|Ignore Me| M&M PAUSAD

36

Martinus

"Jag ska skriva Martinus som pappa!"

Jag stannade upp mitt i rörelsen! Min hand blev hängandes i luften några få centimeter ifrån dörrhandtaget till min brors rum.
Min hjärna snurrade och jag rynkade frågat ögonbrynen. Jag som pappa? Ville hon verkligen SKRIVA mig som pappa också?

"Jeg kan ikke tillate de"

Väste Marcus på andra sidan dörren och jag litade mig en aning närmare för att höra.

"Jeg kan ikke tillate broren min til å være en far for deg vil ikke beholde barnet! Pappa sa nei!"

Skrek han och jag ryckte ilsket upp dörren! Där stod min bror i endast jeans och gallskrek på Alison, som för närvarande stod tryckt väggen och skärrat såg på honom. Hon verkade inte ens märka att jag var kommit in. Men det hade Marcus...

"Det kommer han! Vår lille far!"

Han kom emot mig och innan jag han blinka for hans hand över min kind och en svidande smärta spred sig från kinden runt ansiktet! Det svartnade och jag stönade till. Jag hörde hur Alison skrek och fotsteg i trappan hördes!
Instormade kom Min mamma, och Alisons fosterpappa?! Min mor såg skärrat på oss tre och sedan på Alison igen. Hennes blick åkte till hennes mage och sedan på Marcus. Hon visste..

"Marcus Gunnarsen!"

Röt hon och gick med två stora kliv fram till honom, dem var nästan lika långa men Marcus backade ändå några steg.

"Mamma, hun ønsker å beholde barnet?"

Tydligen hadr Marcus också förstått att mamma visste.. Mammas blick for mot Alison som nu ställt sig bakom mig med händerna som skydd mot sin mage.

"Du kan ikke gjøre noe med det Marcus"

Suckade mamma och såg oroligt på honom. Han hade börjat gråta? Jag hade inte sett honom gråta på flera år. Men nu stod min kalla idiotiska bror där och grät. Och jag kände mig mer skyldig än vad jag någonsin känt mig förut..

Nu börjar jag komma igång med skrivandet(:
Vilken av böckerna vill ni ha mest uppdatering på?