-Vill du ha ditt te? frågar han. Jag nickar och tar emot den varma muggen.
-Tack. Sist någon va så här för mig när jag var sjuk va när jag var 6 år, säger jag och dricker lite av den varma vätskan.
-Vill du prata? frågar han.
-Det va en månad innan mamma och pappa separerade. Mamma hade bakat choklad muffins till mig och hade gjort te med hallon och björnbär. Vi satt i min säng och fikade, säger jag. Ett litet skratt lämnar mig då jag tänker tillbaka.
-Jag råkade hälla ut allt i sängen så jag fick sova inne hos mamma och pappa. Det var väldigt varmt eftersom jag hade feber men det va så mysigt. Jag kommer ihåg precis allt. Vi bodde i Romedal i ett vitt hus. Sen när dom separerade så flyttade jag med pappa upp hit till Trofors. Du kanske inte mins detta men vi va kompisar innan ni flyttade, säger jag.
-Du vet då jag och Marcus bråkade när du var hemma hos oss. På kvällen då du somnat gick jag ner och då sa pappa att det va bra att vi hittat tillbaka till varandra. Jag fattade ingenting från början men sen berättade han massa grejer som vi gjort. Kommer du ihåg när vi åkte skidor. Det va någon dag innan vi skulle flytta, säger han.
-Ja. Jag åkte in i dig flera gånger, skrattar jag.
-Ja och jag blev skit sur på dig och drog dig i håret, skrattar han. Flera minnen från när vi var små kom upp i huvudet på oss båda. Även om vi bara va 2 år så finns det så mycket.
-Det kanske var menat att det ska vara vi två från första början, säger han och stryker sin hand över min arm. Ja du Martinus, du kanske har rätt.
Cute😍😍😍
Okej jag ville bara säga en jätteviktig grej som en kompis till mig sa hade hänt. Hon bor i Höllviken och hon satt på tågen hem från Stockholm då hennes mamma hade läst på en mammas Facebook inlägg. Den mamman är mamma till en kille i hennes klass och en tjej i hennes brors klass och då stod det att skolan hade haft en lockdown. Det betyder att skolan låst in alla elever.
Skolan gjorde det för att det var en man som hade gått runt med en kniv vid ett område nära skolan. Och det är absolut inte okej. Just vid det området finns det ett dagis med småbarn och massa hus där folk bor. Det är absolut inte okej. Vad händer med dagens samhälle? Om någon skulle gjort det här jag bor skulle jag blivit skit rädd. Skulle ni inte också blivit det?
Hon skrev också till mig att mannen hade sagt till polisen att han letade svamp. Det är som att leta svamp i öknen. Dessutom behöver man inte en j*vla filékniv för att plocka svamp. Ingen i Josefines klass fick reda på det. Hennes kompisar blev jätte chockade när hon sa det. Varför sa inte skolan något till dom? Jag fattar att dom kanske inte vill att dom ska vara rädda men det är väldigt viktigt att dom ska veta vad som händer runt om kring. Liksom dom är inte 3 åringar. Dom är 13, såklart man kan bli rädd men det är ändå viktigt.
Ville bara att ni ska veta vilka sjuka människor det finns där ute❤️ Jag har mycket mer som jag kan berätta men det får bli i nästa.
Ha en bra dag och glöm inte att slänga ihop en liten kommentar om vad ni tycker om detta^^^
YOU ARE READING
Your Choice // M.G
Fanfiction"Martinus!" ropar hon. Han vänder sig om och kollar på henne. "Det är ditt val" säger han och lämnar henne ensam. ~Nya äventyr. Nya personer. Mer drama. Aaaa det är helt enkelt att bara börja läsa uppföljaren till Never Good Boys~ Bäst placering #5...