VARNING: Jag äger ingen av låtarna i det hör kapitlet.
Och jag vet inte hur tydligt det här kapitlet är, ni kan väl kommentera om det är något ni inte förstår, så ska jag försöka svara med mitt bästa ;)
-------
Hon pratar om skolan lite, hur vi vinner nästan alla mästerskap och tävlingar. Hon berättar om alla klubbar men jag hann bara höra några få som, träning, bok, skriv, dans, musik, nyhet och min favorit, vapen.
"Det finns så många möjligheter här, jag funderar på att bli en professor i naturvetenskap." Berättar hon och jag gapar. "Men om det inte går kan jag alltid satsa på sporten."
Det enda jag får ur mig är ett "oj."
Efter det går hela engelskan fort, vi skriver en uppsats om vårt element så jag skriver om vind. Det blir till slut fem sidor och jag är nöjd. Just nu går jag med tvillingarna, som är i min engelska klass, vi hade ett annat projekt och vi blev i samma grupp. På vägen till musiken skojar och skrattar vi så att alla vi går förbi tittar konstigt på oss, men vi bara fortsätter.
"Hej." Säger Chris när han och Eddie möter upp oss. Efter en stund kommer Michelle och en annan tjej, som är blond och väldigt lång, hon har blåa ögon och hennes hår är uppsatt i en munk, med några slingor lösa. Jag ler mot henne och hon ler tillbaka.
"Hej, jag heter Anemos." Säger jag och skjuter fram handen mot henne. Hon tar den säkert och skakar den.
"Samantha, men alla kallar mig Sam." Ler hon. "Vilket element? Jag är vatten."
"Vind, har du också musik nu?" Frågar jag med ett höjt ögonbryn.
"Japp, men annars har jag mest matte, samhällskunskap, naturvetenskap, språk, elementkunskap och lärdom, men jag pluggar till att bli kemist." Pratar hon och jag försöker hänga med i allt. Vi fortsätter att gå mot musik salen, och vi kommer fram till en dörr som leder mot en källare. Vi går ner och jag ser en gigantisk yta, med stolar, en scen, bord, instrumenter, tavlor, mattor, bönsäckar, papper, och elever som sitter i bönsäckarna eller på stolarna och pratar ivrigt. Mina kompisar tittar på mig medan jag studerar rummet, och killarna flinar. Jag tittar åt deras håll och kan inte låta bli att fråga.
"Vad?"
Tvillingarna harklar sig och svarar snabbt. "Ehm, inget. Snygg tröja." Med det går dem till en bönsäck och sätter sig i den tillsammans. Jag går till den bredvid och Chris och Eddie sätter sig bredvid mig, i samma säck som jag. Båda är tyngre än mig, så jag flyger upp och landar på Chris, som flinar stort. Jag blänger på honom och sätter mig emellan dem. Samantha och Michelle sätter sig i en tillsammans, och vi fortsätter att skratta och skämta, tills läraren kommer in och vi tvingas avbryta. Läraren är en man i fyrtioårsåldern med kort uppspikat brunt hår och lite skägg, bruna ögon och glasögon som hänger på nästippen.
Han skannar igenom rummet och hans ögon landar på mig, och ett leende formas på hans torra läppar. "Ah, jag ser att vi har en nu elev, vad heter du min sköna?" Efter det sista stirrar jag på honom och känner en rodnad stiga uppför, som jag snabbt försöker att dölja och ställer mig upp.
"Anemos Kingbridge, element vind och ålder arton." Säger jag artigt och sätter mig ner igen. Han sneglar på mig, men efter en kort stund slutar han.
"Idag ska vi öva på våra röster. Jag har en skål med lappar här," säger han och visar en stor glasskål fylld med pappersbitar. "som ni kommer att ta en och en. På lappen står det en låt och individuellt kommer ni att gå upp på scenen och sjunga inför klassen med den." Jag tittar runt och ser att nästan alla är rädda, men vissa ser glada ut och ler. Läraren går runt med skålen och jag får ta sist. Jag tar försiktigt upp den och öppnar den vikta pappersbiten. På den står det en låt.
