Evelines sommarlov tar slut och hon ska återvända till Hogwarts för andra gången för att gå fjärde årskursen. Ingen mer än speciellt utvalda känner än så länge till att hennes trollstav egentligen bra är en vanlig träpinne och ingen vet hur mycket h...
Stormen fick tältduken att rycka och fladdra i vinden och utanför tältet ven vindarna runt bergen så att det nästan tycktes sjunga om det. Det var förstås ingen fara för tältet då det låg flera besvärjelser över det för att hålla det stadigt. Jag låg tillbakalutad i min tältsäng och läste i skenet från oljelampan på stolen som jag hade som sängbord. Det var rätt mörkt ute då mörka moln täckte himlen i ett tjockt lager och det började dessutom närma sig kväll. Utanför duken som hängde för dörren till mitt rum var det tyst, utöver ett vagt knaster från kaminen där det brann hemtrevligt. Efter en stund lade jag undan boken och reste mig. Ute i det större rummet i det magiska tältet satt Snape i en av de två fåtöljerna. Han var djupt koncentrerad på ett anteckningsblock som han både läste och bockade av saker på. Jag gick tyst fram till den andra fåtöljen och satte mig. Han visade inga tecken på att han sett mig komma, men jag visste att han märkt mig. Det hängde inte så många växter på tork i taket längre och antalet burkar med torra eller inlagda ingredienser hade ökat. Det stod många rader av dem på golvet i köket och tidningarna på golvet med ingredienser på tork hade också minskat. Till slut tittade Snape upp och gav mig en frågande blick. ”Börjar vi bli klara? Har vi allt vi behöver snart?” undrade jag och drog upp fötterna i fåtöljen så att värmen från kaminen kunde nå dem bättre. ”Det är det jag försöker ta reda på, men av mina anteckningar att döma så ska vi snart vara klara. Bara stormen lagt sig så ska vi plocka afodill, men det blir nog först i morgon. Det börjar bli sent nu, så vi får nog inte så mycket gjort innan det blir mörkt.” Han såg i sina anteckningar igen. ”Kommer du ihåg vad afodill används till?” tillade han sedan. ”Sömbrygder, som till exempel Sovande döden.” Snape nickade, utan att ta blicken från anteckningsblocket. Han bockade av några saker till och skrev upp något i marginalerna. Jag såg på den lilla glimt man kunde få av elden i kaminen genom hålen luckan. Vi hade varit på resande fot i snart två veckor, precis som vi kommit överens om att min straffkommendering skulle vara. Jag hade lärt mig massor om örtlära och trolldryckskonst under de senaste dagarna och det hade varit så intressant att det var svårt att se det som ett straff. Att ha följt efter professor Lupin i varulvsskepnad in i förbjudna skogen var kanske inte så uppskattat av andra, även om jag varit utom fara då jag suttit på en kvast. Frågade folk om mitt straff fick jag säga att det varit väldigt jobbigt och krävande, så att de inte tyckte att jag fått en studieresa full med nöjen istället för en bestraffning. Visst hade det varit lite jobbigt också. Jag hade grävt i hård jord efter rötter, ålat genom grottor efter svampar och halkat runt i lera, klättrat i träd och krupit över stenar, så jag kunde inte säga att jag legat på latsidan. Det positiva var i alla fall att jag byggt lite muskler, utöver allt jag lärt mig.
