|Ignore Me| M&M PAUSAD

37

Alison

Jag suckade och slängde över ryggsäcken på axeln. Martinus log och drog långsamt upp min dragkedja.

"Jag kan klä på mig själv Martinus"

Flinade jag och såg på honom. Han bara ryckte på axlarna och sträckte sedan ut sin hand mot mig.

"Jeg vet det godt, jeg er bare bedre på det"

Himlandes med ögonen tog jag hans varma hand och vi gick tillsammans ut och bort mot busshållplatsen.
Jag hade inte sett Marcus idag. Kjell-Erik sa att han hade stuckit så fort vi vaknat. Tydligen hade han inte förlåtit mig för mitt beslut.

Jag kände åter hur samvetet skavde i mig när vi kom in i klassrummet och hans plats var tom. Även om jag visserligen hatade honom för vad han gjort och sagt var jag orolig. Det kunde ju ha hänt honom något...

Okeej nu hoppar vi bara "lite" bc hur roligt är det att vänta i 9 månader huh?

5 månader senare

Stor! Stor och så jävla otymplig! Min mage gjorde att jag inte ens kunde se mina egna fötter...

"Martinus?"

Han vände sig oroligt om och såg på mig.

"Gør det vont? ønsker du en alvedon?"

Jag log svagt åt honom. Senaste månaden hade Martinus förändrats till någon slags "orolig snart pappa" liknande sak. Så fort jag bad honom om något trodde han att det hade med barnet eller min hälsa att göra. Även om jag bara undrade vad klockan var.

"Martinus, jag mår bra. Jag bara tänkte på namn?"

Han suckade lättat och lutade sig mot soffkanten. Ögonbrynen rynkades gulligt ihop i någon slags fundersam min.

"Jeg tenker på Fabian, eller Filip. Kanskje Fred?"

Jag skrattade till och han såg roat på mig.

"er det ikke fint?"

Frågade han och satte sig bredvid mig i den benvita soffan. Jag ryckte på axlarna och han log igen. Han var så otroligt fin. Med dem bruna ögonen som hela tiden vakade över mig. Och det fina leendet som jag smälte inför gång på gång.

"Det klart men varför namn på F?"

Sa jag och tog hans hand. Martinus började göra små rörelser i min handflata och det kittlade svagt.

"Jeg vet ikke, det er bare helt fint"

Han slutade med handrörelserna och flyttade istället handen till min kind som genast började hetta vid hans beröring. Jag log.

"men jeg liker navn på A også"

Flinade han innan han lät sina läppar tryckas mot mina. Dem var mjuka och varma och jag drog mig närmare honom så mycket min runda mage tillät.
Det var en passionerad kyss. Och jag kände hur jag bara ville ha mer och mer. Men Martinus drog alldeles för snabbt ifrån och såg med glittrande ögon på mig.
Det var han och jag...

Okej jätte tråkigt men det va länge sen de va goals:)

Va tycker ni barnet ska heta? Kommentera både pojk och flicknamn</3