Your Choice // M.G

Del 12

Martinus POV

17 Augusti

Tänk att falla in i ett svart hål och sugas upp och hamna i en helt annan värld som man inte kan tänka sig, en värld som är annorlunda. Alla killar har klänningar och alla tjejer har byxor. Ett underlig plats. Jag går där bland folket som tycker att jag är konstig. Alla hus är upp och ner och maten har massa olika färger. Alla folk är glada och lyckliga. Man kanske ska stanna här, då kommer jag inte känna någon smärta längre. En tjej fångar min uppmärksamhet. Ella? Vad gör hon här. Här har hon kortare hår och byxor och kavaj?

-Ella? säger jag osäkert och petar till henne på axeln. Hon vänder sig om. Först blir jag lite rädd eftersom hennes ögon är blod röda.

-Ja? säger hon. Jag mumlar ett omg och kramar henne men hon knuffar undan mig.

-Vem är du? frågar hon.

-Martinus.

-Han är här inne. Du ser ut som att du är från någon annan värld, säger hon och pekar på ett hus.

-Va?

-Det finns olika världar. Något måste ha hänt eftersom du är här, säger hon och börjar att gå och jag följer efter.

-I din värld så finns det en Ella som väntar på dig. Det är ditt val om du vill dit igen och om du inte, hon tar en paus.

-Om du inte går tillbaka kommer du raderas. Bit för bit kommer försvinna från dig tills du inte finns kvar. Du har inte mycket tid kvar. Du börjar redan försvinna svagt, säger hon och pekar på min arm. Jag kollar på den och ser att min arm är nästan helt genomskinlig.

-Vad ska jag göra? säger jag.

-Vill du tillbaka till din värld? säger hon. 

Ellas POV

-Martinus jag vet att du hör mig eller jag hoppas. Läkarna säger att det är omöjligt. Det är du som bestämmer. Vill du lämna oss eller vill du vara kvar. Tiden rinner iväg precis som mina tårar som rinner ner för mina kinder dagligen för att jag saknar dig. Jag vill inte att du också ska lämna mig. Jag vill att du ska vara här, säger jag och torkar mig lite under ögat då en tår försökt ta sig ner. 

Mina ögon spärras upp. Detta kan inte vara sant. Han rör på sina fingrar. Jag ställer mig upp och sätter mig i hans säng. 

-Martinus. Gör detta för våran skull. Inte bara för mig utan din familj också, säger jag och lägger mig lätt bredvid honom. 

-Jag älskar dig, säger jag. Jag känner hur en arm läggs runt mig och tårarna börjar att bildas. Jag vänder mig om i hopp om at möta hans fina rådjursögon. En efter en kommer tårarna för mina kinder. Han hade bestämt sig. 

-Gråt inte.

Någon av er som fått er bild gillad av killarna på Insta som inte heter JosefineVidarssonjosefine

Grattis till dig Jossan

Rösta och kommentera💙💙