In your arms

•13•

Bussen luktar svett blandat med one million parfym. Jag försöker att sortera bort svettdoften som antagligen är från mannen framför mig. One million parfymen försvinner tvärt när en kille i min ålder går av. Bussen står stilla, låter kunderna betala. Jag tittar upp för att se vilka som klev på. Mitt hjärta stannar. Jag kan inte sluta stirra på ansiktet jag hoppades att aldrig se igen. Jag kan inte skrika, jag kan inte springa. I mina tinningar känner jag hur blodet pulser så hårt att det gör ont. Han ser på mig. Mannen ser på mig, han ler mot mig. Ett leende från helvetet. Snabbt lägger jag min väska på platsen bredvid mig. Han ställer sig vid platsen, lyfter bort väskan och sätter sig. Hans doft är värre än svettlukten. Den får mig att vilja spy.

"Hej gumman, jag tyckte du inte respekterade mig riktigt förra gången." Viskar han i mitt öra och börjar linda mitt hår runt hans fingrar.

Jag får inte fram ett ord. "Du måste respektera mig. Jag äger dig. Du är min nu, kommer alltid vara. Glöm inte det." Han släpper mitt hår och pussar mig på kinden med hans äckliga läppar. "Du är så svag, du har ju ingen kraft alls." Säger han och torkar bort min tår som föll längs min kind. Jag stirrar rakt fram. Tårarna bränner innanför ögonlocken. Jag släppte en tår. Aldrig igen. När jag vänder på huvudet för att möta hans blick så är han borta. Men hans doft är kvar. Känslan är kvar.

Bussen åker några stationer till innan vi kommit till mitt kvarter. Där går jag av på skakiga ben. Jag försöker springa så fort jag kommit ner på asfalten. Jag springer, ett steg, två steg. Tillslut är jag hemma. Lungorna är trötta likaså är jag. Känslan av att han är kvar på mig, i mitt hår, i min näsa och över alla ställen på mig kropp får mig att vilja duscha i flera dagar tills jag är ren.

Det varma vattnet bränner mot axlarna. Tvålens silkeslena kräm förvandlas till skum. Schampot masseras in i min hårbotten. En gång till. Schampo i handen, tvätta håret. Efter ett tag börjar det varma vattnet göra mig yr. Jag går ut ut duschen och möts av en immig spegel. Imman försvinner när jag drar handflatan längs den. Jag möts av mitt ansikte. Mitt långa hår ligger fördelat över mina axlar. Jag ser svag ut. Som någon man kan knuffa runt på hur mycket som helst utan att hon gör något. Det var jag också. Nu ska jag bli något annat. Jag ska inte låta någon förstöra för mig. Jag borstar håret och börjar torka det med en hårblås. När det är torrt borstar jag det igen, låter mina fingrar röra sig genom det långa silkeslena håret. När jag dragit längs hela håret tar jag upp en sax. Håret faller till golvet. Det hamnar i en liten hög.

Mitt långa hår är nu kort. Det når knappt till mina axlar. Jag kammar över det till en sidbena. Det söta är borta. Nya frisyren utstrålar attityd. Jag känner mig starkare såhär. Ingen ska trycka ner mig. Jag ler. Tvingar in de tårar som lurar bakom ögonlocken och snurrar framför spegeln. Mamma kommer typ döda mig.