Your Choice // M.G

Del 15

19 Augusti

Marcus hade lagt ut en gammal bild på oss på Insta och skrivit att vi skulle svara på några frågor, medan han var med mig på sjukhuset. Det med sjukhuset skrev han inte såklart. 

mmerbae Varför ställde ni in konserterna. Blev så ledsen för att jag skulle träffa er men ni ställde in dom.

marcusandmartinus Förlåt, vi är verkligen ledsna men det hände en grej så vi va tvungna att ställa in dom @/mmerbae

mactinus Vad hade hänt

baegunnarsen OMG är någon skadad

marcusandmartinus Inget @/mactinus

marcusandmartinus Nej @/baegunnarsen

maciiisjenta Skojar ni vad då inget ni skrev precis att något hade hänt

maecusandmaetinus Är Marcus och Emelie ihop

marcusandmartinus vi berättar när vi känner för det @/maciiisjenta

marcusandmartinus Nej, men dom gillar varandra @/maecusandmaetinus

-Vad fan Martinus, säger min bror som sitter på en stol i ena hörnet. Jag flinar åt honom. Precis då öppnas dörren och min läkare kommer in. Hon ler innan hon börjar pilla med maten som hon tagit in till mig. Dom måste dela min mat. Känner mig som en bebis typ. 

-Er pappa väntar på dig Marcus, säger hon medan hon ställer tallriken med maten som inte smakar ett skit på en grej bredvid sängen. Hon häller upp vatten i ett glas och ställer det bredvid min mat. Och så får man inte glömma medicinen som hon lägger bredvid glaset.

-Linda när ska jag få komma hem? frågar jag.

-Jag vet inte riktigt. Det är John som kollar det, säger hon och sätter sig på stolen Marcus lämnat.

-Hejdå bror, säger han och kramar mig lätt.

-Hejdå, säger jag. Men jag drar tillbaka honom igen för att säga en sak.

-Bara säg till Emelie hur du känner, säger jag.

-Okej jag ska, säger han och lämnar mig med Linda.

-Okej Martinus nu får du ta och äta din lunch, säger hon. Jag kollar på maten och börjar äta med min hand som inte är bruten och har gips.

*

-Du borde dött. Nu kommer du bara få lida ännu mer, hör jag någon säga.

-Vem? frågar jag. Jag märker helt plötsligt att jag inte är i sjukhussängen utan i en skog.

-Lilla lilla Martinus. Du kommer ångra dig så hårt, hånskrattar personen. Det dyker upp en svartklädd snubbe framför mig. Men ensam är han inte. Oron växen innom mig, det svarta håret känner jag igen. Hon vänder sitt huvud mot mig. Jag blir räddare för vad den svartklädda snubben kommer göra när jag ser Ellas skräckslagna blick. Hon försöker ta sig låss ur hans grepp men det går inte. Jag försöker röra mig men jag kan inte göra något. Jag är så maktlös.
Tårarna bildas i mina ögon när han tar fram den glänsande vassa saken. Jag vill skrika, jag vill springa fram till honom och stoppa honom, men jag är helt fast frysen. Kniven närmar hennes hals och mitt hjärta dunkar snabbare. Den nuddar lätt hennes tunna hy och mitt hjärta stannar.

Känner mig jätte snäll att avbryta här😁

Rösta och kommentera❤❤