𝙾𝚁𝙼𝙴𝙽𝚂 𝙳𝙾𝚃𝚃𝙴𝚁 𝟸 (HP-fanfic)🇸🇪

18.Drakeld och magi

Diggory närmade sig försiktigt draken medan han verkade se sig om. Han höll ett vakande öga på draken, medan draken verkade minst lika vaksam på hans rörelser.
Till slut verkade han ha funnit vad han sökte.
En stenbumling bredvid honom blev en mörk labrador med en gest med trollstaven.
Diggory närmade sig draken igen medan han drog sig åt sidan.
Samtidigt lät han sin förtrollade hund skutta fram mot draken från andra hållet. Draken flackade med blicken mellan Diggory och hunden.
Jag koncentrerade mig på draken.
Jag var mest nyfiken på om jag kunde manipulera den eller inte.
Om jag kunde få den att bara stirra på hunden så visste jag i alla fall att jag kunde göra något.
Sakta men säkert drogs drakens blick mer och mer till den skällande labradoren.
Under tiden smög sig Diggory närmare draken från sidan.
Jag var inte säker på om det var min förtjänst att draken släppte Diggory med blicken eller inte, men det verkade ju fungera.
Diggory kom riktigt nära, men så lade draken märke till honom och högg åt hans håll, innan den skickade en kaskad med eld mot honom. Tack och lov lyckades han ducka bakom en större stenbumling.
”Å, det där var nära ögat, mycket nära.”
Bagmans röst hördes över arenan.
Draken vände blicken mot hunden igen som nu kommit närmare och lutade sig över åt det hållet lite. Diggory var inte sen att göra ett nytt försök, men draken upptäckte honom och kastade sig åt hans håll igen.
”Han tar verkligen risker, den här deltagaren!”
Diggory låg gömd bakom stenen en lite länge stund den här gången, så att draken fick upp lite större intresse för hunden. Sedan smög han lågt mellan stenar och bumlingar mot draken. Med en gest med trollstaven fick han hunden att hoppa mot draken. Draken morrade ilsket och kastade sig mot hunden i ett försök att hugga den, vilket blottade mer av boet än tidigare. Diggory rusade fram i ett försök att nå fram till ägget, men draken upptäckte honom än en gång och han fick mycket snabbt kasta sig undan när den blåste en kaskad med eld åt hans håll.
”En sån smart manöver, synd att den inte lyckades!”
Jag ville verkligen se om jag kunde manipulera draken, så än en gång försökte jag göra den besatt av hunden.
Hunden skällde och hoppade mot draken igen och verkade provocera draken. Draken morrade dovt och började hasa lite mot hunden.
Sakta men säkert sträckte den sig mer och mer bort från boet. Jag slöt ögonen och koncentrerade mig. Jag försökte se vad draken såg och fick en otydlig bild i huvudet av en svart hund som skuttade framför mig. Det var suddigt och svårt att gå grepp om, men jag fokuserade stint på hunden och hoppades att det skulle få draken att göra det samma.
Sakta, sakta hasade draken mot hunden medan den morrade irriterat.
Plötsligt hördes ett vrål från publiken och jag öppnade ögonen. I samma stund vände draken på huvudet och såg Diggory skynda sig bort från boet med guldägget i famnen. Tvärt sprutade draken eld mot honom och jag misstänkte att han träffades av lite flammor i ansiktet. Han blev nog inte mer än svedd, men jag undrade om han skulle ha klarat sig om jag inte öppnat ögonen och släppt min koncentration.
Jag hoppades att jag kunde hjälpa Potter på samma sätt, förutsatt att det nu faktiskt var min förtjänst att draken stirrat på hunden för att lämna vägen fri för Diggory.

Diggory fick gå till sjuktältet och draken i arenan byttes mot en walesisk grön drake.
Undertiden visade domarna sina poäng.
Jag tittade inte så noga, utan såg mest på den nya draken. Jag undrade vem som skulle möta den. Det var en ganska så vacker drake med sin gröna färg och smäckra utseende, men knappast var den så mycket roligare att möta än någon annan.

