Ogge stack hem efter den kyssen. Nu står jag ensam i hallen igen. Ensamheten är inte lika hemsk när jag försöker vinna över svagheten. Det är läskigt sekunderna innan jag spänt käkarna och tänkt på att jag inte ska vara rädd mer. Jag ska vara modig. Jag intalar mig det varje gång. Aldrig svag. Aldrig svag.
Musiken spelas högt i mina hörlurar. "I'm dancing in the mirror, singing in the shower, ladadilada" Jag sjunger så högt att det värker i halsen. Men det är skönt. Känslan är underbar. Jag tänker bara på Ogge, allt annat finns inte just nu. Friheten känns äkta. Musiken pausas en sekund så som den gör när man får ett sms, sedan fortsätter den spela. Mina händer lirkar upp den vita mobilen ur min högra bakficka. Jag läser på displayen, kan inte sluta le.
'Ogge'- Jag fick skäll av en tant på tunnelbanan, hon jagar mig!!<3-
Jag fnissar till och slänger mig på sängen, snabbt skriver mina fingrar in ett svar under tiden mitt leende växer.
'Jag'- Spring då!<3 Hoppas att hon inte äter upp dig!!<33-
Den lilla pratbubblan som kommer upp när den andra skriver syns i några sekunder innan svaret kommer.
'Ogge'- Hahaha, tack för stödet. Är i säkerhet nu, önskar att du var här :(<3-
Snabbt skickar jag iväg ett svar med ett leende som gör ont i kindmusklerna.
'Jag'-Önskar jag med :( <3-
"You got me singing in the shower" nynnar jag i takt med musiken och fortsätter sms:a tillsammans med honom.
Tillslut är han framme vid studion och kan inte sms:a. Jag rycker ur mina hörlurar från öronen och stänger av musiken. Tystnaden är i otrolig kontrast med musiken jag tidigare hade i mina öron. Känslan av att någonting är fel är överdrivet påtaglig. Det känns som att någon är på nedervåningen. Jag samlar allt mod jag har, spänner mina händer till knytnävar och börjar gå ner. Jag kan inte sätta fingret på vad som känns fel, men obehaget sitter i luften. Känslan när man känner sig iakttagen, den känslan.
Mina steg hörs knappt mot den mjuka mattan som täcker golvet i trappan. Nu är jag nere. Ett andetag. Ett steg. Nästa andetag. Nästa steg.
Tillslut har jag kommit ut i hallen. Det jag möts av är en öppen dörr. Ingen är hemma. Ingen skulle komma hem såhär tidigt. Kalla kårar far längst min rygg. Någon ser på mig. Jag vet det. Jag vet det. En bil rivstartar på gatan utanför. En svart van. Jag har sett den förut. Hans van. Han har varit inne i mitt hus.
KAMU SEDANG MEMBACA
In your arms
Fiksi PenggemarEn fanfiction om Hilda och Oscar Molander (the fooo)