Hon ställer sig upp och börjar dra av sig sin tröja. Automatisk hamnar min blick på hennes beklädda bröst men jag kollar bort då andra saker tar min uppmärksamhet. Alla blå lila märken över hennes kropp, vissa stor och vissa är små. Men storleken spelar ingen roll. Simona har skadat henne. Det hugger till i hjärtat av att se det.
-Ella hur länge har hon gjort så? frågar jag allvarligt.
-Sen Ellie kom, säger hon och sätter sig ner på min säng igen.
-Ella, säger jag frustrerat och slänger mig bak i sängen.
-Varför har du inte sagt något, säger jag.
-Sluta gnäll du fattar väll att detta är jobbigt för mig. Min mamma har dött. Min bästa kompis har dött. Jag blir misshandlad av min så kallat mamma och jag ska flytta till Tyskland, säger hon och snyftar lite. Jag reser mig upp och drar in henne i min famn.
-Förlåt. Jag vill bara att du ska stanna så att det kan bli oss två igen. Det gör så ont i hjärtat att du ska flytta till ett annat land, säger jag och pussar henne i hår botten.
-Snälla säg det till snutarna nu när dom är här. Annars kommer jag dra med dig ner och säga det. För du ska inte med dom till Tyskland, säger jag bestämt.
-Martinus sluta bry dig om mig. Snälla, säger hon.
-Nej. Jag kommer aldrig sluta bry mig, säger jag tillbaka. Dörren öppnas och mamma kommer in. Hon kollar frågandes på oss och jag kommer på att Ella inte har någon tröja på sig.
-Ella du måste visa, säger jag och knuffar till henne. Hon suckar och ställer sig upp.
-Men kära barn har Simona gjort det, säger mamma och går fram till henne.
-Varför ljög du för polisen, säger hon och kollar allvarligt på Ella.
-Simona hade dödat mig om jag sa något, gråter hon och kramar min mamma.
-Du kunde berättat det för oss. Då kunde vi hjälpt dig, säger min mamma och stryker henne över ryggen innan hon kollar mig med en blick som frågade om jag visste om det. Jag skakar på huvudet. Jag visste inget om att Simona hade hotat och skadat den jag älskar. Hur skulle jag kunnat hjälpa henne om hon inte vill ha min hjälp.
-Kom så går vi ner till polisen och berättar detta, säger mamma och Ella tar på sin tröja och stryker bort sina tårar.
Tack Millan_Smillson för hjälpen<333
Ni får denna delen lite tidigare eftersom jag är trött och vet inte om jag kommer orka vara uppe till 22 även om det är typ 25 minuter kvar
Rösta och kommentera<333
YOU ARE READING
Your Choice // M.G
Fanfiction"Martinus!" ropar hon. Han vänder sig om och kollar på henne. "Det är ditt val" säger han och lämnar henne ensam. ~Nya äventyr. Nya personer. Mer drama. Aaaa det är helt enkelt att bara börja läsa uppföljaren till Never Good Boys~ Bäst placering #5...
