In your arms

•24•

Hans andetag är i sync med mina, som att vi var samma kropp åker våra bröstkorgar upp och ner samtidigt. Oscar sov när jag vaknade men känslan av ensamhet är inte ens nära. Även fast han är borta ur medvetandet just nu så är han ändå nära. Med en lätt puff på hans kind skulle jag kunna väcka honom men jag vill inte det. Allt jag vill är att ligga här, med ena benet lagt över hans och en hand vilande på hans bröstkorg. Jag vill bara titta på honom, titta på fina Oscar Molander.

Ogge svarar i telefon, det är någon av de andra grabbarna. Några timmar tidigare vaknade han ur sin sömn.Jag sitter på köksbänken i Oscars kök. Ogge höll på att steka pannkakor när det ringde. Min blick är fast på han, jag ser hur han sätter sig i soffan. Orden som hans mun uttalar hörs knappt in till köket men några meningar uppfattar jag.

"Kan man göra så?" Hör jag honom säga med en halvt irriterad röst. Ogge pratar vidare utan att jag hör vad han pratar om. Det är antagligen om någon danskoreografi, jag vet vilken perfektionist han är. Allt ska vara perfekt. Dansen, sången, parkouren...

"Vår karriär..." Hans röst är nästan förbannad. Har något hänt? "... Nej jag har inte träffat henne igen..." Nästan skriker han.

Doften av bränd pannkaka stiger i hela huset. Ogge har lagt på, mitt hjärta slår hårt. Pratade han om mig? Isåfall, varför sa han att vi inte träffats? Jag hoppar ner från köksbänken för att vända på pannkakan. Den är på gränsen till för svart för att ätas men jag struntar i det och lägger den på högen bland de andra.

"Vad var det om?" Undrar jag och häller upp smet i stekpannan.

"The fooo..." Mumlar han till svar, lägger en hand om min midja och pussar mig i nacken. Hans beröring får mig att rysa.

"The fooo?" Mumlar jag tillbaka och vänder mig om för att kyssa honom. Mina händer ligger nu om hans varma nacke. Våra läppar är lätt pressade mot varandras i någon sekund innan jag drar ifrån för att han ska få svara.

"Vi..." Börjar han men tvekar. Hans ansikte utstrålar osäkerhet, det gör mig rädd.

"Säg det bara, jag blir inte sur. I promise." Ler jag försiktigt för att gömma min rädsla över att det han ska säga kommer förstöra för oss.

"Vi..." Börjar Ogge. Han sväljer och fortsätter. "Om vi i bandet dejtar någon kan vår karriär gå åt skogen. Allt kanske förstörs." Orden lämnar hans mun snabbt. Jag förstår att det är jobbigt att säga. Vänta? Vad sa han egentligen. Känslan av en kniv i magen sprids i hela kroppen. Orken försvinner men jag lyckas ändå stå upp tack vare att mina armar är runt Oscar.

"Vad sa du?" Får jag fram efter några sekunder, jag tvingar bort en tår som försökte fly från mitt högra öga.

"Jag vill inte vara ifrån dig Hilda." Säger han bara med spända käkar. Han håller sina händer stadigt om min midja fortfarande.

"Jag vill inte vara ifrån dig heller, men detta är din dröm. The fooo." Viskar jag tillbaka som att någon skulle lyssna på oss.

"Jag vill vara med dig också... Men då måste vi hålla tyst om oss. Okej?"

Jag nickar, sväljer och låter honom kyssa mig. För att detta ska funka får ingen veta. Ingen.

När våra läppar separerats från varandra lägger jag min haka mot hans axel och låter honom omfamna mig. Min blick är fast på den mörka gatan utanför hans köksfönster. Mörkret utanför är totalt. Helt kolsvart ena sekunden. Nästa sekund lyses allt upp av en kamerablixt.