𝙾𝚁𝙼𝙴𝙽𝚂 𝙳𝙾𝚃𝚃𝙴𝚁 𝟸 (HP-fanfic)🇸🇪

20.Vinter och antågande jul

Följande dag gick jag till biblioteket en stund för att läsa lite om olika besvärjelser som vi skulle ha i trollformelslära. Jag ville vara väl förberedd för kommande lektioner, även om jag började utveckla ett system med att lära mig nya saker utan riktig trollstav.
Knappt hade jag börjat läsa i en bok som verkad vara bra innan jag kände någon dyka upp snett bakom mig.
Jag vände på huvudet och såg upp på Snape.
”Professorn”, hälsade jag.
Snape lutade sig över mig med lite missbelåten uppsyn.
”Eveline... Jag kunde inte låta bli att lägga märke till några saker under turneringen igår...” började han.
Jag höjde lite på ögonbrynen.
”Är det inte märkligt att Potters besvärjelse för att locka till sig kvasten verkade avta i effekt vid något tillfälle, men sedan plötsligt fungerade perfekt?”
”Han skärpte sig väl och kvasten kom ju närmare honom på slutet...” sa jag oskyldigt.
”Det är ju märkligt att kvasten kom från början över huvudtaget om han inte kunde kontrollera den på närmare håll, tycker du inte det?”
”Märkligare saker har väl hänt?”
Snape såg misstänksamt på mig, innan han fortsatte.
”Sedan har jag nog aldrig sett en taggsvans sikta så dåligt med sina flammor tidigare. Det är ju en av de mest träffsäkra drakar som finns, men den här kom knappt i närheten. Är inte det också ett märkligt sammanträffande?”
”Den kanske såg dåligt?” föreslog jag.
”Det kanske den gjorde, men då man knappast skulle använda sig av en defekt drake till turneringen, så är det ju märkligt att den så högst tillfälligt fick sämre syn.”
”Inte försöker du väl påstå att jag gjorde något?”
Jag gav honom en högst oskyldig blick.
Snape tog ett djupt andetag genom näsan.
”Hjälp honom inte för mycket. Det vore ju synd om han blev diskvalificerad.”
”Jag ska se till att inte åka fast”, lovade jag.
Snapes ögon smalnade.
”Så jag kan inte prata dig ur det, med andra ord?”
”Nej.”
Snape suckade djupt och verkade ge upp.
”Bara du är försiktig.”
”Jodå.” 
Han skakade lätt på huvudet när han vände om och gick.

Vintern lade sig över Hogwarts i form av hårda vindar och snöslask. Slottet var som vanligt lite dragigt, men vi hade alla brasor och slapp i alla fall gunga på sjön som Durmstrangs elever gjorde i sitt skepp. Beauxbatons kanske inte hade det så ombonat i sin husvagn heller, så vi fick nog vara tacksamma för vårt lite dragiga slott.

På vägen ner till Hagrids stuga luktade det starkt av whiskey från tråget till Maximes hästar. Man blev nästan lite snurrig av det.
Jag höll min arm runt Dracos i ett stagigt grepp när vi slirade genom snöslasket. Det kom i alla fall inte ner mera just nu, så vi slapp ha blötsnö stänkande i ansiktet.
Hagrid var inte säker på om skrabborna gick i ide eller inte, så vi skulle nu försöka bädda ner dem i varsin låda och stänga locket om dem.
Jag såg skeptiskt på de nu två meter långa skrabborna som minskat sitt antal till tio. Deras kannibaliska anlag hade uppenbarligen inte minskat med all motion som vi försökt att ge dem.
Att bädda ner dem i varsin mysig låda med kuddar och filtar kändes inte som någon bra idé. Deras snabba ben, exploderande stjärtar och sugmunnar gjorde dem inte direkt till något man ville stoppa om.
Mycket skeptiskt började några elever att försöka mota dem mot de mysigt inredda lådorna. Skrabborna verkade dock inte så intresserade av ulliga filtar och mjuka kuddar och det dröjde inte länge innan första krabban sprängde en låda så att glödande bitar flög över hela området.
”Ingen panik, hör ni, ingen panik!” vrålade Hagrid, men kaoset var ett faktum.
Skrabborna löpte amok och Draco högg snabbt tag i armen på mig.
Med mig i ett fast grepp tog han ledningen mot Hagrids stuga och vi var inte ensamma om att söka skydd där.
Det lät som att det gick vilt till utanför och vi kikade ut lite genom fönstren i ett försök att se hur det gick.
Potter och hans kompisar var några av de få som stannat kvar ute för att försöka ordna upp situationen.

