|Ignore Me| M&M PAUSAD

13

Skulle ni gilla om jag skrev en The FO&O fanfiction? *hint hint*

Ompubelicerar för hittade massa fel!!
(Alison)

"Hej då min bae" viskar Lucas tyst i mitt öra innan han snabbt kysser mig på pannan. Jag låter honom göra det innan jag sedan drar mig ur hans grepp och ler snabbt.

"Jag måste gå.."
Han ser smått besviket på mig men rycker sedan på sina breda axlar. "Vi ses sen då älskling"

Jag vänder mig snabbt om mot de övriga i salen som stått och i smyg sett på oss. Jag vet egentligen inte när han trodde att det var vi. Jag och han, men jag spelar bara med. Jag hade inte tänkt på att bli ihop med någon annan.

"jeg viste ikke att du var sammen med Lucas?"

framför mig står Martinus och ler ett svagt leende. Helst skulle jag bara vilja krama honom. Och jag vet inte ens varför.. Kanske för att han var så snäll mot mig? Eller för att när han ler så får jag samma känsla i magen som jag fick innan.. innan han var otrogen.. Känslan är plötsligt helt borta.

"Jag visste inte att du fortfarande var ihop med Amanda" Kontrar jag tillbaka. Jag vet inte ens om dem är ihop? Men varje gång ser jag Amandas blå ögon. Hon är vacker.Och såklart hade Lucas bild på henne. Och ja jag fattar att Martinus föll för henne. Det hade jag också gjort om jag var. kille..

"Jaha.." mumlar han och ser ner i marken med klarröda öron. Det är alltså sant.. Amanda är kvar i hans liv. Hon har ersatt den del jag var. Han har ingen aning om hur stort mitt hål är. Och ingen har lyckas fylla det. Förutom han. Men jag är inte kär i honom. För om man har något. Så kan man också förlora det..

Med en tyngd i bröstet går jag fram till honom. Vi går stelt tillbaka till väggen samtidigt som jag hör dörren efter Lucas smälla igen.

Vi får enkla instruktioner över vad vi ska dansa och snart spelas musiken genom de stora uppsatta högtalarna. Alla par, inklusive Marcus som är påklistrad en massa bandage och täckt av blåmärken, till och med han virvlar runt på golvet med sin partner. Men jag och Martinus bara står där och vet inte vad vi ska göra. Flera gånger får vi blickar från lärarna som vi bara ignorerar.

Då, utan att någon av oss är beredda på det sliter någon som redan är på dansgolvet ut mig så att jag snurrar runt flera varv innan jag ser vem personen är som tvingade ut mig. Framför mig flinar killen jag hatar över allt annat..

"Hej på deg A" Skrattar Marcus och tar tag i min hand. Jag ser först chockat på honom men ryggar sedan snabbt undan. Det svinet ska inte få ta på mig..

"Vad vill du?" fräser jag utan att sluta dansa. Vi rör oss i en cirkel samtidigt som vi utför våra danssteg. Nu när jag är närmare ser jag varenda slag han fått av Tabe. hela hans panna är täckt av bandage och när han ler stramar det så att han mer ser ut som om han gråter.

"Jeg lurer om du ville ha det der ligget vi snakke om?" mumlar han och kommer närmare i dansstegen. Jag bara himlar med ögonen utan att svara."jag vet att du vil" flinar han sedan och ler sedan mot mig. Ett uppriktigt leende som skulle kunna ha varit fint..

Om sanningen ska fram så känner jag mig så done att jag faktiskt skulle kunna tänka mig ett ligg.. med vem som helst..

Vene vad som händer här nu? Har liksom senaste tiden skrivit om varenda jävla kapitel.. som detta skrev jag om 6 gånger?? Man bah "Marika??"

Och sen, vill ni ha längre kapitel? Typ 1000+? För nu är dem mest ca 400-700..