Evelines sommarlov tar slut och hon ska återvända till Hogwarts för andra gången för att gå fjärde årskursen. Ingen mer än speciellt utvalda känner än så länge till att hennes trollstav egentligen bra är en vanlig träpinne och ingen vet hur mycket h...
I början av mars blev vädret torrt och kallt. Det blåste isande vindar som stack i all blottad hud så snart man steg utanför dörrarna till slottet, så man föredrog helt klart att hålla sig inomhus och gärna nära en eldstad. Skolan gick sin stilla gång med lektioner och läxor och förutom våra gäster så var allt så alldagligt och vanligt som det kunde bli.
En fredagsmorgon ändrades det dock en aning när jag fann alla i grupprummet med en tidning framför näsan igen. Inte The Daily Prophet den här gången, utan Häxornas Värld. Jag såg lite misstänksamt på Draco när jag närmade mig honom. Han flinade åt något som Theodore sa, men såg lite allvarligare ut när jag kom fram till honom. Han räckte mig tidningen utan att säga något. Jag tog emot den och läste artikeln med rubriken ”Harry Potters hemliga kärlekskval”. Nonsens, precis som förra artikeln och precis som väntat var den skriven av Rita Skeeter. Enligt artikeln var Potter hopplöst förälskad i Granger, som enligt Skeeter bara lekte med hans och Krums känslor. Den här gången var det Pansy Parkinson som citerades när hon sa: ”Hon är faktiskt ganska ful, men hon kan mycket väl ha bryggt en kärleksdryck, för hon är väldigt klyftig. Jag tror det är på det viset hon lyckats fånga dem.” Jag fnös kort och gav tillbaka tidningen till Draco. Det var säkert för att Granger skällt på Skeeter på Tre Kvastar för ett tag sedan som Skeeter valt att slå tillbaka. Så oerhört Skeeter-aktigt att svara på det sättet. Jag var faktiskt inte förvånad och inte ens milt imponerad. Pansy var förstås lyrisk och kände sig viktig som om hon gjort något stort. Jag valde att ignorera henne. Det var inte så mycket annat jag kunde göra. Bara ignorera.
Trolldryckslektionen som vi hade gemensamt med Gryffindor var sista lektionen för dagen och givetvis hade Pansy tagit tidningen med sig. Hon slängde den till Granger med ett hånfullt leende och de tre vännerna läste den axeln mot axel. Jag tyckte synd om dem igen då de verkade hamna i den sortens knipa titt och tätt. Inte blev det bättre då de inte kunde låta bli att diskutera artikeln på lektionen och fick tio poängs avdrag av Snape då han inte uppskattade småpratet. Sedan snappade han åt sig tidningen och läste den högt, mening för mening, så att folk hade utrymme att skratta mellan meningarna. Själv suckade jag tyst och djupt. Inte nog att min pojkvän var riktig dyngbagge när det gällde Potter, men så kom Snape med minst lika fräcka inpass. Vad var det med männen i mitt liv egentligen?
Lektionen var nära sitt slut när Karkaroff störtade in i salen. Han krävde att få tala med Snape och stannade sedan kvar tills lektionen var slut för att han prompt var tvungen att ha samtalet just nu. Aningen förvirrat lämnade jag trolldryckssalen och skyndade mig tillbaka till elevhemmet för att lämna mina skolsaker där.
Måndagsmorgonen kom med överraskningar för Granger. En hel drös med ugglor kom med post till henne med hot och klagomål på hur hemsk hon var som bedrog stackars Potter. Ett brev innehöll till och med outspätt bubotuber-var som gav henne hemska varbölder på hela handen där det fick kontakt med hennes hud. Pansy höll på att fnittra ihjäl sig när vi från vårt bord fick en glimt av eländet. Granger fick skynda sig till sjukhus-flygeln och lämnade en drös med ugglor och hatbrev efter sig på bordet.
På vår lektion i skötsel och vård av magiska djur kunde Pansy inte låta bli att vara spydig och fråga Potter om han gjort slut med Granger då Granger haft så bråttom från frukosten. Jag undrade om Pansy missat händelsen med bubotuber-varet då hon sa så och jag tänkte då rakt inte upplysa henne om det. Jag vände istället min uppmärk-samhet mot Hagrid och de lådor han hade runtom sig. Vi skulle inte läsa mer om enhörningar, så jag kunde inte låta bli att oroa mig för vad han nu hade på lager. Jag gick fram till en låda tillsammans med Draco och tittade ner. Vi möttes av en drös små ludna, mörka varelser med långa nosar och lustiga spadlika framtassar. De blinkade förundrat mot oss som om de undrade vad som skapat denna uppmärksamhet. ”De här är nifflare”, sa Hagrid så snart vi alla fått en chans att kika ner i lådorna. ”Man hittar dom för det mesta nere i gruvor. Dom gillar saker som glittrar... ja, titta nu bara.” En nifflare skuttade upp och försökte bita i Pansys klocka. Hon skrek till och hoppade bakåt medan hon skakade av sig nifflaren så att den trillade ner i lådan igen. ”Dom e nyttiga små skattjägare. Jag tänkte att vi skulle ha lite skoj me dom idag! Ser ni där borta?” sa Hagrid glatt och pekade. Bredvid stugan fanns en stor uppluckrad jordplätt. ”Jag har begravt några guldmynt här å jag har ett pris till den av er som väljer den duktigaste nifflaren. Lägg bara undan alla era värdeföremål å välj en nifflare, så ska ni få släppa loss dom sen.” Jag hade inte några smycken på mig, så jag gick fram och kikade på de söta små djuren. Jag valde en lite rund nifflare som såg söt ut. Tävlingen var inte så viktig för mig så jag erkänner att jag bara tog en som var söt. När jag hade nifflaren i famnen killade jag den på magen och den gav ett kurrande läte ifrån sig som fick mig att le. Söt liten rackare. Dracos kilade upp på hans axel och nosade honom i örat, vilket fick mig att skratta. ”Vänta lite”, sa Hagrid efter en titt i lådan. ”De e ju en nifflare över... vem e det som saknas? Var en Hermione?” ”Hon blev tvungen att gå upp till sjukhusflygeln”, sa Ron. ”Vi förklarar sen”, mumlade Harry, som säkert märkt att Pansy spetsat öronen.
Efter att ha kelat lite med våra nifflare gick vi till det uppgrävda området och släppte lös dem. Det var helt otroligt hur de tog sig fram genom jorden likt fiskar i vatten. Min nifflare kom flera gånger med guldmynt åt mig, men den samlade inte lika många som Weasleys. Hans nifflare var tveklöst bäst och vid lektionens slut hade han famnen full med mynt. Hans pris som vinnare var en enorm chokladkaka från Godisbaronen. Granger anlände precis när vi började bära tillbaka våra nifflare till lådan. Hon hade sina händer i bandage och Pansy blängde misstänksamt på henne. Jag var snabb med att ta Dracos hand i min och följa med honom tillbaka till skolan. Jag tänkte definitivt inte låta Pansy få veta något. Hade hon missat vad som hänt vid frukosten så var det hennes problem.
¡Ay! Esta imagen no sigue nuestras pautas de contenido. Para continuar la publicación, intente quitarla o subir otra.
