittade konstigt när jag kom in.
-vart är miss Granger? Frågade professor Binns.
-hon mådde inte så bra så hon gick till en kupé för att vila. Jag visste att det inte var sant men någonting sa till mig att jag inte skulle sätta henne i trubbel.
-INTE SÅ BRA?!! VAD HAR DU GJORT MED HENNE?!! Skrek Ron.
-jag har inte gjort någonting! Sa jag irriterat.
-LJUG INTE MALFOY!!
-mr. Weasley ni måste lugna ner er, annars kommer ni inte få fortsätta vara prefekt, sa professor Binns argt.
Förlåt mumlade Ron och sprang ut ur vagnen.
Rätt åt honom tänkte jag och började prata med Blaise och Pansy.
-vad gjorde du med smutsskallen? Frågade Pansy ivrigt.
-vad du än gjorde så var det säker jättebra, fortsatte hon.
Jag har aldrig riktigt gillat Pansy, men jag har aldrig haft något val. Våra föräldrar är goda vänner så vi har alltid behövt vara med varandra. Pansy tror att hon är min flickvän, men jag skulle vara tillsammans med nästan vem som helst utom henne. Bara personen har rent blod, för annars skulle far döda mig.
Far har alltid lärt mig att man ska hata mugglarfödda. När jag var liten så trodde jag och gjorde allt som han sa till mig för att jag ville bli som honom. Men nu? Nu vill jag bara släppa allt, jag hatar inte mugglarfödda, inte alls, men jag har en fasad jag måste leva upp till. Och sen är det det här med uppdraget.
Uppdraget Voldemort gav mig.
------------------------------------------------------
Hermione
------------------------------------------------------
Jag tänker på honom, Draco Malfoy. Hans silverblonda hår, hans gråa ögon, hans vackra ansikte. Varför sa han så? Eller sa han? Jag vet inte, jag minns inte.
-hej Hermione! Det är Ginny som precis kommer in i kupén.
-hej, svarar jag frånvarande. Jag kan inte sluta tänka på honom. Han är så fin, Draco Malfoy.
-vi måste nog byta om nu, tåget stannar om tio minuter.
-javisst, Ron kan du gå ut så länge?
-okej då, muttrade Ron och gick ut.
-vad är det med honom? Frågar Ginny.
-han tror att Malfoy har skadat mig.
-men det har han väl inte?!
-nej, du hörde ju vad jag berättade.
-han skadade dig inte fysiskt iallafall.

Jag och Ginny bytte om och tåget stannade. Vi väntade lite på att det skulle bli mindre folk i korridorerna innan vi skulle gå.
-kan jag få prata med dig Hermione? Sa en kall röst som jag visste tillhörde Draco.
-visst Malfoy! Sa jag nonchalant.
-ostört?
Jag tittade på Ginny med en "du kan gå, det blir okej" min.
-vi ses sen då 'Mione! Sa Ginny lite oroligt och gick ut.
-vad vill du Malfoy? Sa jag med den elakaste ton jag kunde (vilket inte var så elakt).
-jag vill be om förlåtelse för vad jag sa förut.
-jaha okej då, men du har väl berättat för professor att jag sprang gråtandes och inte ville fullfölja mitt uppdrag.
-nej, sa Draco. Jag sa att du blev sjuk och behövde gå in för att vila.
Sa han verkligen det? Vad snällt, tänkte jag. Vänta vad tror jag? Skulle Malfoy göra något snällt? ALDRIG!
------------------------------------------------------
Draco
------------------------------------------------------
Jag behövde prata med Hermione! Be om förlåtelse, fast att jag inte gjorde något, jag ville inte att hon skulle vara ledsen.
När tåget stannade såg jag min chans. Jag väntade på att Hermione skulle komma genom folkmassan med elever, men hon kom inte. Jag såg Potter och Weasley, men inte Hermione.
-kommer du? Frågade Crabbe snäsigt.
-snart, ni kan gå så länge, svarade jag snabbt.
-är du säker Drakie? Frågade Pansy och försökte kyssa mig.
-jag är säker, och kalla mig inte Drakie!
-okej Draco, som du vill! Hon och de andra går ut ur vagnen.
Jag måste hitta henne! Jag började gå genom korridoren och kollade varje kupé.
Där var hon! I näst sista kupén satt hon och pratade med någon. Fan också! Det måste vara Weaslette. Jag gick fram till kupén och öppnade dörren.
-kan jag få prata med dig Hermione?
-visst Malfoy! Sa hon tyket. Jag såg på Ginny, om det var så hon hette och insåg att jag helst inte ville prata när hon hörde på.
-ostört? Frågade jag försiktigt.
Hermione tittade på Ginny som sedan reste sig,
-vi ses sen då 'Mione! Sa hon och hick ut.
'Mione tänkte jag, vad gulligt smeknamn, men Hermione avbröt mig.
-vad vill du Malfoy? Jag hörde att hon försökte låta elak med det lyckades inte särkilt bra.
-jag vill be om förlåtelse för vad jag sa förut. Jag gillade inte att säga förlåt, men det gjorde ont att känna att Hermione var ledsen, så jag hade inget val.
-jaha okej då, men du har väl berättat för professor att jag sprang gråtandes iväg och inte ville fullfölja mitt uppdrag. Hon lät irriterad och lite ledsen.
-nej, jag sa att du blev sjuk och behövde gå in för att vila.
Hermione såg förvånad ut, men jag såg att hon försökte dölja ett leende så jag kände att jag var nöjd.
------------------------------------------------------
Hoppas ni tyckte om detta kapitel! Det blev lite längre än jag hade tänkt, men jag hoppas det går bra ändå

//A true Dramione fan