|Ignore Me| M&M PAUSAD

11

iIhihihi VIKTIGT!

jag har ju haft sheman förut men det har inte gått så bra kan man säga..
Så nu har jag ett nytt som förmodligen inte kommer funka!

IGNORE ME: uppdateras 2-3 gånger i veckan

A NICE GAME: uppdateras 1-2 gånger i veckan

LOVE CURSE: uppdateras när jag och MarcusMartinusSwe har kapitel

YOU ARE PERFECT: när jag har tråkigt:)

Så jag hoppas att detta kommer funka och så! Det kommer börja starta på måndag så alla vet:* Löööv uuu!

(Alison)

Jag stirrar mot den så välkända ryggen med stora ögon. Inom mig blandas massa känslor på en gång som jag bara kännt någon gång tidigare. Den där gången då Marcus berättade att han var otrogen mot mig. Då visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta..

Han vänder sig långsamt om och ser trött på mig. Jag ser snabbt ner i mitt knä och seer att en liten pöl av blod långsamt bildas på golvet bredvid mig. Dropparna kommer från min axel. Den är uppriven och man ser tydliga inbucklingar i såret efter Tabes slag.

Martinus verkar också se det och drar snabbt fram ett papper som han låter vtas av det klara vattnet som strilar ner i handfatatet innan det spolas bort.

Utan att säga någonting sätter han sig på knä framför min kropp. Han  höjer sin hand som han har pappret i och lägger det försiktigt över såret. Det svider till och jag ser hur det förut vita pappret nu har färgats mörkrött. Då lyfter han varsamt bort det innan han upprepar sin handling ännu en gång. Jag ser stumt på medaan jag ser hur skadan på axeln för varje gång blir mindre läskig. Tillslut är det endast de fyra jacken efter hans knytnäva kvar. Det var ju tur att det var axeln och inte min skalle..

"Tack" viskar jag tyst och ser  försiktigt upp på honom.
Under hela tiden har han inte sagt ett ord utan bara varit konsntrerad på min axel.

Han rycker snabbt på sina muskulösa axlar och reser sig tyst upp och sträcker ut sin hand mot mig för att hjälpa mig upp. Jag ser förundrat på den någon sekund innan jag darrigt tar i den och häver mig upp. Den är varm och len. Precis så som jag minns den. Då ser jag hur hans käkben har en lätt blå nyans. Har han också slagits? Varför då?

Han öppnar långsamt dörren och sticker ut huvudet innan han snabbt drar med mig ut. Vi börjar gå längs de långa korridorerna mot mitt skåp, hela tiden med hans hand i min. Som tur är har alla lektion så de ända vi träffar på är en städare som stumt tittar på min axel och hans käkben när vi långsamt går förbi.

Vi kommer fram till mitt skåp och han släpper mig. Jag vill att han ska hålla kvar.. Jag vill känna hans värme pulsera genom min kropp. Jag tar den snabbt igen och ser upp på honom. Han möter inte min blick utan ser ner i golvet på sina slitna sneakers.

"Jag vill hem" gnäller jag tyst och lutar mitt huvud mot hans bröst. Jag känner snart hur hans händer lätt stryker min rygg och hår.

"okey, vill du at jeg ska bli med?" mumlar han tillslut mot min hårbotten samtidigt som jag känner hur han långsamt och nästan motvilligt släpper mig.

Jag nickar svagt och tar hans hand och börjar i ledning gå med honom mot den stora ingången. Utan att prata går vi långsamt ut i den kalla Jannuari dagen mot närmaste tunnelbana. Bilarna susar förbi som om ingenting. Och de stora snöhögarna bara väntar på små barnrumpor som ska glida ner för dem (plz dont misstolka)

Tunnelbanestationen är tom och när vi går på det blåa tåget blir vi ensamma i vagnen. Martinus sjunker tungt ihop på en sits och sträcker ut armarna efter mig och lydigt sätter jag mig avslappnat i hans knä. Där känner jag mig säker..

-

"Här är det" säger jag tyst och håller upp den lilla brickan som gör att vi får komma in i trapp uppgången. Martinus håller upp dörren och skyndar sig snabbt in efter mig. Vi går tysta upp för de 32 trappstegen tills vi är framme vid Lars och Jessicas dörr. Där jag även bor.

Nyckeln glider in i låset och jag öppnar tyst dörren. Jessica jobbar natt och lars kommer inte hem fören vid åtta. Det är väldigt skönt.

Vi tar av oss skorna och jackorna innan vi kommer in i det stora vita vardagsrummet. Jag sjunker ihop bland de flufigga kuddarna och känner Martinus tyngd bedvid mig. Försiktigt lägger jsg mig med huvudet i hans knä så att jag ser upp i hans ögon. De otroligt vackra ögonen..

nemän blää:( känner att det går segare att skriva och att det blir dåligare.. Vad tycker ni?

kommer ändå försöka med schemat från och med måndag