Del 11

677 23 1
                                    

16 Augusti

Jag, Marcus och Kjell-Erik sitter åter igen i bilen påväg till sjukhuset. Vi går genom korridorerna till hans rum där han ligger. Läkaren sa att det va Martinus kropp som bestämmer om han ska leva eller försvinna dom kan inte göra något mer längre. Det hugger till i mitt hjärta. Snälla Martinus vakna, du måste vakna. 

-Marcus kom så ska vi prata lite, säger Kjell-Erik efter någon minut inne i rummet. Dom går ut och själv är jag här med Martinus. 

-Martinus snälla vakna. Jag behöver dig, mumlar jag och tar hans hand. Jag smeker min tumme över hans hand rygg. 

-Jag saknar alla stunder vi har haft tillsammans. Jag saknar att somna i din trygga famn. Jag saknar dig och du får inte lämna oss, säger jag och försöker hålla mig från att gråta. Hans hand rycker till lite lätt och mina ögon spärras upp. 

-Martinus, mumlar jag med hopp om att hans kropp har valt att stanna. Eller så inbilla jag mig bara. Apparaten med hans hjärtslag ökar lite. Vad händer? Är det nu han dör? Lämnar oss för alltid? Jag reser mig hastigt och öppnar dörren för att få tag på någon läkare. En man i vit rock kommer in i rummet. 

Jag är jättesnäll och avbryter här

rösta & kommentera<333

Your Choice // M.GWhere stories live. Discover now