”Det ska nog bara vara afodill som vi saknar nu. Sedan ska jag ta dig till Malfoys och lämna dig där för resten av sommaren”, sa Snape efter en lång stund. Jag tog blicken från elden och såg på honom. ”Bara en sak kvar?” Han stängde sitt anteckningsblock och mötte min blick. ”Lättad eller besviken?” undrade han. ”Båda skulle jag nog säga. Att jaga salamandrar i grottor och gräva efter maskar i alla möjliga äckliga saker var kanske inte så roligt, men jag har uppskattat att lära mig en massa saker.” ”Tror du att du kan sluta flyga runt på kvastar mitt i natten på helt livsfarliga ställen efter det här, eller var mitt straff åt dig för milt?” Han lät nästan lite road när han sa det, men då hans minspel var lika minimalt som alltid var det svårt att avgöra. ”Jag skulle kunna göra samma sak nästa sommar, men om det inte vore som bestraffning... Kanske som ett sommarjobb istället?” Ett mycket vagt leende drog i Snapes ena mungipa. ”Ja, skolan skulle kanske kunna ge dig lön för arbetet. Men det förutsätter att du sköter dig under det kommande skolåret.” Jag nickade. ”Jag tror inte att jag får anledning att smyga runt på nätterna igen. Professor Lupin har ju slutat nu... Vet du vem som blir hans ersättare?” ”Inte i dagsläget, men jag kommer säkert att få reda på det lagom tills skolan börjar.” Jag vågade inte fråga om han själv sökt tjänsten som lärare i försvar mot svartkonster igen, men troligen så hade han det. Jag visste att ha ville ha den tjänsten, men han hade ju varit Dödsätare, så det kanske var det som höll honom tillbaka. ”Jag ska nog gå och lägga mig nu”, sa jag till slut och gäspade. ”Sov gott. Imorgon ska du få plocka en hel del afodill.” Jag log och reste mig ur fåtöljen. ”Det ser jag fram emot.” Han höjde lite retfullt på ena ögonbrynet åt mig. Det hade blivit lite av ett skämt oss emellan att jag inte riktigt tog arbetet som ett straff. ”God natt”, tillade jag och gick till mitt rum.
Efter frukosten steg jag ut i den friska morgonluften. Daggen låg och glittrade i gräset och gårdagens stormmoln syntes det inte en skymt av. Med långa kliv gick jag till den lilla dalsänkan där jag visste att afodillen växte. De lite silvriga bladen växte i stora knippen och mitt i dem stod de ljust rosa små blommorna. Varje blomstängel hade ett drygt tiotal blommor och det såg riktigt vackert ut. Afodill hörde nog till en av mina favoriter. En effektfull växt i trolldryckskonst, men också en mycket vacker blomma. Jag gick ner på huk och började plocka dem. Runtom mig böljade det bergiga lanskapet fram utan en själ i sikte. Grå sten, grönt gräs, brungrön mossa och fläckar med blommor eller högt gräs. Inget annat än himmel, berg och fåglarna som sjöng däremellan. Jag började undra om det kanske skulle bli ett framtida yrke för mig. Att resa runt och samla in ingredienser för att sälja till de som behövde var kanske något jag kunde tänka mig att satsa professionellt på. Som en bisyssla om inte annat. Min familj hade inte direkt någon dålig ekonomi, så jag behövde inte ha ett jobb om jag inte ville, men det vore roligt att göra något sådant. Fanns det ett ord för insamlare av ingredienser? Örtkännare? Nej, det hade nog bara med växter att göra och många ingredienser kom även från djur. Apotekare kanske? Men det lät som att det hörde ihop med färdigt gjorda brygder. Jag fick komma på det senare. Jag hade ju fyra år kvar i skolan först.
Snape kom och tittade till mig efter någon timme och då hade jag knutit ihop ett flertal buntar med blommor genom att lägga ett snöre om dem. Han såg nöjd ut och nickade. ”Det räcker nog. Avsluta knippet du håller på med nu, så får du ta med allt till tältet sedan”, sa han och gick tillbaka. Han skulle nog bocka av det sista i sitt anteckningsblock och börja packa ihop för avfärd. Det slog mig att det betydde att jag snart skulle få träffa Draco igen och det kändes genast varmare i kroppen. Jag smålog för mig själv medan jag plockade de sista blommorna. Bara några blommor till och säkert skulle vi äta lunch först, men sen... Sen skulle jag få åka tillbaka till Malfoys herrgård.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
