|Ignore Me| M&M PAUSAD

31

Jag har bara en fråga?
Jag märker att det är färre och färre som läser. Såklart försvann det många när jag hade min konstiga paus.

Men gör jag jag något fel?
Om det är så så skulle jag bli jätteglad om ni ville skriva vad för fel jag gör.

MARTINUS

Jag vände mig om och lät min bror stå bakom mig med händerna tryckta mot käken skrikandes svordomar mot mig. Han var inte värd mer. Att han ljög var självklart. Varför skulle Alison? Hon skulle ju ha berättat det för mig direkt efter isåfall. Allt stämmer emot att hon, eller jag har rätt och Marcus har fel.

Vägen tillbaka till skolan kändes som en evighet. Skolan kom långsamt närmare med myrsteg. Som om den var rädd för mig. Gärna får den vara rädd. Jag skulle kunna spränga en hel jävla huvudstad just nu!

ALISON

"V-ahd ha-r J-aag gjo-oort?!" Väste jag samtidigt som Maria höll i min axel. Hon shhh:ade och strök mig över håret. "Du ska se att båda kommer förstå, men som jag förstår är Marcus pappan?"

Jag skakade frenetiskt på huvudet och skrek rakt ut! Det kunde inte vara så! Jag vill inte att det ska vara så!

Dörren öppnades och en av dem kom in. Hans kinder var röda av språngmarschen.
"Maa-hrti-nuuus..." viskade jag och sträckte på mina armar mot honom. Snart var jag i hans famn. Det kändes tryggt nät han lade sina muskulösa armar runt min rygg och höll mig hårt.
Så hårt att allt det som var hemskt som låg i spillror i mitt inre, blev tvunget att samlas i en klump..

Tillslut torkade jag mig om näsan och han torkade försiktigt bort tårarna. När han släppte mig såg jag åter ner i golvet.
"Nu vill jag att du ska förklara"

Jag skakade på huvudet och kände hur tårarna strömmade ner för mina kinder. "Alison du måste förklara för mig nu" sa han mer bestämt och ruskade mig, inte hårt men tillräckligt för att jag skulle se upp på honom.

"Det är mitt fel, jag gjorde det" hackade jag fram. Skulle han någonsin förlåta mig? Förmodligen inte. Men jag var tvungen att hoppas. Det verkade som om en dimma hade lagt sig över dem annars då vackra bruna ögonen..

/:2 dagar senare:/

"Abort!" Sa Jessica så fort jag hackigt fått ur mig orden 'jag är gravid' Lars stod några steg bakom henne. Han hade varit tyst under hela samtalet "Du har ingen talan, imorgon åker vi till ungdomsmottagningen för att få hjälp!" Fortsatte hon.

Jag såg hopplöst på henne. Vad jag än skulle ha sagt skulle hon inte ha gett med sig. Lars lutade sig mot köksön och suckade. Jessicas blick riktades snabbt mot honom. Dem gröna ögonen borrade sig in i hans blåa. "Jag tycker att Alison ska få bestämma själv, hon har faktiskt en talan" suckade han och rynkade ögonbrynen mot mig. "Och förresten så vill jag gärna bli morfar"

Jessica hade verkat förlorat kontrollen hon skrek hemska saker åt Lars. Men han stod fast, fast som en klippa mot hennes ord! Varför ville han att jag skulle behålla barnet? "Alison är  inte ens 15 än! Hon går i skolan! Hur kan du ens vilja att hon ska behålla det!!" Skrek Jessica och sjönk ner i soffan i vardagsrummet som var kopplat till köket.

"Jag tycker iallafall att Alison ska få bestämma och det har ju inte ens gått en månad sedan.. ja" Han såg leende på mig. Osäkert log jag tillbaka. "Jag vill behålls barnet" sa jag starkt och la båda mina händer på magen. Jessica verkade fundera sedan sprack hon upp i ett leende.
"Du och Martinus kan få åka på en resa om vi gör a" Men hon avbröts snabbt sv Lars, nu nästan arga stämma.
"Sluta Jessica!" Mullrade han och såg på henne. Sedan vinkade han åt mig och vi började gå in i mitt rum (ingen misstolkar O tror han E pedofil nu:)

"anledningen är att Jessica nästan är avundsjuk, vi kunde inte få barn" Sa han så fort jag stängt dörren.
"Men varför försvarade du mig?" Frågade jag jag och en rynka bildades mellan mina ögonbryn. Varför skulle han säga emot Jessica för?

"Det är ditt val, även om jag inte gillar ide'n med att du ska bli tonårsmamma, men det är ditt liv och det ska inte Jessica kunna bestämma bara för att hon är avundsjuk"

jag nickade och låtsades förstå. "men förstås måste du till ungdomsmottagningen och kolla upp allt" fortsatte han innan han log och lämnade rummet.

Ett ord hade fastnat när han pratade.

Tonårsmamma...