Jag kör förbi en massa personer som tittar konstigt på mig, vissa skriker och frågar om inte jag borde vara i skolan. "Jag är som en fågel. Flyger från bo till bo." Tänker jag då och ignorerar dem. Jag kör och kör och slutar inte, förrän jag ser en skylt där det står. "Välkommen till Huvudstaden!" Då saktar jag ner och parkerar Daimonas långt ifrån eld elementets byggnad. Resten av vägen springer jag och hoppar över förvånat folk. Jag flyger upp på taken och hoppar från det ena till det andra. En gång fastnar jag med klänningen och river upp ett veck, men förvånat nog försvinner det lika snabbt som det kom, som en hud.
När jag hoppar över det sista taket till eld elementets byggnad ser jag att i sovrummet jag sov i, har fönstret ännu inte blivit lagat, så jag hoppar ljudlöst in. Inne i rummet finns det inte någon, vilket jag är glad för. Vid den stängda dörren hör jag ljud från två personer, vakter. Jag hör hur den ena går längre bort, och då slår jag till. Jag öppnar dörren och drar in vakten som har ryggen vänd mot mig. Jag trycker ner honom på sängen och tar dens egna svarta tygstycke i munnen på honom, och tre sekunder senare sover han djupt. Den andra vakten märkte inget, och kommer tillbaka utanför dörren förvånad att inte hitta sin vän. Jag har stängt dörren och knackar svagt på den, och trycker mig själv mot väggen just då dörren svängs upp. Snabbt som blixten knuffar jag tjejvakten och trycker ner henne också, och gör samma mot henne. När båda andas djupt lämnar jag dem ljudlöst och går mot trapporna, för hissen är för farlig.
Jag glider nerför räcket tills jag når den andra våningen, där jag går in i en korridor med ett flertal vakter. Inom två minuter ligger alla på golvet i en ljudlig sömn. Jag letar efter rätt dörr, och när jag hittar den öppnar jag den sakta. Personen inuti rummet vänder sig snabbt om och direkt försöker att attackera mig. Jag väjer undan och trycker upp den mot väggen med ryggen mot mig. "Hej igen. Det var inte länge sen." Viskar jag i personens öra.
Mannen fnyser och fräser. "Och det är inte sista gången heller. VAKTER!" Jag himlar med ögonen och skrattar svagt.
"Du kanske vill förenas med dina vakter i den djupa sömnen dem är i?" Mannen försöker att slå undan mig, men jag trycker hårdare.
"Vad har du gjort med dem?!" Väser han, för han får ingen luft.
"Samma sak som kommer hända dig, Alpha." Skrattar jag och trycker det svarta tygstycke mot hans mun och han andas in, och sover tungt sekunder senare.
Jag går ut och vidare till rummet bredvid, där mitt andra mål finns. Jag öppnar dörren tyst och kliver sakta in, där en sovande man finns i sin säng. Försiktigt sätter jag mig vid sängen på en stol som jag flyttar närmre. Där väntar jag och tittar på den sovande formen. Och innan jag vet ordet av det finner jag mig i sömnens mörker.
(PÅ MORGONEN EFTER)
Jag vaknar av en tjejs skrik och sätter mig direkt käpprakt upp. När jag ser mig omkring och ser att en viss pojke står upp i sängen och skriker, vet jag att jag misstog mig. Det var inte en tjej som skrek, det var en kille. Och inte vilken kille som helst, utan Christian.
"VAD I HELVETE GÖR DU I MITT RUM! VAKTER!" Jag ska precis säga till honom att det är onödigt att kalla på vakter, när de själva vakterna kommer inrusandes med vapen i händerna. Och alla vapen är riktade mot mig.
"Ta det lugnt. Jag är inte här för att göra någon skada." Dem håller fortfarande de hotfulla och farliga vapnena rakt fram. Jag hoppar upp i sängen och puttar ner Christian så att jag ligger på honom. "Ta mig till er Alpha, nu." Vakterna gör som jag säger och jag drar upp Christian och jag på fötter. Med min högerarm håller jag om hans hals och i en rörelse kan jag bryta hans nacke. Jag följer efter de ledande vakterna och vi går in i ett kontor längre bort. Inuti finns Alphan och två personer jag aldrig kunde ana. Nämligen McGury, och pappa. "Pappa?" Piper jag och han vänder sig om mot mig.
