(EN STUND SENARE)
"Äntligen!" Säger jag när jag ser en skylt där det står "Rooms to sleep". Jag kliver in och ser att det är rent och fint, som på polisstationen. Till vänster finns det en disk med en man bakom. När dörren stängs tittar han upp från det han höll på med och ler. Det finns ingen annan i rummet så jag går rakt fram.
"Hej, finns det lediga rum? Jag skulle vilja köpa ett enkelrum för en natt." Säger jag och ler lite. Han ler tillbaka.
"Ja, det finns. Här är nycklarna och det är bara till höger här." Säger mannen och ger mig nycklarna. "Det blir 300 och frukost ingår." Jag ger honom pengarna och joggar mot korridoren. Jag hittar rummet snabbt och går in. Det är rent och vitt. Det finns en enkelsäng längst in och en platt-tv mittemot. Bredvid sängen är det en garderob och en dörr som leder till ett badrum med dusch, toalett och handfat. Det finns ett litet bord med en telefon på och en skål med kakor och karameller. Jag slickar mig om läpparna och tar en liten kaka.
"Mmmm!" Säger jag med munnen full av mat. Det här var gott. Det finns en liten målning på ett strandhus som påminner mig om mitt gamla. Vilket påminner mig om att jag har det fortfarande och ett jobb. Vänta-
"MCGURY!" Utbrister jag och tar upp telefonen. Jag slår hand nummer och trycker den mot örat. Jag vet inte hur jag fick reda på hans nummer, men ändå. Efter fyra signaler är det någon som svarar.
"Hallå, det här är McGury."
"Hej, ehm. Jo, jag har varit på en liten semester, jag glömde fråga och säga till dig. Men- ehm- min syster är sjuk." Hittar jag på.
"Va? Jaha. Men du kunde ha sagt till!" Säger han med lite irriteritet i rösten.
"Jag vet, men jag hade inte någon telefon och jag glömde." Sen tillägger jag. "Snälla sparka mig inte!" Säger jag bedjande. Sen kommer jag på att jag pratar med honom i telefon, han ser mig inte.
Han skrattar lågt och konstaterar. "Nej, jag ska inte. Om du bara visste hur mycket beröm du fick. Alla vill att du ska fortsätta. Jag har fått in dubbelt så mycket på bara en dag, än vad jag har fått hela månaden. Så klart ska jag inte sparka dig!" Jag pustar hörbart ut. Och han skrattar.
"Okej, men jag kommer imorgon." Säger jag.
"Absolut. Passet börjar klockan tre igen."
Vi utbyter hejdå fraser och lägger på. Jag går in i badrummet och klär av mig, sen slänger jag kläderna jag hade på mig och stiger in i duschen. Jag låter det varma vattnet tvätta bort allt smuts och lera. När jag är klar går jag ut och torkar mig med en stor fluffig handduk. Sen går jag till sängen och inser att jag inte har mer kläder. Jag sneglar på påslakanet och bestämmer mig för att använda det. Tur nog finns det en sax här inne och jag trär av påslakanet från täcket, sen klipper jag mig en klänning som går mig till knäna, den är tajt runt bröstkorgen men lösare neråt. Jag lyckas spänna fast den och är nöjd med mitt mästerverk. Jag flätar om mitt hår och sätter mig på sängen och sätter på tvn. Det visar nyheterna och jag vet att det kommer handla om mig.
"-och vi har live, en intervju med en anhörig till Dynamine Thymos. Direkt till vår fenomenala reporter." Säger den kvinnliga ankaren. Efter det byts bilden till mitt gamla hus.
"Kan du berätta om din dotter?" Frågar den manliga reportern.
"Vad finns det att berätta? Hon är död." Svarar min pappa argt.
Reportern ser irriterad ut. "Men när dog hon?"
"Jag bryr mig inte! Hon är bara skräp." Sen tittar han rakt in i kameran. "Jag förstår inte varför hon är så viktig för alla element. Hon är bara slöseri med utrymme och luft."
