|Ignore Me| M&M PAUSAD

21

Lördag nästa vecka
(Alison)

Jag drog trött ut pallen framför mig och slog mig trött ner. I spegeln framför mig såg jag en finnig trött nästan 16 årig tjej (minns seriöst inte hur gamla jag har gjort dem... vet någon?) och stirrade på sig själv. Om jag hade tittat åt sidan skulle jag ha sett världens stökigaste rum. Men det gjorde jag inte utan vände istället blicken mot mina smutsiga borstar som stod huller om buller i de vita krukorna. Jag borde ju sminka mig idag. Jag skulle ju liksom på en dejt.. Det där ordet är inte så najs det. Jag såg ner på min arm där mitt silvriga armbandsur tickade: 14.26.
Har jag seriöst sovit så länge..? En suck gick igenom min kropp innan jag snabbt drog ut lådan med mina sminkprodukter. Jag borde ha städat här också. Fingrarna slöt sig om något och jag såg uttråkat på vad det var jag fiskat upp.

"Fuck det här!"
Utropade jag högt och släppte ner den lilla förpackningen. Jag orkar inte sminka mig idag. Och jag kommer fan komma i mjukisbyxor! Så istället för att lägga ner tid på smink helvetet drog jag mig upp och klampade fram till min gråa byrå. Överst låg ett par Adidas byxor och bredvid dom en T-shirt med trycket "Who Know?"
Jag drog upp kläderna innan jag sparkade av mig den för stora tröjan jag sovit i. Den landade med en mjuk duns i marken så att den lilla biten av golvet som hade synts nu var täckt av kläder överallt. Bokstavligt överallt!
Så när jag fått på mig mina kläder samlade jag mitt hår i en hög tofs som genast började kittla mig i nacken. Mina händer trippade över fönsterkarmen av uttråkning. De ville göra något. Fläta eller rita något bara!
Tofsen i håret förstördes snabbt och det blev istället till två inbakade flätor. Dom kittlas inte iallafall. Men fortfarande var mina händer uttråkad!
Så jag gav upp och satte mig åter på pallen. Genast tog jag, utan att tänka mig för en foundation som snart låg jämt utblandad på mitt ansikte. Och över det puder och massa annan skit.

Tiden flög fram och efter 1 timme var jag sminkad. Fast jag sagt att jag inte skulle gjort det. Så bra går det Ali! Men tack vare allt det här hade de sega visarna rört sig och det var nu bara 1 och en halv timme lvar tills Martinus skulle komma. Jag var inte nervös. Det kändes bara konstigt. Vi skulle försöka bete oss som inget hade hänt. Som om inget förändrats, fast allt hade gjort det..
En svag yrsel började sprida sig i mitt huvud och jag tog snabbt tag i bordet. En kraftig smärta i magen sköt igenom mig och jag kved tyst till. Vafan är det här? Det var något molande jag inte varit med om tidigare och jag stapplade upp och sjönk ner på min säng. Bara de 4 stegen fick mig att nästan vilja kräkas..

"Säkert bara nervositet" muttrade jag tyst för mig själv och la mig ner i sängen. Fast jag var ju inte nervös! Och helt plötsligt! Bara sådär, var smärtan borta och yrseln mindes jag knappt. Förvånat satte jag mig upp och såg åter på klockan. Det hade gått 40 minuter? Hur gick tiden så snabbt?

Nu var det endast några minuter kvar tills han skulle vara här. Jag såg mig åter i spegeln. Plötsligt blev jag osäker på det jag hade på mig och jag granskade mig en till gång. Jag måste byta kläder!
Jag snästs sprang fram till byrån där jag slet upp lådan där mina jeans låg. De gråa med hög midja får det bli! Och sedan korgen där jag slarvigt slängt ner mina glitter tröjor. Efter lite grävande hittade jag en långärmat croped top med små gnistrande stenar som ett mönster på ryggen.

Åter en gång slängde jag av mig kläderna och drog på mig de nya. Sedan drog jag ur flätorna ur håret och samlade det i en hög slickad hästsvans. Mitt i allt stannade jag upp..

"Varför gör jag så här?" Sa jag rakt ut till mig själv. För om jag inte gillar en kille, så borde jag ju inte lägga ner tid på att göra mig fin inför honom? Det är ju vara helt sinnessjukt..

Min mobil blippade till och jag såg hastigt upp på den:

Martinus: utenfor nå

Nervöst drog jag ur mobilen ur laddaren och stoppade snabbt ner den i min ficka. På golvet låg min fodrade jacka som jag snabbt drog över. Med snabba steg skyndade jag mig mot hallen där mina sneakers stod Ja jag använder sneakers i Februari!

Med långsamt steg gick jag ber för trapporna. Borde jag säga något till honom? Typ försöka inleda ett samtal? Eller låta honom sköta snacket? JA kör på det Ali!
Genom den glasade entrén såg jag honom. Han stod med en jacka och halsduk samtidigt som det kom smp puffar av rök genom hans mun. Av kylan då. När han såg mig lyste hans ansikte upp i ett leende och och han kom snabbt emot mig.

Det blev en kram.. Eller ja en kram. När jag släppte log jag överdrivet och höjde på ögonbrynet.
"Nå vart ska vi äta?"

Han flinade bara stort innan vi började gå mot tunnelbanan. Det var inte så många människor ute konstigt nog. Med tanke på att det var lördagkväll liksom. Så ingen störde oss när vi under tystnad gick in på stationen och satte oss på en tunnelbana som gick mot Gamla stan. Jag gissade på att det var där han skulle ta oss. Det brukade vara basic.

"Hva fin du er" mumlade han svagt och såg på mig med sina ögon. Ett lätt skratt kom ur mig och jag log emot honom.
"Haha tack" Sedan kom jag inte på vad jag ska säga och den tysta stämningen kom åter krypande mot oss.

Efter några stationer ropade högtalarna att vi snart anlände till Gamla stan. Då reste han sig upp och drog fram sin hand mot min.
"Her ska vi av" sa han och log ännu mer när jag tog min hand i hans.
Vi tog oss upp från stationen. När vi kom ut var det solnedgång och man såg över broarna hur solens strålar började leta sig ner. Här var det mer folk. Några grabbgäng och några par, några mammor med barnvagnar och lite äldre som skrattandes gick längs den ostabila trottoaren.

"Nu får du faktiskt säga vart vi ska" sa jag och drog med honom mot huvudgatan där jag antog att restaurangen låg. Till svar fick jag bara ett finurligt leende och jag himlade smått med ögonen.

Dem hade gjort det väldigt fint. Ljusslingor hade slingrats runt gatlyktorna och det luktade underbart från de olika kvällskaffeerna som låg längst gatan.
"Her er det" Skrockade Martinus bredvid mig och pekade mot en dörr. Skyltfönstrerna täcktes av olika bakelser och förrätter, och man såg hur kockarna lagade matbröd fullt där inne. Det hängde röda gardiner i fönstret och massa ljus.

Han öppnade artigt dörren åt mig och jag log tacksamt mot honom innan jag klev in.

Vad tyckte ni? Gillade ni lite längre kapitel?