Epilog

848 75 21
                                    

"Vila i fred." Viskar jag och sakta går ifrån kristallkulan. Jag känner en tår rinna nerför kinden när jag inser att det är just det han gör.

Vart jag är? På min fars begravning.

Vart exakt? På kyrkogården där jag var för en månad sen och besökte min mor.

Jag bestämde att Vasilias begravning skulle äga rum samma dag jag officiellt blir elementet elds Alpha. Så här är jag, på en stig upp till parkeringen, där en bil väntar på mig till att föra mig tillbaka till högkvarteret och till min kröning.

Mina kompisar kommer vara där. Det visade sig att Eddie och Samantha var kära, så nu är de ett par. Och konstigt nog är Michelle och Christian det också, vilket jag är glad för. Zack och Jacob hänger ofta med Adam och Alec, alla verkar ha samma intressen. Och Chris, jag vet inte. Han har inte varit sig själv, har varit sluten. Jag vet inte riktigt varför. McGury har jag anställt till att vara mina vakters tränare. Han visades vara väldigt begåvad i stridskonst. Någon mer? Just det, Joshs straff är fortfarande igång. Och jag tackar mina föräldrar för det, han kan inte ljuga, eller undgå sanningen.

Och Christians kompisar är Betans son, Gammans två söner, Deltans son (Napoleon). Och vi är alla vänner nu, efter att dem attackerade mig i dungen. Vi är som en familj, med mina andra kompisar också.

Är det något mer? Just det, min favorittid på dygnet är natten, då jag drömmer om att träffa mina föräldrar.

"Nu får du komma!" Ropar chauffören till mig.

"Jag kommer, men min klänning är svår att springa i!" Ropar jag tillbaka.

Jag hör ända hit hur han suckar djupt. "Jag har redan sagt det, men jag säger det igen, du passar bättre i träningskläder." Flinar han.

"Jag är ledsen, mister McGury, att jag ska krönas om trettio minuter!" Jag sätter mig i baksätet och fixar till min klänning. Jag valde en som är rödflammig. Den är rak och många sa att den var tråkig, men jag tycker den är perfekt.

"Jag har sagt att du ska kalla mig Alec! Jag är inte bara din personliga chaufför, utan din vän också." Protesterar han. Jag ler.

"Jag vet, men det är kul. Kom igen nu, jag vill inte bli sen." Han sätter fart och kör iväg. Jag vänder mig om och ser längre bort någonting som glimmar mot solljuset. Jag vet vad det är som glittrar, min fars kristallkula.

När vi väl är framme parkerar Alec bilen och går ut. Framför min bildörr är det en röd matta utrullad och Alec öppnar dörren för mig att gå ut. Jag tar hans hand och han leder mig in i högkvarteret, där det finns en massa folk från alla olika element. Jag ser Micheal längre bort. Micheal dumpade Vivianne och kom hit för att vara med mig. Jag går förbi Christians vänner och hör deras visslingar. Jag skrattar och går förbi en kvinna jag känner igen, bredvid henne står en liten flicka som drar i kvinnans klänning.

Flickan pekar vilt på mig. "Titta, där är Mariebelle!" Jag skrattar åt Sarahs gullighet.

"Hon heter inte Mariebelle, det är Dynamine." Ler kvinnan och jag vinkar åt henne. När jag går ser jag också två andra personer jag bjöd.

"Hej." Vinkar jag och dem vinkar ivrigt tillbaka. Det är tjejerna som var på mina träningar i Australien. Det var hon som ville bli smalare och hon som ville kunna försvara sig själv. Den lilla tjejen rekryterade jag till vakterna, och jag får träffa henne ofta. Den större tjejen visade sig vara väldigt klartänkt, så jag bad henne bli en lärare, som hon egentligen är för ung för, men jag brydde mig inte.

Till slut når jag salen där jag ska krönas, och längst fram ser jag tronen jag ska sitta på. Alec släpper mig och jag går ensam fram till tronen. Den som håller själva kronan som ska sättas på mitt huvud är Christian. Jag ler mot honom och han blinkar med ena ögat mot mig.

Personen som ska kröna mig kallas en krönare. Jag vet, kreativt. Just den här krönaren är ny, men jag vet inte hans namn. Jag står framför tronen och väntar på att krönaren ska komma in, och när dörrarna öppnas blir jag både arg och förvånad när jag ser att det är Chris. Han bär en krönares dräkt. Sakta går han fram och när han kommer framför mig, bugar han. Jag nickar och han går mot kronan som Christian håller, som ser minst lika förvånad ut som jag. Chris går fram till mig igen och uttalar lovord som jag upprepar, och sedan,

"Härmed kröner jag, Christopher Joshua Rockstone, dig, Dynamine Angelos Athanatos, till Alpha över element eld." Jag borde egentligen sluta med att bli förvånad över denna individ kallad Chris, men jag blir fortfarande det när jag hör hans efternamn, som jag inte riktigt brytt mig om förrän nu. Rockstone, som i Josh Rockstone, är dem bröder? Chris lyfter kronan till mitt huvud och lägger den på min hjässa. Jag andas in djupt.

Publiken är överväldigande glad, och jag kan inte sluta le mot dem. Dem jublar "Alpha, Alpha!". Jag känner hur min hand börjar vibrera. Jag tittar ner och ser att det finns en stav av eld i mina hand. På min vänsterarm finns en ny tatuering. Det är en röd fjäder och med en liten text står det "Flame Queen." Jag ler stort och tystar den ljudliga kören.

Jag utropar början av festen som varar hela natten. Det är kul att umgås med alla mina bekanta, men jag kan inte sluta tänka på det som står på min arm.

Flame Queen.

-------

Done! Jag. Är. Klar. Med. Min. Första. Berättelse!

UPPDATERING: Jag skrev om slutet :)

Flame QueenWhere stories live. Discover now