Evelines sommarlov tar slut och hon ska återvända till Hogwarts för andra gången för att gå fjärde årskursen. Ingen mer än speciellt utvalda känner än så länge till att hennes trollstav egentligen bra är en vanlig träpinne och ingen vet hur mycket h...
Snape satte en tekanna över elden i spisen och plockade fram tepåsar i olika smaker, innan han dukade fram två koppar åt oss på skrivbordet. ”Hur går det för dig och Malfoy?” undrade Snape när han satte sig på sin stol. ”Bra, tror jag... Fast vi har nog väldigt olika åsikter om hur man är mot andra... Det är väl något jag får leva med, men jag undrar om jag inte borde berätta för honom om min härstamning. Det känns som att han har rätt att veta...” Det lät nästan som att jag pratade med mig själv när jag satt och mumlade, men Snape lyssnade uppmärksamt på det jag sa. Han plockade fram lite tillbehör till teet innan han satte sig ner och knäppte händerna på bordet framför sig. ”Givetvis får du prata med Malfoy om din härstamning om du känner att du vill det. Det kan ju kännas bättre att prata om det med någon. Samtidigt vill jag ändå att du inte sträcker dig mycket längre än till honom. Han håller nog tyst om allt du säger, men vi kan inte sprida ämnet mer än så.” Jag nickade. Tevattnet var snart tillräckligt varmt och Snape hällde upp det ångande vattnet i muggarna. Så snart han ställt undan tekannan sköt han över det lilla fatet med tepåsarna till mig. Jag tog ett som skulle smaka körsbär och vanilj. Under tystnad öppnade vi påsarna och ägnade oss åt att förbereda teet en stund. ”Kan jag få prata med dig om en helt annan sak?” undrade han när vi satt och väntade på att teet skulle svalna lite och att tepåsarna skulle få ge smak till det varma vattnet. Jag nickade. ”Absolut.” Han suckade lätt och verkade samla sig lite. Han verkade ändå inte spänd på det sättet som han brukade när han hade dåliga nyheter, så jag fick intrycket att det var något som han ansåg viktigt, men inte något som jag behövde oroa mig för. ”Har du hört talas om ocklume-nering?” undrade han. ”Ja... Det är väl förmågan att skydda sina tankar från de som försöker läsa dem?” Snape nickade. ”Det handlar om att skydda sig mot Legilimens-besvärjelsen. Jag tror att du skulle vara ypperlig som både ocklument och som utövare av Legilimens. Att läsa andras tankar är utan tvekan fördelaktigt för dig då du inte behöver säga besvärjelsen högt och har på så sätt en större chans att lyckas utan att offret ens märker något... Skulle du gå med på att träna dig i de två utövandena?” Jag nickade. Det lät som något användbart. Inte för att jag ville snoka i andras tankar, men om jag hamnade i knipa så kunde det helt klart vara användbart. Snape nickade gillande. ”Utmärkt. Vi behöver inte börja i kväll, men inom en snar framtid så skulle jag vilja börja träna dig.” Jag log lite och tog upp tekoppen som nu kändes lagom varm. ”Ärligt talat så borde Legilimens vara en barnlek för dig då du ju egentligen redan utövat den, och på en drake dessutom”, tillade Snape och tog sin kopp. Jag höjde ögonbrynen. ”Räknades det som Legilimens?” ”Mer eller mindre. Du såg vad draken såg och påverkade dessutom tankebanan. Det är inte direkt tankeläsning, men du tog dig in i huvudet på draken med dina egna tankar och det är en imponerande början.” Jag smuttade tankfullt på teet. ”Tror du att det kan ha med mina anlag att göra?” undrade jag sedan. Att ha så många udda gener i sig fick mig att undra hur ”onormal” jag egentligen var. ”Det kan det göra. Sirener är en liknande art som vattufolk, som vi har här i sjön. Enda skillnaden är nog att sirener lever i saltvatten och vattufolk lever i sjöar. De har i alla fall en viss förmåga att påverka sinnen, vilket det ju talas om i sagor om sjöjungfrur. Svartalfer har också en viss förmåga och det har utan tvekan vilier, så det är mycket möjligt. Det är hur som helst en stor skillnad på att försiktigt påverka någon som inte räknar med det och att försöka läsa tankarna på någon som både är beredd och kapabel att försvara sig. Jag är ändå övertygad om att du kommer att ha stor framgång i det hela...”
