»f.s« Can't Give Up On Love

Kapitel 10

"2018-12-19 04:56 Rädda mig från mig själv. Hela tiden lyckas jag såra någon. Antingen mig själv eller någon av personerna jag älskar mest i hela världen. Jag vet inte hur många jag har sårat efter gårdagens händelse men sova kan jag inte göra. Jag vill sova, slippa tänka, men det är omöjligt. Ska aldrig mer klaga på småsaker. Mitt samvete är just nu lika dåligt som jag tidigare tyckte att One Direction var. Vad har jag gjort, hur ska jag lösa det här nu? - Alina."

Jag lägger telefonen mellan mina ben och tittar ner på Felix som ligger bredvid mig. Hans ansikte är fortfarande glansigt efter tårarna han gråtit under natten. Han tog det mycket värre än jag någonsin kunde ana. Besviken och sårad. De två orden använde han i förklaringen han gav mig över hur han kände sig. Han är arg på mig och han är arg på Oscar. Omar förklarade för mig att det var tur att årets konserter var färdigspelade. Nästa är klockan tolv den trettioförsta december eller klockan nollnoll den första januari. Det beror på hur man ser på det. Imorgon åker vi hem till Sverige för att fira jul med våra familjer. Ingen där hemma vet hur jag och Felix har det. Ingen vet att någonting är fel mellan oss. Mamma litar på Felix och älskar honom som sitt eget barn.

Jag drar bort blicken från Felix då jag känner den förbannade knivhuggande känslan i magen. Snabbt rycker jag bort täcket och tar mig genom rummet till toaletten. Jag drar igen dörren av respekt och böjer mig över toalettstolen. Idag har jag inte ätit någonting. Det enda jag spyr upp är galla, men det känns som att jag spyr varenda liten inre kroppsdel som finns i min kropp. Bättre blir det inte av att det aldrig tar slut och något av barnen börjar skrika i rummet bredvid.

Jag gör mig redo att resa mig från golvet, men mer spya ramlar ur min mun och jag blir sittande. Gråtande. Att spy är det värsta jag vet. Lukten, smaken, känslan. Det känns alltid bättre när Felix står bakom mig och klappar mig på ryggen med mjuka klappar, men Felix är arg och jag är ensam. Jag spyr, men jag måste ut till ett barn som gråter lika mycket som jag själv.

Jag spottar i toaletten innan jag reser mig på skakiga ben och spolar i toaletten. Jag torkar munnen med en handduk innan jag snabbt trycker ner handtaget och går ut i hotellrummet igen. Felix sitter redan på sängen med Charlie i famnen, men han verkar inte kunna få tyst på honom.

"Han har bajsat." Mumlar Felix och vaggar pojken i sin famn. Jag suckar tyst innan jag går fram till Felix sida av sängen och lyfter upp Charlie ur hans famn. Jag bär in honom till badrummet där vi har ett skötbord står. Det luktar fortfarande efter mitt maginehåll och jag lägger ner Charlie på bordet och knäpper upp de tre knapparna mellan hans ben så jag kommer in i bodyn. Jag drar av honom blöjan, men blir snart bortputtad.

"Gå och lägg dig." Säger Felix bestämt och fortsätter själv byta blöjan.

"Men jag kan göra det där." Säger jag envist och sätter diskret tummen och pekfingret på var sida om min näsa.

"Nej, du är gravid. Gå och lägg dig igen så snackar vi en annan dag." Säger han utan att ta blicken från Charlie. Jag suckar tyst och backar ut från det lilla badrummet. Jag sätter mig i sängen med ryggen lutad mot väggen och håller blicken vänd mot badrummet. Snart hör jag soptunnan av metall stängas och Felix släcker lampan innan han går genom rummet och lägger ner Charlie i sin säng. Han själv lägger sig ner i vår säng med ryggen emot mig.

"Felix..." Börjar jag, men han avbryter mig.

"Jag vill inte prata mer. Snälla söta rara. Klockan är fem på morgonen och jag kommer inte förlåta varken dig eller Oscar på ett bra tag. Jag sa inte 'varsågod, gå och knulla min bästa vän.' Jag sa att du kunde gå ut och hitta någon. Min bästa vän, Alina. Nej, föredetta bästa vän. Fattar du hur lågt det är?" Han sätter sig hastigt upp och ser på mig med nya tårar i ögonen.

"Förlåt. Han erbjöd sig och jag vill inte bara gå ut och ligga med vem som helst. Jag vill inte få några sjukdomar och därför kändes han som ett bra val eftersom jag litar på honom." Säger jag, medveten om hur dumt der låter.

"Ja, han är ju ett jättebra val om du inte vill ha några sjukdomar. Han ligger med varenda jävla tjej han träffar. Var du tvungen att kyssa honom utanför dörren också eller? Ni ställde er precis utanför. Även om jag inte hade varit hos Omar så kunde jag lika gärna kommit ut från vårt rum när som helst. Du kunde väl dragit ifrån? Var du tvungen att kyssa honom tillbaka?" Han ser besviket på mig och flera tårar rinner nerför hans kinder samtidigt som flera rinner nerför mina också. Han skakar lätt på huvudet innan han reser sig från sängen igen. Han drar på sig en tröja och känner på fickorna i sina mjukisbyxor innan han går mot dörren och öppnar den. Han kliver ut i korridoren och ger mig en sista kort blick innan han stänger dörren och jag är ensam kvar.

Jag lägger ansiktet i händerna och försöker andas normalt. Jag lyckas inte. Hela jag skakar. Jag förstår inte varför jag gråter. För att han gråter? Egentligen ångrar jag ingenting. Oscar var bra, han var bättre än Felix. Oscar sa att han älskar min kropp, han sa att han länge har suktat efter min kropp. Felix älskar inte min kropp. Han säger att han älskar mig, men jag förstår inte vad exakt han skulle älska med mig. Han beter sig absolut inte som att han älskar mig. Han beter sig inte alls bra mot mig, han stannar med mig för att vi har barn tillsammans. Han älskar barnen, han älskar inte mig.

-

*Redigerad*

2/9-14