|Ignore Me| M&M PAUSAD

22

(Alison)

Vi blev visade till ett bord där vi snabbt satte oss. På bordet stod menyerna och jag öppnade den ena försiktigt samtidigt som ett litet fniss kom ut genom mina läppar. Martinus höjde frågande ögonbrynen vilket fick mig att le ännu mer. Han verkade sluta tänka på det utan återgick själv till menyerna. Jag kände  mig verkligen som den där hunden i "Lady & Lufsen" när dem satt så där och åt. Det var en italiensk resturang och jag tror att det här också är det. Åtminstone med det temat. En svag musik spelades ur högtalarna som jag vagt kände igen som Italiensk, eller kanske fransk?

Min blick vändes åter mot menyn. Jag brydde mig egentligen inte.

"Hva vil du spise?" Frågade Martinus och log. Ett svagt leende fick han tillbaka och jag osäkert nr i menyn igen.

"Ingen aning, kanske nummer 12?" mumlade jag svagt. Han nickade och vinkade sedan mot en servitör som snabbt kom fram. Han hade mörkt lockigt hår och klädd i en stilig kavaj. Detta måste vara något fint ställe.

"En nummber 3 og 12" sa killen framför mig snabbt. Servitören nickade och fösvann snart. Martinus blick vänder mot mig igen och jag såg generat ner på mina händer. Jag vet inte varför. Jag gillar ju inte honom. Så egentligen borde jag inte skämmas över att han såg  på mig. Men det var något med hans blick. Den liksom sög in mig.

"Men vart vill du komma med den här dejten?" suckade jag när han stirrat på mig i nästan 3 minuter. Min blick svepte åter runt rummet för att komma på något att prata om. Till höger om den elleganta trädörren hängde en guitar.

"Jeg vil at du skal gi meg en sjanse" sa han högt och hans leende var som bortblåst. En hög suck for ur mig och jag sjönk ner i den silkes lena stolen.

"I så fall är det bortkastad tid" mumlade jag ännu högre och började leta efter min jacka. Det skulle inte vara någon ingen ide'att stanna kvar. Vi kommer inte komma någon vart. Då reste han sig snabbt och tog tag i min arm.

"vennligst Alison" viskade han svagt och såg bedjande på mig. Hans ögon började suga in mig och jag visste att han snart skulle vinna.

"Nej!" Ropade jag högt! Alla på resturangen såg frågande på oss och vi fick flera irriterande blickar.

Sedan reste jag mig snabbt upp, slet mig ur hans grepp och knuffade mig förbi alla stolar tills jag kom ut till den friska kvällsluften.

FÖRLÅT FÖR ATT DET BLEVV LITE KORT MEN HOPPAS DET Ä OK