Ellas POV
-Jag vet att ni kommer prata om Martinus. Bara säg det, säger jag medan vi går till stallet där jag ska sköta min häst.
-Kan ni vara vänner åtminstone. Alla på hela skolan märker hur du ignorerar honom, säger Lina.
-Jag vet inte, suckar jag och hänger in min väska i mitt skåp i stallet.
-Han har inte gjort något fel så då är det fel av dig att ignorera honom, säher Maya.
-Jag vet, svarar jag medan jag går till Mistrals box.
-Varför gjorde du slut? frågar dem. Jag stannar upp och blundar för att inte börja gråta. Det är skönt att sta med ryggen emot dem så att de inte ser. Jag samlar mig smått innan jag vänder mig om.
-Då Martinus kom tillbaka till skolan. Den 21 september. Den dagen kallade pappa på hela familjen för att han skulle säga något viktigt, jag tar en paus och kollar på dom.
-Vi ska flytta. Allt är redan packat. Vi åker imorgon, säger jag och biter mig löst i läppen.
-Det va inte pågrund av hatet och alla hot av Adam. Det var pågrund av flytten, säger jag då ingen sagt något. De går fram till mig och vi kramas och jag låter mina tårar rinna.
-Gråt inte, säger Lovisa och stryker sin hans över min rygg.
-Förlåt att jag inte varit med er. Men jag kunde bara inte. Dels för att Tyra tvingade med mig på massa saker och sen för att jag inte vill lämna er. Men jag måste, säger jag.
-Ska du säga det till Martinus? frågar Maya.
-Helst inte, säger jag och drar min handrygg under ögat för att få bort det blöta.
-Ella han förtjänar att veta. Han är helt krossad. Han vet inte vart han ska ta vägen, säger Lina. Jag nickar.
-Okej jag gör det efter detta, säger jag och kollar på Mistral.
-Bra. Vi måste tyvärr gå. Men lova att du smsar varje dag, säger Lovisa.
*
Det har börjat mörkna lite och jag går ensam påväg hem till Martinus. Jag gick direkt till honom utan att gå hem och duscha. Jag knackar lätt på deras vita dörr. Efter någon sekund öppnas dörren och jag möts av deras mamma.
-Hej. Är Martinus hemma? frågar jag.
-Ja. Ska jag kalla ner honom? frågar hon.
-Nej. Jag kan gå upp till honom, svarar jag och hon flyttar sig från dörren så att jag kan komma in. Jag tar av mina skor och hänger upp min jacka innan jag styr mina steg upp för trappan. Röster hörs från Marcus rum.
-Jag vann! Jag vann! Jag vann! hör jag Marcus ropa.
-Ja jag vet Marcus, suckar Martinus. Jag ställer mig tyst vid dörröppningen och kollar på dom. De hade precis startat en brottnings match och Marcus sitter på Martinus. Han vänder upp sin blick mot mig och ena ögonbrynet höjs och ett förvånat utryck tar plats på hans ansikte.
Han går av Martinus och mitt leende försvinner. Martinus kollar frågandes på sin bror som nickar lätt mot mig. Martinus ögon spärras upp och han reser sig snabbt.-Hej, säger han och ler lätt.
-Kan vi prata? frågar jag osäkert. Han nickar på huvudet och han går med mig ut.
-Använd kondom! ropar Marcus.
-Vänta här. Jag ska bara döda honom först, säger Martinus.
-Bra då slipper jag höra något! ropar han. Jag kan inte hålla inne ett skratt. Jag jag kommer sakna dom så mycket. Vi går in på Martinus rum och sätter oss i hans säng.
-Så? säger han.
-Förlåt att jag har ignorerat dig så mycket. Jag försökte få bort mina känslor för dig...
-Varför?! avbryter han mig.
-Jag ska flytta, suckar jag.
-Va? När? Var? frågar han.
-Imorgon till Tyskland, säger jag och kollar borr för att inte möta hans blick.
-Ella varför har du inte sagt något? frågar han.
-Jag måste gå, säger jag och reser mig.
-Ella kan du sova här? frågar han och jag stannar upp. Jag möter hans sorgsna blick. Motvilligt tar jag upp min mobil och skriver till pappa jag sover över hos Martinus.
-Får jag låna duschen? frågar jag då jag fortfarande har mina ridkläder och luktar häst.
-Ja. Har du varit i stallet? frågar han.
-Ja, säger jag medan Martinus tar fram handduk och något som jag kan låna. Han räcker mig sakerna och följer med mig ut.
-Du jag går bara och säger det till mamma, säger han och jag nickar innan jag stänger dörren efter mig.
Hej hej hur mår ni
Jag mår bra:)) fast jag har suttit i någon timme och skrivit på nästa del för att få ihopa allt:))♡Rösta och kommentera♡
YOU ARE READING
Your Choice // M.G
Fanfiction"Martinus!" ropar hon. Han vänder sig om och kollar på henne. "Det är ditt val" säger han och lämnar henne ensam. ~Nya äventyr. Nya personer. Mer drama. Aaaa det är helt enkelt att bara börja läsa uppföljaren till Never Good Boys~ Bäst placering #5...