Sakta men säkert fick de situationen under kontroll och hade bara en lös skrabba kvar när Draco plötsligt fnissade till.
”Se vem som kommer där”, mumlade han roat.
Jag lutade mig närmare fönstret och såg Rita Skeeter komma gående i en magentafärgad kappa med mörkröd pälskrage.
Hon gick fram till staketet och lutade sig mot det medan hon roat såg på spektaklet i pumpaträdgården. Vi kunde inte höra vad hon sade inne i stugan, men om Rita Skeeter var där så bådade det inte gott. Jag hade inget större förtroende för henne efter hennes artikel om världsmästerskapen.
Hon pratade med Potter och Hagrid mest och hade det där obehagliga leendet som inte kunde betyda annat än att hon fått nys om något att skriva om. Jag gillade inte det, men det var inte mycket att göra åt saken. Det var nog bara att vänta tills hennes artikel kom med i tidningen och se vad hon kokat ihop för rappakalja.

Vädret blev bara kallare och julen närmade sig med stormsteg.
Efter en lektion i trolldryckskonst bad Snape sina elever från Slytherin att stanna kvar när de från Gryffindor gick.
”Jag har som uppgift att informera er om att det enligt tradition ska hållas en julbal som inslag i Turneringen i magisk trekamp. Balen är öppen för de från fjärde årskursen och uppåt, men det är tillåtet att bjuda in en yngre elev om så önskas. Alla ska vara iförda galaklädnad och balen börjar klockan åtta på juldagskvällen. Jag förutsätter att ni ändå visar era bästa sidor och inte skämmer ut vårt elevhem med oansvarigt och barnsligt beteende.”
Snapes blick flyttade sig från en i taget, men verkade missa mig då han såg strängt på oss.

Det märktes att alla andra informerats om balen, för plötsligt var stämningen på slottet spänd, fnittrig och nästan hysterisk. Draco frågade mig redan på vägen från trolldryckslektionen, så jag behövde inte ens fundera på saken.
Jag var dock glad att han frågade och inte bara tog det för givet.
Sedan fick jag låta mig roas av andras försök att hitta en partner. Vissa var rent hopplösa och jag klandrade faktiskt lite några av tjejerna för att de gick runt i fnissande grupper. Det var ett idiotsäkert sätt skrämma bort killar på. Att strategiskt gå lite för sig själv nu och då var betydligt bättre om man ville bli bjuden. Ingen kille ville gå fram till en klunga med tjejer och dra fram den man ville bjuda, medan hennes kompisar stod bakom henne och fnissade hysteriskt.
Jag undrade vilken dag min klänning skulle levereras och undrade vad jag skulle göra med mitt hår för att det skulle passa med klänningen. Jag brukade inte göra så mycket med mitt hår annars, så jag var inte så bra på att sätta upp det eller göra flätor. Inte hade jag funderat så mycket på skorna heller. Inte för att skorna skulle synas så mycket, men det kunde ju vara bra att veta vad jag skulle ha på mig. Något bekvämt vore inte så dumt, men ifall de syntes skulle det se dumt ut om jag hade joggingskor på mig. Framför allt med tanke på vad jag skulle ha för klänning. Narcissa skulle bli bestört om hon fick höra att jag ens övervägde att ha sådana skor. Jag antog att Narcissa skulle ta sig friheten att skicka med ett par, men det skadade ju inte att ha en plan om hon inte gjorde det.

Medan eleverna drabbats av bal-yra verkade personalen på skolan satsa på stort när det gällde att visa skolan från sin bästa sida. Juldekorationerna hade nog aldrig varit så vackra och så generösa. Istappar som inte smälte fanns lite överallt, tillsammans med järnek, granriskransar och röda rosetter. Det fanns inte så överdrivet många mistlar, vilket kunde bero på att lärarna inte ville uppmuntra för mycket till skandalöst beteende. Jag kunde inte klandra dem. Ibland kändes det hysteriskt nog som det var med sökandet efter danspartners till balen.
Det skulle verkligen bli roligt med en riktig bal, även om jag var lite nervös för att jag skulle sticka ut allt för mycket med min klänning.