Hennes blick borrar sig djupt in i mig. Jag stirrar tillbaka. Allt gick fel. Hon skulle inte sett skorna.
"Vems?" Hennes röst är vass och stressad. Jag märker tydligt att hon är på gränsen till ett vredesutbrott. Jag måste ljuga. Om hon exploderar kommer jag bli tvingad att vara hemma resten av sommaren.
"Mina?" Min ton av överlägsenhet får hennes blick att vekna en aning. Men hon är inte fullt övertygad. "Det är snyggt och bekvämt med killskor." Hon blir allt mer osäker. Hennes ögon flackar mellan mig och skorna. "Jag köpte dem i förrgår. De va på rea. Visst är dom fina?" Mina små lögner slår igenom. Hon är övertygad. Samvetet skaver mig i nacken, men jag tar snabbt emot skorna och går så snabbt jag kan utan att hon ska bli åter misstänksam.
"Får du inte ha killar hemma eller?" Viskar Oscar när jag kommit tillbaka till honom. Jag svarar inte, ger honom bara skorna och låter honom sätta på sig dem. När han knutit på sig de mörkröda skorna reser han sig igen.
"Hejdå Ogge.." Viskar jag och kramar om honom en sekund. Hans hand snuddar vid min rygg innan jag drar undan. Tusen impulser från kroppen ber mig att kyssa honom. Min hjärna säger emot hjärtat och hjärnan vinner. Jag hinner inte kyssa honom hur mycket jag än vill. Oscar vänder sig om och precis innan jag stänger dörren vrider han på huvudet.
"Du, Hilda. Förlåt för tidigare. Det var inte meningen att, ja du vet.. När jag försökte kyssa dig. Ska inte hända igen. Förlåt." Han stakar sig på orden, kinderna blir röda. Jag hinner inte svara innan han börjat gå iväg med snabba steg. En sekund och han är borta. Inga spår av honom är kvar. Solen är nere och disken är torr.
Jag går in i mitt rum och slänger mig på sängen. Han ville kyssa mig. Han försökte kyssa mig. Jag låter fingrarna snudda vid höfterna. Där låg hans händer. Hans fina händer som höll tag om mina när mina kinder var svarta och ögonen var fulla av tårar. När jag grät för det som hände. Alla minnen faller över mig. Det som jag inte mindes förut. Allt kom nu. De sista orden de skrek innan jag kom undan.
"Vi kommer hitta dig. Du är skyldig oss mycket mer än såhär!"
