"Klarar du dig nu?" Undrar han och klämmer åt min hand lite hårdare. Vi står utanför min stora vita villa. Hela vägen hit har han hållit fast vid min hand. Oscar rycker upp ena mungipan till ett litet försiktigt flin.
"Ja, tack Oscar." Jag flinar tillbaka och känner hur det pirrar i magen när han ser på mig. Det känns som att jag är kär. Men jag kan inte vara kär i en kille jag känt i en timme. Jag är bara kär i det han gjorde. Jag kan inte vara kär i honom. Kan inte.
"Ogge, alltså du kan kalla mig Ogge." Han skrattar till lite nervöst och kliar sig i nacken med den handen som han har fri. Han är så fin.
"Tack ogge." Jag ler och släpper hans hand innan jag vänder mig om och går mot dörren. Jag ångrar att jag släppte. Jag saknar hans hand pressad mot min. Mina fötter rör sig snabbt över stengången tills jag kommer fram till dörren. Mitt långa mörkblonda hår slår mot min rygg när jag vänder mig om för att se om Ogge fortfarande står kvar. Men gatan är tom på folk. Han har gått. Nu är jag ensam igen. Tomheten träffar mig som ett slag i magen. Snabbt vänder jag mig om och öppnar den stora vita dörren in till mitt hus för att inte se på marken där han stod. Jag saknar honom.
"Hallå? Är någon hemma?" Min röst ekar i den stora hallen. Tystnaden som slår emot mig när ekot dör ut är total. Mammas favoritjacka hänger inte på sin krok. Då minns jag att min mamma är på en weekend med hennes pojkvän. De skulle på kryssning. All kraft som fanns i min kropp när Ogge var nära rinner ur mig på några sekunder. Jag orkar inte något längre. Benen blir allt svagare. Ett andetag, sen låter jag mig falla. Dånet av smärta från min axel fyller hela kroppen när jag slår i golvet. Jag har inte kraften att gråta. Mina ögonlock har inte kraften att hålla sig öppna. Sakta blir allt svart.
Jag springer. Springer mot ljuset. Men jag kommer aldrig närmare. Jag dras bakåt. Stegen bakom mig kommer närmare. Ett par kalla händer drar mig bakåt. De drar mig ner. Ner under marken. De starka armarna vänder på min kropp. Då ser jag ansiktet. Ansiktet som jag såg igår natt. Jag skriker. Mörkret slukar mig. Ytterligare ett par händer tar tag om mig. Något täcker över munnen. Mitt skrik kvävs. Luften tar slut. Allt tar slut.
Skrik studsar mot väggarna. Mitt skrik. Händerna är borta. Jag rycker mig snabbt upp. Finner mig själv på golvet, kinderna våta av tårar och svett. Jag hade drömt om det som hänt. Det vägrar lämna mig ifred. Minnena jagar mig. Jag ser honom överallt. När jag blundar. När jag tittar. Jag hatar honom. Jag är livrädd.
