Hon tycker att det ser ut som att jag är intresserad av Felix? Hon tycker att han ser ut att vara intresserad av mig.
Om detta är bra eller dåligt vet jag inte. Det kan vara bra då jag lyckas gömma mina känslor för Ogge, men det kan också vara dåligt. Känner jag någonting för Felix. Nej? Jag kan inte känna något för honom. Det är Oscar, Oscar Molander som gör mig så trygg. I hans armar är jag odödlig. I hans armar.
"In your arms." Viskar jag för mig själv. Det låter klyschigt, det låter fint.
Tjejen som nyss sa till mig att jag och Felix verkade gilla varandra står kvar. Vad ska jag svara? Ska jag le? Jag ler. Upp med mungiporna.
"Tack!" Får jag fram innan hon fnissar till. Antagligen angående hur lång tid det tog för mig att tänka klart innan jag skulle svara. Hon måste tro att jag är seg i huvudet.
"Han tog på din rumpa." Fnissar hon igen innan den lilla blonda Foooern skuttar iväg.
Han tog på min rumpa. Min röv. Försiktigt snuddar jag vid fickan han lagt ner handen i. Mina fingertoppar känner att det ligger någonting på andra sidan av det tunna svarta tyget. Jag måste se vad det är, så fort som möjligt. Men inte här där alla ser. Mina fötter rör sig paralyserat mot tunnelbanan. In genom spärrarna, till tåget hem.
Den blåa obekväma sitsen pressas mot mig när jag satt mig ner. Snabbt låter jag min vänstra hand ta upp föremålet ur fickan.
En lapp. En ihopvikt lapp.
Jag ser mig omkring innan jag öppnar för att se om det är ett meddelande i den.
Fem ord. Ett namn. Ett telefonnummer.
"Jag måste berätta en sak för dig. /Felix 070*******"
Som på en reflex plockar jag upp mobilen. Slår numret och låter tonerna pipa i mitt öra tills han svarar.
"Vem är det?"
"Hilda."
"Jaha hej, du såg lappen?"
"Ja, är inte det självklart?" Suckar jag och lyssnar på hans korta skratt.
"Jo kanske, men jag kan inte ta det nu. Jag ringer när du är ensam. Puss och kram." Sedan lägger han på.
Vad vill han? Vad ska han berätta?
