|Ignore Me| M&M PAUSAD

14

Heeeej! Vad tycker ni om de nya omslagen? Jag gillar dem:*

(Alison)

Vi avslutar tyst dansen och killen framför bugar innan ett drygt skratt far igenom honom. Jag himlar surt med ögonen innan jag snabbt backar undan från hans kropp.
"bør ikke jeg få en klem?" Fortsätter han och sträcker ut sina armar. Vad leker han för spel? Vart vill han komma med det här?

Jag klappar honom ironiskt på huvudet och ler ett tragiskt leende. "Spara charmen till någon som vill ha den" flinar jag innan min blick återgår till att söka efter Martinus. Han står på andra sidan rummet med sin partner och ser på mig. Jag höjer handen men han svarar inte. Men ett svagt leende sprids över hans ansikte.

"Ursäkta mig men nu ska jag gå till din bror och dansa" säger jag och fake ler irriterat mot honom. Han rycker på axlarna innan han också vänder sig om. Jag skuttar snabbt förbi mellan de olika paren som smått tittar efter mig. Säkert undrar de varför jag är så glad.
Sanning: Det är jag inte! Jag är bara jävligt bra på att fakea. Så Boooom!

"hva var det?" Ler en förvånad Martinus och snurrar runt mig i en enkel piruett. Ett lätt skratt lämnar mina läppar och jag rycker på axlarna. "Ingen jävla aning"
*********
"Hejdå Martinus" viskar jag tyst innan jag snabbt släpper honom. Han ser ömt på mig innan han oväntat omfamnar mig i sina muskulösa armar. Först chockat står jag stel. Runt om oss står alla dansare och förmodligen stirrar de på oss. Och om dem är chockade så är det inget mot vad jag är. Han har en tjej. En tjej som heter Amanda. En vacker tjej.. Och jag har väll en kille? En cool kille som spelar med sina regler.
Men jag omfamnar honom ändå. Lägger mina armar runt hans och drar mig intill honom. Jag suckar tungt innan jag släpper honom och ler snabbt.
"Måste gå nu" viskar jag och vänder mig snabbt om samtidigt som min blick är riktad mot golvet. Jag går långsamt igenom dörrarna. Då känner jag en stark hand runt min midja och jag ser oväntat och överraskat upp.

"Hej A" mumlar Lucas tyst mot mitt öra. Något i hans röst låter hotfullt. Som om han skulle vilja straffa mig.
Jag nickar till svar och fortsätter gånger honom längst korridoren.

När vi kommer in i huvudkorridoren stannar han upp och drar i min arm.
"Vi måste prata" säger han snabbt och gör så att jag snurras runt. Jag sväljer hårt och fortsätter se ner i det smutsiga golvet. Mitt hjärta bankar snabbt och jag känner oron komma.

"Vad.. vad är det med dig!?" Fräser han då och jag känner hur lite av hand saliv kommer i min panna. "Vad är det mellan dig och Martinus?" Fortsätter han och stampar surt med foten.

"Kdär" viskar jag tyst och drar i mins fingrar.
"Vad fan är det?"
"Kläder" andas jag tyst och ser upp på honom. Hans gröna ögon gnistrar av ilska och hans kropp darrar. Han ser oförstående på mig och jag öppnar snabbt min mun igen.
"Jag fattar inte varför du bryr dig?!" Muttrar jag och sparkar lätt i marken.
"Varför jag BRYR mig?! Martinus är en fucking kuk jävel!!" Skriker Lucas och hela hans ansikte färgas rött.

Nu kommer ilskan till mig också!

"Om någon är en kuk jävel så är det du din jävla idiot! Det är slut vad vi än har! Det är slut!"

Alison goas angry:)