|Ignore Me| M&M PAUSAD

5 (gästkapitel)

NÄR maactiinus SKICKADE KAPITLET FICK JAG SERIÖST SPEL!

DETTA KAPITEL ÄR SÅ SJUUKT BRA SÅ NI ANAR INTE! SÅ ALLA LÄSER HENNES BÖCKER OCH FÖLJER HENNE FÖR HON ÄR SÅ DAMN FANTASTISK!

Sen vill jag tacka all som ville skriva<33
Nästa kapitel skrivs av mactinuscandy :*

(Alison)
Fredag (samma dag som festen)

Med Lucas bredvid mig och resten av killarna lite bakom oss går vi in i matsalen. Jag kollar äcklat på skolmaten. Hur kan en skola ens servera sån mat? Det är för jävligt.

Jag struntar i maten och slår mig ner vid ett bord tillsammans med de andra. Men de har tagit mat, killar och deras mat alltså. Varje gång jag ser skolans mat vill jag bara spy, usch.

Min blick åker runt i matsalen. Några sitter och försöker kolla diskret på oss, men det misslyckas de med. Några andra verkar väldigt inne i sitt ätande och några petar i maten som troligen är giftig.

Jag vänder tillbaka blicken mot de andra. De äter fortfarande maten, hur? Plötsligt blir det tyst, alla i matsalen har slutat prata. Jag vänder på huvudet återigen och i mitt synfält dyker Marcus Gang upp.

Av någon konstig anledning är Martinus med, han brukar aldrig hänga med de. Martinus får syn på mig och ger ifrån sig en oklar blick. Jag bryter snabbt ögonkontakten som varade i högst 2 sekunder.

"Kolla, Marcus töntiga bror" uppmanar Adam med ett flin på läpparna.

Alla vänder sina blickar mot personen som en gång var min pojkvän. Jag tittar hellre på den förgiftade maten än på honom. Varför är han ens med sin bror? Vill han plötsligt bli en del av dom eller vad?

"Se på hva som er her!" ropar plötsligt Marcus ut."Lucas og hans venner og kjæresten!"

Det var först så jag märkte att de stod en bit bort från vårt bord med blickarna fästa mot oss. Lucas började resa på sig och därefter alla andra. Vi går långsamt fram till dom med Lucas i ledning.

Marcus ger mig en mördande blick som jag besvarar. Det är typiskt att Martinus ska stå precis bakom honom. På något sätt retar det mig, att han står så nära. Det var samma på dansen så dom jävla danslärarna praktiskt taget tvingade oss att dansa tillsammans.

"Vill du verkligen starta något nu?" frågar Lucas med ett hotfullt flin på läpparna.

"Ikke nå, men kanskje en annen gang" svarade Marcus också med ett flin på läpparna.

"Marcus, ge dig. Du skulle ändå aldrig klara dig mot Lucas" säger jag hånfullt.

"Kan jenta snakke? Det var lenge siden" säger han kaxigt.

Jag puttar bak Lucas och ställer mig framför honom så att Marcus nu står rakt framför mig.

"Hör du dålig eller? Jag kan prata" säger jag.

"Jeg hører godt" säger han överdrivet långsamt.

"Bra, då kan vi snacka utan att behöva skrika" säger jag och låtsas låta glad.

"Vi vet alle at det vil ende opp med deg skriking på meg" påpekar han.

"Bara för att du gör mig jävligt irriterad" säger jag flinandes.

"Det gjør meg glad å gjøre det" svarar han.

"Det som gör mig glad är när du är arg" säger jag.

"Jeg er ikke sint" säger har retsamt."Ser deg senere, Ali". Han sa Ali överdrivet långsamt. Han och hans gäng vände på sig och lämnade matsalen.

Lucas gav mig en imponerande blick när jag vände mig mot killarna. Det är inte jätteofta jag ställer mig mot Marcus, men nu ville jag verkligen. Han hatar mig och jag hatar honom, det har varit så sen början.

"Bra jobbat A" säger Lucas och lägger återigen armen om mig.

"Jag vet" säger jag självupptaget.

De struntar i att äta och vi lämnar tillsammans matsalen. Så fort folk får syn på oss i korridoren gömmer de sig undan. Alla är rädda för oss, ingen vill gå framför oss eller bakom oss.

Vi är ju 'The Bad Gang'