Fleur Delacour steg in i arenan efter en stund. Hon såg mycket nervös ut. Draken fixerade henne direkt med blicken. Själv avvaktade jag lite för att se vad hon kunde tänkas göra för att ta sig fram till draken.
Hon höll trollstaven i ett hårt grepp och såg stint på draken, som stirrade tillbaka på henne. Mycket försiktigt närmade hon sig och ansåg till slut att hon var nära nog. Hon kastade en förtrollning rakt i ansiktet på draken, vilket inte resulterade i mer än att draken vrålade till av ilska och sprutade eld mot henne.
Jag kände att förtrollningen skulle ha haft en lugnande effekt, men den var inte stark nog för draken.
”Å, jag undrar om det där var så klokt!” utropade Bagman glatt.
Draken skakade ursinnigt på huvudet och stirrade sedan stint på Delacour igen. Hon gick lite närmare och verkade tro att ett kortare avstånd skulle hjälpa henne.
Draken drog ihop sig och morrade. Gick hon mycket närmare nu skulle hon riskera att draken gjorde ett utfall. Hon stannade och försökte med en annan förtrollning.
Draken duckade den här gången och skickade sedan en skarp stråle med eld efter henne. Drakens eldstråle var så lång att den utan problem nådde fram till Delacour. Hon kastade sig i sista stund bakom en stenbumling.
”Oj då... nära ögat! Ta det försiktigt nu...”
Bagman fortsatte att kommentera lite medan Delacour försökte med andra förtrollningar och fick ibland ducka bakom stenar och bumlingar. Jag var inte säker på om jag kunde göra så mycket för henne. Inte var jag så säker på jag ville det heller. Hon var inte en Hogwartselev och inte gjorde hon så mycket som satte henne i direkt fara heller när hon aldrig gick riktigt nära.
Till slut lyckades hon i alla fall kasta en sövningsbesvärjelse på draken. Draken vacklade och segade sedan långsamt ner mot marken. Delacour skyndade sig fram mot boet och var nog rädd att besvärjelsen inte skulle vara så länge.
Hon fick tag i ägget och skyndade sig därifrån när draken drog ett snarkande andetag och skickade en stråle eld efter henne. Delacours kläder tog eld i kanterna. Kvickt fick hon trolla fram vatten med trollstaven för att släcka de små lågorna.
Undertiden bröt publiken ut i dånande bifall och Delacour hade klarat sin utmaning.
Draken fick bytas ut medan poängen visades.
Jag väntade spänt på att få se vad nästa drake skulle vara och vem nästa utmanare var.

Efter applåderna ljöd visslan igen och nästa deltagare skulle in i arenan.
”Och här kommer Mr Krum!” ropade Bagman.
Jag sneglade på den kinesiska eldbollen.
Jag hade alltid trott att kinesiska eldbollar var små, runda drakar, men där hade jag uppenbarligen fel. Den här draken var ganska lång, lite som den walesiska gröna, men större. Den var scharlakansröd med guldiga taggar runt bakhuvudet och nacken.
Den höjde huvudet när Krum närmade sig och såg både imponerande och skräckinjagande ut. Den krökte nacken så att taggarna runt huvudet spretade fientligt när Krum började komma närmare.
Krum såg beslutsam ut och höll sin trollstav hårt. När han ansåg sig vara tillräckligt nära kastade han en förtrollning mot draken. Det var en stark förtrollning, men de träffade draken i bröstet utan synlig effekt. Inte mer än att draken vrålade så att läktarna tycktes darra.
”Mycket djärvt!” ropade Bagman.
Krum kastade en förtrollning till som träffade draken hårt och den vrålade på nytt.
Nästa förtrollning träffade draken i ögat och den kastade ilsket med huvudet.
”Han är verkligen modig...”
Medan draken kastade med huvudet rusade Krum fram och snappade åt sig ägget.
”Ja, där fick han tag i ägget!”
Draken stampade runt så att flera av de riktiga äggen krossades, vilket jag visste att skulle leda till poängavdrag. Tur egentligen, med tanke på att Krum annars skulle ha tagit segern hur lätt som helst. Lite kunde jag ju hoppas på att Potter skulle få bra poäng och ranka sig lite högre än sista plats.

Medan draken togs ut och poängen visades konstaterade jag att det bara var Potter kvar nu. Nervositeten steg med ens och jag spanade nervöst efter den drake som skulle bli hans utmaning.
Måtte det vara en hyfsat lätthanterlig sort...