|Ignore Me| M&M PAUSAD

20

(Alison)

Jag såg tyst på honom innan min hand omärkligt slöt sig om hans. Egentligen visste jag inte varför. Det kändes konstigt att jag, Alison satt och höll Martinus Gunnarsens hand endast några minuter efter att hans före detta flickvän sprungit ur huset.
Vad är det för liv du har Alison?

"Hva tror du? Kan det bli vi to?"
Jag såg undrande på honom och höjde förvirrat mitt ena ögonbryn mot våra sammanflätade fingrar. Då log han svagt mot mig. Ett leende som bländade hela hans underbara ansikte.
Jag undrade hur mitt ansikte såg ut. Det enda jag förstod var att jag inte kunde tala. Inte kunde se skillnad på något.
Men utan anledning släppte jag hans varma hand och såg ner i marken.

"Nej jag tror inte det" suckade jag tillslut och såg ner i marken.
Ett långt tag var han tyst innan han åter tog min hand. Jag började dra mig undan men förstod snabbt att jag inte skulle lyckas. Han höll den i ett stenhårt grepp samtidigt som han åter såg bedjande på våra händer.
"gi meg en sjanse, snille?" Sa han sedan högt och höjde sin blick.
Jag såg trött på honom samtidigt som jag reste mig upp. Hans kropp följde mig och han stod plötsligt framför mig.

"Martinus? Snälla hur ska vi kunna gå tillbaka till det normala? Jag såg nyss din före detta springa ut gråtandes ur huset"

Hans fingrar gled lätt över min kind och jag såg snabbt ut genom fönstret.
"Alison.. En sjans til.  Jeg inviterer deg ut på middag neste uke" svarade han snabbt och vred mitt huvud mot honom.

En hög suck for igenom mig men jag nickade bara tyst.
"Okej. En dejt"
"Hemter deg 18:00 på lørdag" log han och innan jag han blink rörde hans läppar min kind.
Jag backade snabbt undan innan. Jag såg mig om mot dörren. Jag kände hur mina kinder hettade och jag höjde handen innan jag snabbt var ute ur rummet..

Det här påminde mig för mycket om kvällen jag gjorde slut..

Ska försöka skriva längre kapitel