Your Choice // M.G

Del 37

12 December 

Martinus POV

Jag sitter inne på mitt rum och låter mina tårar rinna längs mina kinder. Jag hör hur någon knakar på dörren och jag tårkar snabbt bort tårarna från mina kinder. 

-Kom in, säger jag med min darriga röst och in i rummet kommer Marcus.   Hoppet om att det va Ella försvann och en suck lämnar mig.

-Martinus dom försöker verkligen att hitta henne, säger han och lägger sin hand på min axel.

-Dom måste hitta henne, säger jag.

-Ja jag vet och dom kommer att göra det Martinus, säger han och stryker sin hand  över min rygg. Min mobil plingar till. Jag orkar inte hämta den. Men tänk om det är Ella. Nu börjar den vibrera istället.

-Ska du inte ta det? frågar Marcus och reser sig upp. 

-Martinus ta det, säger han och ger mobilen till mig.När jag ser vems namn det är så trycker jag snabbt på den gröna knappen. 

-Omg Ella, säger jag. 

-Omg Martinus. Snälla jag vet inte var jag är, gråter hon.

-Ella jag hör dig knappt. Du måste ta det lugnt och andas, säger jag lugnt och sansat. 

-Jag är rädd. Jag vill vara med dig i din famn, säger hon. 

-Ella vad ser du runt om dig? frågar jag. 

-Träd. Jag är i en skog, säger hon.

-Jag gömmer mig från en man. Han slog mig. Väldigt mycket, säger hon. Mitt hjärta bankar snabbare och oroligheten stiger inom mig. Att min Ella är ensam i en skog med en man som slår henne efter.

-Ella lägg inte på, säger jag.

-Okej, säger hon.

-Kom Marcus. Vi går till polisen, säger jag och börjar gå.

-Martinus jag årkar inte springa. Tänk så dyker han upp bara sådär, säger Ella.

-Snälla försök. Vi är framme nu vid polisen så du får inte ge upp, säger jag medan Marcus pratar med någon polis.

-Ella jag räcker över min mobil till Fredrik, säger jag.

-Nej jag vill prata med dig, säger hon.

-Nej. Du måste prata med honom, säger jag och ger honom mobilen. Han ställer massa frågor till Ella medan någon annan försöker lokalisera var hon befinner sig.

*

-Snälla får vi följa med, ber jag.

-Håll er intill oss, suckar Fredrik. Vi går ur bilen och går tätt intill varandra. Jag skickar ett sms till Ella.

Jag:
Hör du oss

Ella:
Nej

Jag:
Ska vi testa att ropa

Ella:
Tänk så hittar han mig

Jag:
Han hör ju bara oss om vi ropar

Ella:
Har ni ficklampor?

Jag:
Ja ser du oss?!?!?!

Ella:
Nej men om ni lyser lite här och där

Jag:
Ok....

Ser du??

Ella:
Nej

Ska jag testa att lysa?

Jag:
Ja
~

Jag kollar upp och söker bland alla träd efter ett ljus.

-Hallå släck era ficklampor, säger jag. Dom gär som jag säger. Vi kollar och kollar.

-Vad letar vi efter? frågar Marcus.

-Något som blinkar, säger jag.

-Du menar som det, säger han och pekar.

Jag:
Ella lyser du med ficklampan nu?

Ella:
Ja

Jag:
😭😭😭

Kommer
~

Jag börjar springa dit även om dom andra ropar på mig. Nej jag vill till Ella. Och jag vet att det inte är en fälla.

-Martinus!

-Ella! säger jag och vi omfamnas hårt i en kram.

-Omg, mumlar jag.

-Omg Ella, säger Marcus bakom mig.

Hello I'm back💖
Tycker inte att denna blev så där jätte bra😕

Rösta och kommentera💕