|Ignore Me| M&M PAUSAD

26

(Alison)

"Snälla Martinus gå!"
Skrek jag och knuffade svagt på hans ben, men han stod fast som ett berg och höll i mig.
"Jeg vill ikke gå"
Sa han bestämt och drog undan mitt hår ytterligare än gång.

En sista slem bit for upp ur min hals och jag suckade tungt. Med darrande hand tryckte jag ner den silvriga knappen och såg när den vidriga sörjan åkte ner i toan.

"Gå, jag skäms så himla mycket nu.." viskade jag och lutade min panna mot toalocket.
"Nei"
Sa han lugnt och la sina vältränade armar runt min kropp. Ja försökte skaka mig av honom och lyckades tillslut.

Då tog han min hand och lyfte upp mig mellan sina armar. Jag låg som ett litet barn i hans famn när han bar in mig i rummet.
Försiktigt lade han mig på sängen och svepte in mig i täcket. Sedan kröp han ner hos mig och vaggade mig långsamt.

Det var så skönt, ända tills en svag molande värk steg i min mage..

"Aj!"
Gnydde jag svagt mot hans bröst och kurade ihop mig till en köttbulle.
"oh, hvor? Gjorde jeg noe?"
Frågade han snabbt och oroligt.
"Nej.."
Sa jag tyst och bet mig i tungan för att skrika rakt ut!

Det kändes som om någon pressade en hammare rakt igenom mig!
Martinus ögon gick från orolighet till panik.
"fortell meg hva jeg skal gjøre!" Sa han högt och lade en sval hand på min mage.

Jag knep ihop mina ögon och inväntade nästa slag i magen! Men det kom inget..
En stor suck for igenom min kropp och hela jag slappnade av.
"Alison, Hva hende?
Frågade han och såg mig i ögonen.
"Jag vet inte..."

Vad tror ni?;)