|Ignore Me| M&M PAUSAD

27

Först vill jag tacka för 20 k på denna bok, det är heelt sjukt<3

Sedan "Hate Me" som nu har 40 läsningar, taaaack:*

Och sist men absolut inte minst, "A nice Game" som växt sjuukt mkt dem senaste månaderna! 30 k?! Ni Ä helt amazing<3333

(Alison)

Jag gav honom en sista blick innan jag långsamt stängde dörren och suckade tungt. Genom träet hörde jag hur hans steg långsamt försvann ner i trappuppgången.
Min kropp sjönk ner på golvet och jag lutade min rygg mot väggen. Händerna letade sig upp i håret och jag började pilla på en liten slinga.
Huvudet snurrade kändes det som och när jag såg upp mot lampan så flyttade sig den starka strålen på sig så fort jag försökte fokusera blicken på något.

"Du måste duscha"
Sa jag rakt ut i luften. Min kropp lydde långsamt och jag hasade mig upp. När mina fötter stod stadigt på golvet började jag långsamt och försiktigt gå mot den vita dörren bara någon meter framför mig.
Det kändes sol om jag var full? Jag stapplade mig fram och tog tag i saker för att inte falla pladask på rumpan. Men tillslut lyckades jag slita upp dörren och ramla ihop på det iskalla badrumsgolvet.
"Vidrig du är, så sjukt vidrig"
Ekade det i mitt huvud. Jag försökte att ignorera den rösten och började dra av mig mina kläder där jag satt på golvet. Min bh fastnade i tröjan och ett antal svordomar flög ut ur min mun.
Jag slängde den sista strumpan i högen med dem andra kläderna innan jag bokstavligt talat drog mig fram till duschen. Jag var för yr för att våga resa mig upp.
Det kändes som om jag bara skulle ramla och slå i handfatet med huvudet och dö..
Denna yrsel och illamående påminde om ett av mina värsta PMS anfall. Jag låg säkert i min säng i 2 dagar under den tiden.

Vattnet strömmade ner på min svettiga kropp. Jag slöt mina ögon och lutade mig åter mot väggen medan vattnet svalkade mig..
"Skola imorgon.."
Viskade rösten i mitt huvud och jag stönade irriterat.
"F.u.c.k"

-

"Ett steg i taget, andas Ali du klarar det här"
Jag försökte lyssna på rösten när jag började tränga mig fram mot mitt skåp. Jag hatade verkligen 9:an, alla överjävliga nationella..

"Se dej før!"
Min blick for upp och mötte Marcus!
"Nåvel, det er deg" mumlade han och log svagt.
Vafan är det med honom? Varför ler han.

Mer hann jag inte tänka, för bakom stod Lucas? Lucas Lucas Lucas! Vad gjorde han med Marcus? Dem hade ju olika "Gang" ju!
Lucas såg hotfullt på mig innan han återtog sin bossiga blick.
"Vad gör han med er?"
Fräste jag åt Marcus och uttalade "han" med ett beskt uttryck.
"huh? Lucas, han er bror"
Flinade Marcus med ett elakt flin.
Ilskan bubblade snabbt upp i mig och jag gav Lucas en snabb blick innan jag snubblade där ifrån.

Jag kom in i klassrummet och såg att alla redan satt vid sina platser. Jag fick en ond blick ifrån läraren som jag ignorerade. Den enda lediga platsen var längst fram bredvid klassens nörd..
Motvilligt slog jag mig ner och kände Martinus vaksamma blick i nacken. Han satt två rader bakom.
"Idag är det nationella prov i matte!"
Sa våran mattelärare Stig glatt och såg ut över klassen.
"Va!?" Ropade jag rakt ut utan att tänka mig för. Jag fick genast röda kinder då hela klassen vände sina blickar mot mig.
"Alison, du skulle ha vetat det om du läst mina meddelanden på SchoolSoft" suckade Stig och skakade på huvudet.

Jag sjönk ner och såg uttryckslöst på honom medan han berättade om reglerna. Plötsligt kändes det som om jag skulle gråta. Som om att det gällde liv och död?
"Det är bara ett prov"
Ekade rösten i mitt huvud samtidigt som jag försökte hålla tillbaka tårarna.

"Är allt som det ska Alison?"
Stig såg bekymrat på mig. Snabbt höjde jag handen mot mina ögon. Det var fuktigt.. förbannade piss!
"Ehe, ja" viskade jag tyst och rätade på mig. Stig gav mig en sista blick innan han lade provet på min bänk.

"Ni har 80 minuter på er! Ni kan börja nu!"

Min blick vändes ner mot pappret. Synen var suddig pågrund av tårarna. Men när jag fått bort tårarna såg jag fortfarande inte vad som stod. Bokstäverna hoppade runt på pappret och formerna blev till en form..
Jag såg mig hastigt upp på alla andra. Dem satt med huvudena i bänken och pennorna raspande mot pappret. Varför kunde alla andra?
Åter igen försökte jag urskilja vad som stod. Paniken växte och jag kände hur yrseln började komma tillbaka! Nej inte panik!

Och det blev svart framför ögonen!

Nu börjar det gå bra att skriva!
Och TAACK igen<3 ni betyder allt