KAPITEL 6!!
(TRETTIO SEKUNDER SENARE)
Och jag kastar den sista kniven så att den träffar Christians skjortärm. Nu är alla som inte flydde fastspända till olika träd runt omkring. För utom en. Jag vet att han inte flydde, men jag vet inte vart han tog vägen. Det var killen med det bruna håret. Han kan inte ha lämnat sina kompisar.
Jag känner att det är någon bakom mig och vet med ens att det är han. Med knytnäven svingar jag mig runt men jag träffar inte han, utan han duckar och sparkar bort mina ben från marken så att jag ramlar. Men jag är för arg för att känna smärta och är snabbt uppe på fötterna. Men han trycker ner mig på min rygg. Jag försöker slå honom men han trycker ner mina händer.
"Visades att du inte hette Mariebelle, utan Dynamine. Visades också att du var eld, men vind och jord också. Undra vad jag ska göra med pengarna jag får." Säger han och flinar brett.
"Du kommer inte få några pengar, än mindre kunna fånga mig." Säger jag argt och spottar på honom.
"Ew, det ska du får för." Säger han och tar upp handen som höll min högra hand för att torka bort spottet. Jag tar det till min fördel och slår honom i ansiktet, rakt på näsan. "AJ!" Skriker han och håller om näsan med båda händerna. Jag lyckas knuffa honom bort från mig och ställer mig upp. Jag drar ut Floga ur sin slida och ångrar mig inte igen. Han tar fram sitt vapen.
En nitslägga! En slägga! EN SLÄGGA!
"Ångrar du vad du sa eller?" Säger han med ett flin. Vi går fram och cirkulerar.
"Varför skulle jag göra det för?" Frågar jag för att irritera honom.
"För att jag vinner alltid." Säger han.
"Och jag är van vid att förlora. Men kanske båda två har fel." Nu är det min tur att flina. Men när han svänger sin slägga runt sig stelnar jag till. Och nu flinar han.
Dumma flin.
Jag gör första draget och han parerar. Vi fortsätter slåss och vid en punkt håller jag på att vinna. Sen så måste han återhämta sig och slänger iväg mitt svärd som han på något sätt lyckats få tag på. Och han bara måste putta ner mig på marken.
Han drar ut en fickkniv och jag vet exakt vad han ska göra. Men jag blir bara arg.
"TROR DU ATT DU KAN BARA GÖRA SÅ OCH KOMMA UNDAN MED DET, DIN IDIOT!" Skriker jag åt honom.
"Ja, det tror jag faktiskt."
"FEL." Säger jag samtidigt som jag knuffar bort honom. Jag sparkar honom i huvudet så att han svimmar. Sen springer jag till där jag lämnade Daimonas och tar bort löven och mossan. Sen flyger jag med den till dungen.
"Ouch, det ska du få för." Säger han och gnuggar sin högra tinning, där jag slog honom.
Jag går fram till honom och trycker ner honom mot marken. Sen tar jag tygstycket ur hans ficka där jag såg att han lade ner.
"Du förstår, jag älskar att spela spel. Och vi ska spela ett av mina favoriter." Börjar jag. "Jag ska fråga, om du svarar fel tar jag den här," säger jag och gör en gest mot tyget. "ett steg närmare, om det är rätt svar stannar den där den är. Förstått?"
Han sväljer hårt men nickar.
"Fråga ett: hur mycket betalar eld för att få mig dit?"
"Mycket." Svarar han. Jag är inte nöjd med svaret och tar det fem centimeter närmre.
"Hur. Mycket." Försöker jag igen.
"55.000 och ett hus med mat och möbler." Svarar han med darrig röst.
