»f.s« Can't Give Up On Love

Kapitel 40

"2019-03-22 16:07 Stan. Jag är på stan tillsammans med Felix och pojkarna. Vi tittar på kläder, köper kläder och fikar. Vi fikar i alla fall just nu. Jag känner dock att jag måste lämna Felix en stund, springa på toa. Snart är det dags. Bara någon kort månad kvar är det nu, sedan finns det en femte medlem i familjen Sandman. Jag har fortfarande inte vant mig riktigt vid att mitt efternamn är bytt nu. Men gjort är gjort och i augusti gifter vi oss! Det blir ett öppet bröllop i kungsträdgården den tjugonionde. Jag hoppas att så många fans som möjligt kan komma och se sin idol gifta sig. Mer info om var ni kan stå och när det blir o.s.v kommer senare, men ni kommer att få stå någonstans, men närmsta släkten får sitta nära. Älskar er! - Alina."

"Berättade du att vi gifter oss?" Frågar Felix som sitter med Charlies sked i handen. Jag nickar och lägger undan jackan från mitt knä. Han ser frågande på mig när jag reser mig upp, men jag ler bara till svar.

"Jag måste verkligen gå på toa." Säger jag och han ler. Jag skyndar mig iväg,  går ut i gallerian och börjar leta reda på närmaste toalett. Det är kö till den, precis som vanligt.

Efter en stunds väntan blir det äntligen min tur och jag går in och låser efter mig. Jag gör det jag måste och tvättar händerna innan jag går ut igen och låter nästa person gå in. Jag börjar gå tillbaka mot caféet, men hinner bara ett par meter innan en person tar tag i min arm. Jag tittar åt sidan och möter en liten kvinnas blick. Hennes hår är kort och lockigt, brunt. Hon ser inte ut att vara så mycket äldre än tjugofem, men hon är ganska kort, några centimeter kortare än mig, vilket jag själv är väldigt ovan vid då de flesta är längre än mig.

"Hej." Säger jag. Hon ler och sträcker fram handen.

"Hej. Julia Kjelleblad. Jag kommer från tidningen Ung Och Gravid. Det är en tidning för unga tjejer som väntar barn. Vi har läsare ända från femtonårsåldern och upp i de äldre åren. Vi skriver om unga mammor och blivande mammor som kan ge sina tips till andra." Säger hon och jag nickar sakta. Hon ler innan hon fortsätter i en tålmodig ton. "Vi har följt din blogg under det senaste året och vi tänkte att det kanske är lite ovanligt att en känd kille som Felix Sandman är pappa och väntar fler barn. Vi tänkte se om du möjligtvis ville medverka i något kommande nummer och berätta om er historia, hur det går för dig att få ihop livet nu när du snart är trebarnsmamma."

"Jag vet inte riktigt. Det låter ganska roligt att kunna få chansen att ge andra personer i min situation tips, men jag tror jag måste prata lite med Felix först." Säger jag fundersamt och hon nickar lätt.

"Jag förstår, det är en del av ert privatliv och så, men jag kanske kan få något nummer så kan jag kontakta er om, låt oss säga, tre eller fyra dagar?" Hon ser undrande på mig och jag nickar innan jag fiskar upp min telefon ur bakfickan. Jag letar reda på numret som Felix sagt att vi får ge ut ifall det kommer upp sådana här tillfällen. Tjejen sträcker fram ett litet block och en penna och jag skriver över numret dit innan jag räcker tillbaka dem.

"Tack så mycket. Vi tänkte också att en bild på framsidan kunde låta lockande för er. En bild på Felix, dig och magen. Ifall det blir något alltså." Säger hon glatt.

"Det ger mig ännu en anledning till att fråga honom." Säger jag leende. Att bli fotograferade är något av det bästa jag vet. Att få föreviga vår lilla familj. Hon ler tillbaka och nickar innan hon trycker ner blocket och pennan i sin väska.

"Då säger vi så. Jag hör av mig." Säger hon glatt och jag nickar innan jag vänder mig om och börjar gå tillbaka till caféet. Jag går till bordet där min lilla familj sitter och sätter mig ner. Felix ser undrande på mig och jag ger honom samma blick tillbaka.

"Varför dröjde det?" Frågar han och jag spricker upp i ett leende. Han å andra sidan ser ännu mer undrande ut.

"Det var en tidning som undrade ifall vi var intresserade av en intervju om mitt liv som ung mamma eller något. Du, jag och magen skulle vara med på förstasidan av tidningen i så fall. Hon hör av sig på tisdag." Säger jag och han rynkar ihop ögonbrynen och rycker lätt på axlarna.

"De vill att du berättar om din historia, eller hur? Hur jag lämnade dig efter att vi låg och inte kom tillbaka förrän du berättade ett tag senare. Hur vi bråkar och gör livet till ett helvete för våra barn." Han ser på mig med en lätt rynka mellan ögonbrynen som tyder på att han är irriterad. Det gör mig irriterad och jag rätar på ryggen och knyter händerna runt kanten på bordet.

"Varför blir du så jävla upprörd?" Frågar jag och gör samma rynka som honom med ögonbrynen. Han suckar och skakar på huvudet innan han lyfter en servett och torkar rent runt båda pojkarnas munnar. Han reser sig upp och jag suckar när jag gör detsamma. Han lyfter upp pojkarna en och en och sätter dem i vagnarna, vi har två enkelvagnar med oss för att tvillingvagnen kan vara krånglig att gå med bland folk.

"Felix!" Säger jag, men han ignorerar mig och tar tag i handtaget på Collins vagn. Jag suckar och tar tag i Charlies innan jag med sega steg går efter honom. Jag har inte en aning om vad som hände med honom. Jag sa ingenting dåligt, det var han som gjorde sig själv upprörd i så fall, men en sak vet jag i alla fall. Han kommer inte prata något mer med mig idag. Han kommer köra hem oss, sätta sig framför datorn och ignorera mig. Jag har varit med om det förut. Imorgon kommer han vakna och låtsas att allt är som vanligt och antagligen kommer jag spela med, men den här gången tänker jag inte göra det. Jag tänker inte leka någon lek med honom. Är han sur så får han ta konsekvenserna.

-

*Redigerad*

5/10-14