|Ignore Me| M&M PAUSAD

35

"Hur ska jag berätta för Marcus att jag vill behålla det?"

Viskade jag tyst och tittade upp i hans mörkbruna ögon. Hans fingrar strök över min panna och suddade ut alla bekymmersrynkor.

"hvorfor ønsker du å beholde barnet"

Jag suckade tungt och satte mig upp. Martinus såg fundersamt på mig och fingrade på en av mina hårslingor.

"Ärligt talat? Jag vet inte, det känns bara som om"

Jag drog frustrerat efter luft.

"Och det känns som om jag skulle döda en del av mig själv om jag.. jag gjorde abort. Martinus... Det finns ett liv i mig"

Andades jag fram och kände hur min kind hade blivit våt. Han sträckte ut sina armar och jag kröp upp i hans famn. Han drog fram en filt som låg vid kanten av min säng och svepte dem omkring oss.

"O-och, s-å vill jag uppleva det här med dig"

Jag kände hur han log och drog mig närmare till sig.

"Jeg elsker deg så mye"

-

Jag skakade av mig obehaget. Det var enkelt. Bara knacka på en dörr. Marcus dörr. Till Marcus rum.. sluta skrämma upp dig..
Snabbt drog jag upp handen och knackade hårt tre gånger. Musiken där inifrån tystande tvärt och jag hörde en hes röst.

"Kom in"

Försiktigt tryckte jag ner dörrhandtaget och svängde upp dörren. Vid skrivbordet i det stökiga rummet satt han. Med håret i en knut och endast iförd jeans. När han såg mig nollställdes hans ansikte.

"Jeg tror du bør gå"

Sa han iskallt och vände sig åter mot den stora skärmen.
I en millisekund övervägde jag det han sa men ändrade mig snabbt!

"Jag kommer att behålla barnet!"

Sa jag högt och tydligt. Jag såg härifrån att han stelnade till. Sedan snurrade han runt skrivbordsstolen så att vi stod öga mot öga.

"Du har tenkt å holde det?"

Upprepade han och stirrade på mig.

"Bør gå og kjøpe en barnevogn også, eller kan jeg klæ på meg?"

Väste han sedan.

"Du behöver inte köpa någonting! Jag hade inte ens skriva dig som pappa! Jag kommer skriva Martinus!"