(TRETTIO MINUTER SENARE)
Äntligen har han visat mig runt och han babblade hela tiden.
"Och här är styrketräningen, passet börjar strax." Avslutar Alec och jag ler.
"Tack för rundvisningen."
"Varsågod, du kanske skulle vilja gå ut med mig någon gång?" Frågar han med ett flin på läpparna.
"Kanske, få se."
Jag ska precis gå in och börja när han tar tag i min arm.
"Var försiktig. Dynamine Thymos är inte i Landet längre. Hon kan vara i närheten. Var försiktig." Jag stelnar till omärkbart.
"Tack för varningen." Viskar jag och går in i träningslokalen. Alla är där och jag bestämmer mig för att sätta i gång direkt.
"Okej allihopa! Jag heter Flame Guggenheim och jag är er tränare. Ni kan kalla mig Flame och jag ska se till att ni får den träningen ni behöver. Börja med att välja en station." Alla går till olika träningsmoment. "Då så. Börja träna och jag går runt och hjälper." Alla börjar och jag står kvar. Jag vill se vart jag ska börja. Det finns en liten tjej som är ganska rund och håller på med att försöka göra armhävningar. Efter många försök ger hon upp och lägger sig ner på rygg. Jag bestämmer mig för att börja där. Jag går fram till henne och sätt mig på huk.
"Hur går det?" Frågar jag med så vänlig röst som jag kan.
"Jag kan inte! Jag kan inte göra det här! Jag kommer att dö ensam!" Snyftar hon och börjar gråta.
"Shh, shh. Det är okej. Men varför skulle du dö ensam?"
Hon tittar hjälplöst på mig och viskar med svag röst medan tårar rinner nerför kinderna. "Jag är fet. Jag kommer att dö ensam för att ingen vill ha mig!" Hon börjar snyfta och dunkar huvudet mot mattan upprepande gånger. Sista gången tar jag tag i henne och stoppar henne från att slå sig själv.
"Lugna dig. Det hjälper inte. Nu: testa använda armarna istället för magen och ryggen." Hon gör som jag säger och ler när hon inser att det är lättare.
"Tack!" Utbrister hon när hon har gjort ungefär fem stycken.
"Varsågod. Och fortsätt så där bra, det kommer att ge framgång." Säger jag och tittar ut över folkmassan. Jag ser en kille som försöker att lyfta sig över en ribba. Han lyckas ganska bra första gången men inte nästa. Han ser bekant ut.
Jag går fram till honom och frågar om han behöver hjälp.
"Varför skulle jag behöva hjälp av en tjej. Som till och med är svagare än mig." Svarar han surt. Var har jag sett honom förut?
"Bara så du vet. Jag skulle kunna ta ner dig på sekunder. Men försök inte med underarmarna, gör det med överarmarna så går det bättre." Säger jag och försöker låta så hjälpsam som möjligt.
"Bara så du vet," börjar han och härmar min röst, "du har fel." Det här börjar bli irriterande, vart har jag sett honom?
Jag försöker strunta i kommentaren och visa honom hur man gör, men han tillåter mig inte. Sen kommer två andra killar och ställer sig bakom den första med armarna i kors.
Plötsligt känner jag igen honom. Det är ingen mindre än killen vid macken. Shit.
"Så du kom till Australien för att gömma dig? Lite långt för leken kurragömma." Flinar han.
"Det här är ingen lek. Ni vill döda mig." Muttrar jag mellan tänderna. Dem hör mig och killen från macken tskar.
"Vi vill inte döda dig. Vi vill fånga dig och få pengar." Rättar han mig.
"Ännu värre." Säger jag och känner min vrede öka. Jag börjar skaka okontrollerbart. Killen från macken skrattar och viskar till killarna bakom honom. Som han inte vet hör jag honom.
"Gå långsamt bakom henne medan jag pratar." Jag låtsas som ingenting och han fortsätter. "När hon som minst anar det, fånga henne."
"Så, vad långt du har kommit. Men tyvärr har du en tendens att lämna många spår." Säger han och börjar småprata, redan börjar på sin plan.
"Det är inte mitt fel att jag måste gömma mig och fly. Det är inte mitt fel att jag inte föddes med några krafter, men nu har två!" Vid det här laget är killarna som var bredvid killen från macken bakom mig. Just innan jag vet att dem kommer hoppa på mig säger jag med lugn men varnande röst. "Det är inte mitt fel att jag är känd över hela världen som Flickan som inte hade några krafter.-" Killarna hoppar åt mig just som jag hoppar mot killen från macken. Killarna bakom mig landar på golvet och jag landar på honom efter att han har fallit ner baklänges. Jag skrattar och varnar dem andra som nu skrämt tittar på.
"Åk hem till Landet och säg till alla att Flickan som inte hade några krafter, är borta. Nu är det Anemos. Och hon tänker hämnas." Säger jag och går upp, springer ut ut byggnaden och rusar hem. Jag är inte säker här, jag måste dra.
"Fånga henne!" Skriker han och jag inser; det här är hopplöst. Jag måste springa och bli jagad, jag försöker överleva. Men min pappa sa alltid att det är hopplöst att överleva, man kommer ändå att dö. Och det är sant.
Ta inte livet för seriöst, man kommer inte ut med livet i behåll ändå.
Så jag saktar ner och börjar jogga i rask takt samtidigt som jag nynnar till en låt. Det är bara det att det överröstar ljudet av snabba fotsteg bakom mig. Och innan jag vet ordet av det är jag tacklad ner till marken. Jag får ur mig ett oof och tittar in i ögonen på killen från macken.
"Nämen, hej, Dynamine! Inte visste jag att du var här!" Säger han glatt medan jag försöker komma loss ur hans grepp, men han sitter på mig. Han böjer sig fram och viskar i mitt öra. "Men det kommer du inte vara länge till." Han lutar sig tillbaka och flinar. Han ropar på killarna som stod bakom honom innan och dem kommer fram och drar upp mig samtidigt som killen från macken ställer sig upp. Båda håller hårt i mina armar och hindrar mig från att rymma. Shit.
"Så synd att du förlorar leken." Säger han sorgset men blir genast glad igen när han tillägger. "Men det spelar ingen roll, för jag vinner." Sen gör han en gest åt killarna som håller mig att följa med. Dem gör det och drar med mig. Nära vägen är det en bil som står parkerad och vi är på väg mot den.
"Ta på henne handklovar, vi vill ju inte att vår gäst ska lämna oss." Flinar han och sätter sig i passagerarsätet i bilen. Killen på min högra sida sätter på ett par metallarmband som är fästa vid varandra på mig bakifrån. Shit. Dem puttar mig mot bilen och knuffar in mig i baksätet i mitten. Killarna sätter sig bredvid och jag stönar. Kunde det här inte ha hänt lite senare? Det här är min första dag! Han som sitter i förarsätet måste vara chauffören. Han har bruna lockar med svarta solglasögon och kostym. Chauffören startar motorn och vi är iväg.
-------
Jao, ännu ett kapitel... Vad tycker ni??
Skulle bli super ni-fattar-inte-hur-glad-jag-blir glad av era kommentarer och röster!
Så snälla, rösta... Var det ett bra kapitel? Skriv vad ni tycker!
