Del 18

642 19 1
                                    

Ellas POV

Efter sommarlovet så är det fler tjejer i klassen som har velat vara med mig. Det känns konstigt. Från att inte ha någon till att alla är med mig typ.

-Vad ska du göra idag, frågar Tyra.

-Ska hem till Gunnarsen, säger jag och sätter mig vid matbordet.

-Du är ju alltid med Gunnarsen kan inte vi två vara med varandra, säger hon.

-Mm men inte idag, säger jag.

-Du Ella såg du det Martinus ritade på sin bänk, hör jag Marius säga.

-Nej.

-Kolla, säger han och räcker mig sin mobil. Jag kollar chockat på bilden. Jag visste inte att han ritade så här bra.

-Var är han? frågar jag och ger tillbaka mobilen till Marius.

-Vet inte. Han kommer väll snart, svarar han. Min blick hamnar på någon bakom Marius. Vad fan gör han här? Han går inte på denna skolan längre. Han vänder sig och möter min blick och ett flin tar plats på hans vidriga läppar. Jag struntar i honom och kollar på Tyra och dom andra tjejerna som pratar om något. Min blick förs över till bordet där Lovisa, Maya och Lina sitter. Dom sitter och skrattar för fullt. Jag saknar dom, men Tyra drar bara runt på mig. Jag hinner aldrig träffa dom. Det gör ont att inte se Albin, jag vill att det ska vara vi 5 igen. Men det kommer det aldrig bli. Ingen kommer kunna ta Albins plats, aldrig. Jag saknar honom så mycket. 

-Ska vi gå? frågar Tyra. Alla nickar och vi reser oss upp för att gå. Vi går förbi Maya, Lovisa och Lina, jag kollar på dom och dom kollar på mig. Jag känner hur Tyra tar tag i min arm och drar mig närmre henne. 

-Men du kan väll fråga Martinus om vi kan vara med varandra istället, säger hon.

-Kan vi inte ta det imorgon, säger jag. 

-Okej, säger hon. Jag ser Martinus en bit bort i korridoren så jag drar mig ur Tyras grepp och springer fram till honom. 

-Hej, säger jag och han skiner upp i ett leende innan han drar in mig i en kram. 

-Jag saknar honom, mumlar jag mot hans bröst. Han stryker sin hans upp och ner och kysser mig lätt i hår botten.

-Vill du prata om det? frågar han.

-Jag vet inte. Det gör så ont, säger jag. Helt plötsligt stannar Martinus upp i sina rörelser och hans grepp om mig hårdnar. 

-Hej Martinus jag hörde att du blivit bättre, hör jag Adam säga. Fy fan vad jag hatar honom.

-Låt mig vara, svarar Martinus enkelt.

Ojoj vad gör han här😳

Rösta och kommentera😘

Your Choice // M.GWhere stories live. Discover now