Samtalet med Snape kändes rätt lugnande. Det oroade mig lite hur mänsklig jag egentligen var med alla konstiga anlag, men Snape var helt övertygad om att jag var helt och hållet människa, även om jag hade flera högst användbara fördelar. Det kändes skönt att höra någon säga det och hoppades att inte andra skulle vara av annan åsikt om det någon gång blev känt.
Efter ett löfte om att snart komma tillbaka för att börja min träning gick jag tillbaka till elevhemmet. Draco väntade på mig i grupprummet och vi gjorde varandra sällskap i en av sofforna som vi brukade. Mina tankar drog förstås iväg till en mängd olika håll, men det var nog ingen som märkte det. Jag lutade mig mot Draco och hängde med lite vagt i vad de pratade om, tills vi bestämde oss för att gå och lägga oss. Det första min blick föll på när jag gick fram till min säng var snögloben på sängbordet. Jag tog den och satte mig på sängen med den i händerna. Den var rätt stor och inte ens mina båda händer kunde tillsammans täcka bubblan av glas. Jag vände på den och såg den lilla veven som gick att vika ut. Jag var precis på väg att dra upp den, men kom på andra tankar. Jag ville inte sitta och spela med den i sovsalen med alla andra runtom mig. En stund satt jag och lyssnade på de andras samtal, innan jag bestämde mig. Tyst och utan att någon märkte mig smög jag ut ur sovsalen. Det var rätt tomt i grupprummet när jag tassade genom det. Bara ett fåtal elever satt kvar, men ingen märkte när jag lämnade elevhemmet.
Med den lite tunga snögloben i händerna gick jag fram och tillbaka i korridoren på sjunde våningen och tänkte på rummet jag varit i tidigare. Vid tredje vändan förbi stället där dörren varit förut så dök den upp. Genast slank jag in och stängde den efter mig. Med en suck såg jag mig om i det nu ganska mörka rummet. Tystnaden var lika hemlighetsfull som förra gången jag varit där. Inget verkade ha ändrats och jag hittade snabbt mitt gömställe ovanför skåpet med glasdörrar. Väl nerbäddad i kuddar och filtar vände jag på snögloben igen. Ett raspande, mekaniskt ljud hördes när jag drog upp den ordentligt. Sedan vände jag på globen och såg på den. En lugn och långsam melodi plingade fram ur den och snöflingor började falla över blommorna i glasgloben. Ett vagt sken lyste upp de rosa blommorna. Jag satt tyst och iakttog de fallande snöflingorna medan jag lyssnade på melodin. Det dröjde inte länge innan jag började bli sömnig. Jag hasade ner och ställde snögloben bredvid mig så att jag kunde titta på den medan jag låg ner. Det var en mycket vacker melodi. De fallande snöflingorna såg lätta och fluffiga ut, men fastnade inte på något. De snuddade ibland vid blommorna, men föll sedan och försvann vid glasglobens botten. Nya flingor dök upp från ovan och alla försvann när de landade. Mina ögonlock blev tunga och jag blinkade långsammare. Skulle jag våga somna där i min koja? Risken fanns att någon saknade mig och det kunde bli upprörd stämning om folk insåg att jag inte varit i elevhemmet på hela natten. Fast å andra sidan var det söndag nästa dag och då brukade folk inte vara så tidigt på farten, men då gällde förstås att jag inte sov så länge. Jag suckade tungt och övervägde mina alternativ. Det skulle vara riktigt mysigt att bara ligga där i mitt gömställe hela natten, men det var en stor risk... Det var nog lite för stor risk, kom jag tillslut fram till. Jag hade lyssnat på snöglobens melodi och insett hur man kom in i det hemliga rummet. Det fick jag nog nöja mig med för den här gången. Innan sömnen fick tag i mig mer än den redan gjort tog jag snögloben och smög tillbaka till elevhemmet.
Det var tur att jag inte dragit upp den så mycket. Snögloben var tyst långt innan jag kom tillbaka till sovsalen, så jag ställde den på sängbordet och bytte om till pyjamas. Sedan fick jag en ingivelse och smög över till killarnas sovsal. När allt kändes lite tungt och dystert var det rätt skönt att krypa ner i sängen bredvid Draco och lägga sig tätt intill. Draco vaknade till av att jag låg där och lade en arm om mig. I hans omfamning somnade jag snabbt och sov djupt hela natten.
Ops! Esta imagem não segue nossas diretrizes de conteúdo. Para continuar a publicação, tente removê-la ou carregar outra.
Är inte bra på att redigera bilder, men kom hyfsat nära snögloben som Snape gav Eveline i julklapp. Ville ge en bild av hur den såg ut... (Blommorna kunde ha fått vara snyggare) :P
